Anonym (Upprörd)

Äldre 8 May 17:52

919 svar

Han åker med exet och barnet på semester

Hej alla, behöver lite tips i en sannerligen klurig situation. Lite bakgrundsfakta; Min sambo och hans exfru (skilda sedan 2 år, hans val) har ett barn (min bonus då) som kräver väldigt mkt uppmärksamhet. Väldigt envis, full av energi och väldigt växlande humör. Fler än jag som undrar om h#n har ngn diagnos då de senaste månaderna haft möten med skolan och deras "resursteam". Bara det har sugit musten ur mig smått, alla möten, telefonsamtal dem emellan (snitt 5 gånger i veckan kanske) om vad som hänt i skolan på dagen. Sambon kommer hem efter lång dag på jobbet, ska fixa mat till barnet, underhålla, bada, samtidigt som jag, dum (och svartsjuk) som man är gnäller över att de ska på möte igen eller att de pratat 3 gånger under dagen. Svårt för oss att få "egentid" då de har lika mkt kontakt när det är hennes veckor. Jag är less på deras intensiva kontakt (händer även ibland att de äter middag med barnet eller att han skjutsar dem båda till diverse åtaganden, sällan dock) och han är less på min svartsjuka och allt gnäll. Nu senast för några dagar sedan hade han och barnet cyklar och hälsat på henne och fikat en timme. Bara det stör mig tyvärr. Till saken; det har som ni förstår varit väldigt jobbigt senaste månaderna och relationen har tagit ordentligt med stryk. Mitt i allt ville han prata efter jobbet häromveckan och släpper bomben "vi har bestämt att åka till Legoland med barnet". Fick förklarat att de skulle ha separata hotellrum och att det enbart var för barnets skull med allt jobbigt i skolan på sistone. Att han behövde ha båda sina föräldrar där och få lite lugn och ro, kärlek och uppskattning. Det tar jag fullt ut, självklart, men blev förbannad att han inte tagit upp detta med mig innan?! Det var dessutom hans förslag. Blev ett jäkla liv från mig såklart och till sist sa han "men följ med då" och självklart svarade jag. Inte alls sugen på att åka till Danmark med min kärlek, hans son och hans EX men känns alldeles för mysko att släppa iväg dom ensamma, som lilla lyckliga familjen liksom. Inte för att jag inte litar på honom men tycker det är ett väldigt udda beslut som JAG inte ska behöva stå ut med. Exet var dock inte alls pigg på att jag skulle med. Detta är på sensommarn så just nu har vi nått ett dödläge. Han bryr sig mkt om exet fortfarande så har inte vågat fråga hur allt blir, med tanke på att allt är ostadigt just nu så har jag en känsla av att han faktiskt skulle kunna vika sig för exet och be mig stanna hemma. :( Överreagerar jag...? Kan tillägga att vi varit tillsammans snart 2 år. Var delvis pga mig han ville skiljas.

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 09:38

#901

Anonym (andra relationer) : Tack så mycket för väldigt bra och nyanserade inlägg i tråden.

Ess

Äldre 16 May 09:48

#902

Anonym (andra relationer) skrev 2013-05-16 08:53:27 följande:

Givetvis är vi alla färgade av våra (ev. bittra) erfarenheter så jag kan förstå att en del upplever det märkligt hur man kan ha en god relation med sitt ex.

Min gissning är att den partner som har svårt att acceptera detta själv har en svår och infekterad separation bakom sig, kanske svek och annat. I det läget så överför man sina egna erfarenheter på andra. Förvisso naturligt och så som det funkar när vi bildar oss en uppfattning om saker och ting.

Exempelvis är det fortfarande en del i tråden som inte har fattat att det inte handlar om att åka på semester för att umgås med exet - utan att man åker tillsammans med barne på samma sätt som man kan gå tillsammans till läkaren med barnet som är sjukt. Tidsfaktorn är inte viktig utan principen.

Jag har goda erfarenheter från mina tidigare separationer eller när man gjorde slut, det har varit respektfullt och med bra kommunikation. Dessutom har vi haft vissa gemensamma intressen och fortsatt att ses av naturliga skäl (via gemensamma vänner etc.) och det har funkat bra att få kontakt även med varandras nya respektive över tid.
Observera att jag inte påstår att detta skulle kunna gälla eller funkat för TS och hennes kille, jag tar bara en ytterlighet som är sanning för många för att visa att ett minimum när man dejtar nån är att man accepterar att killen samarbetar med barnens mamma och även kan välja att träffas om de anser att det är viktigt.
Fixar man inte detta utan att bli svartsjuk så ska man nog inte välja någon som har barn med någon annan. Som vuxen människa behöver man kunna förstå och acceptera att partnern kan välja att spendera tid med någon annan (vänner, exet, mamma eller pappa, jobbet etc.) utan att detta behöver innebära att partnern värderar dessa högre generellt. Mina barn är det viktigaste i livet för mig men det innebär inte att jag i varje enskilt läge väljer att prioritera tid med dem, ibland finns det andra intressen som just i det ögonblicket kan vara viktiga.. för mig eller någon annan. Man kan ha goda, djupa och nära relationer med många utan att för den skull välja bort sin partner.

