Sörjande för mänskligheten skrev 2013-06-23 07:30:49 följande:
Jag har inte själv hund, har växt upp med dem däremot och varit mycket med andras hundar, rastat, hjälpt till och uppfostrat mm. men ska snart bli hundägare förhoppningsvis! :) Jag ser inte hunden som en medlem i familjen, jag ser snarare oss människor som medlemmar i hundens flock. Att hundar bits kan ju bero på mycket saker, men jag vet även att detta beteende oftast inte beror på att hunden är aggressiv i grunden och vill skada andra, utan att den varit nervös och blivit uppmuntrad/klappad/tyckt synd om under det stadiet när det är nervös. Vilket ju bara gör nervositeten värre eftersom denna behandling gör att hunden tror att det är så den ska bete sig. Bitande och morranden går alltid att fixa beroende på om man är ledaren över flocken eller följaren i flocken. Jag tycker då avlivning är helt fel. Visst kan det ju vara svårt att lära en hund att sluta bete sig på ett visst sätt om man inte har någon aning om hur man ska gå till väga, men det finns hjälp att få och det finns kanske andra än en själv som är villig att jobba med hunden. Vi avlivar ju inte mördare och våldtäcksmän även fast det nog är stor risk för att detta beteende kan hända igen, utan försöker rehabilitera dessa å släpper så småningom ut dem ur fängelse/rättspsyk. Så varför ska hundar få lida för att deras "föräldrar" inte lärt upp dem?
Nej, det går inte alltid att få bukt med, det är inte alltid så lätt.
Jag har fått två hundar som blivit rekommenderade min hjälp just för aggressivitet, den första högg urskilljningslöst och förutsättningslöst, familjemedlemmar, som främlingar, han visade sig ha haft en hjärnblödning med partiell blindhet som följd.
Den andra hade växt upp hos kåkfarare och blivit misshandlad, nu omplacerad, när han kom till sitt nya hem var han hur go och lydig som helst, men efterhand han blev tryggare började han angripa okända män, för att han vågade, och hatet och fruktan som den hunden kände mot män den gick inte att plocka ur honom, det låg för djupt.
Sen hade jag en golden som kom till mig som börjat visa aggressivitet mot husse på gamla dar, där visade det sig vara ett hjärtfel i botten, matte motionerade hunden precis innan husse kom hem från jobbet, så när husse kom då hade hundens kärlkramp just satt in.
I hundens värld var det husse som gjorde honom illa.
Där var det lätt att justera med medicin och inte så hård fysträning, så behövde inte hunden få ont och därmed inte heller förknippa smärtan med husses hemkomst.
Så ett gott ledarskap löser mycket, men det är inte svaret på allt och tyvärr alla hundar går inte att rädda.