Någon ovan säger att hon inte skulle acceptera en relation med mig utifrån detta, att jag måste säga upp bekantskapen med mitt ex och absolut inte betrakta henne som en vän. Tja, det är absolut inget problem för mig och ärligt talat väldigt bra att den nya i så fall är rak med att det är en dealbreaker så slipper vi fördjupa något i onödan.
Kanske var det i slutändan det som hände med TS och mannen där?

Mannen vill inte kommentera det hela vidare av "respekt till TS" och TS själv försvann när mannen gav sin version.. Skämdes hon när hon upptäckte att hon inte kunde dribbla med sanningen här längre..? Troligen var det hursomhelst klokt att de inte fortsatte mer (om det var det som hände).

Faktum är att vi troligen inte kommer längre än så i en sån här diskussion. Vi får konstatera att man har olika krav och förväntningar på sin partner, olika förväntningar på hur mycket rätt man har att styra/påverka och ha inflytande. Olika hur mycket individuell frihet man ska och hur man kommunicerar etc.

Jag tackar för mig och lämnar diskussionen, intressant att få höra hur det gick sen (om TS eller mannen är kvar och läser).
Det jag lär mig är att det faktiskt finns kvinnor som anser sig ha rätt att ställa krav och styra vem/vilka jag väljer att umgås med som vänner (inkl. ev. ex) och ha beslutanderätt i frågor som handlar om hur jag och mina barns mor väljer att hantera om någon av dem skulle må dåligt och behöva vårt stöd.

Nu är det inget problem i min nuvarande relation eftersom hon stöttar mig då jag behöver reda ut frågor runt barnen tillsammans med deras mor. Även om det innebär att jag skulle träffa henne och äta en bit eller fira någons födelsedag eller liknande - tillsammans med barnen givetvis.. och med god framförhållning.. Skulle det krocka tidsmässigt med något vi planerat att göra (jag och min kvinna) så hittar vi lösningar och planerar in.

Det är inte fråga om rätt eller fel, objektivt, men jag skulle inte orka med någon som styrdes av svartsjuka och kontrollbegär så till den grad att det blev olustigt, negativt och konflikter runt detta. Livet är för kort.

Allt gott!

Sen kan det va olika från person till person. Du verkar ha ett betydligt bättre sätt att sköta det på än ts man. Du kör med en rak kommunikation och jag får intrycket utav att du lyssnat på din partner även om hon inte delat din åsikt.

Jag tror att hela historien sett annorlunda ut om det varit dig ts träffat.

Ess

Äldre 16 May 09:55

#903

Lilje skrev 2013-05-16 08:59:01 följande:

Varför måste TS vara en större del av vardagen? Att hon inte är där så mycket på barnveckan kan ju vara lika mycket hennes val som hans.

Därför hon inte har några barn och jag har inte sett någonstans att hon inte vill ha några. Så jag tror inte på den typen av förhållande när den ena vill bygga upp en familj.

Nu är iofs jag och min man äldre än ts och hennes man, men efter 2 år så hade vi fått vårt första gemensamma barn.

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 10:08

#904

Många uppehåller sig vid denna resa - men det hade väl länge varit problem i deras relation? Det har ju bland annat varit slut ett antal gånger.

TS har ju stört sig på det mesta under en längre tid. Även på telefonsamtal föräldrarna emellan. Så hade inte denna resan kommit på tapeten, så fanns det gott om andra saker hon retade sig på.

Jag får heller ingen uppfattning om att TS engagerat sig särskilt mycket i pojken och hans problem - utan när han varit hos pappa så har hon varit i sin egen lägenhet. Då är det ännu konstigare att så många tycker att hon skulle följa med till Legoland. Vad skulle hon tillföra denna resa annat än att "vakta" på pojkvännen och hans ex?

Ess

Äldre 16 May 10:21

#905

Anonym (hmm) skrev 2013-05-16 10:08:25 följande:

Många uppehåller sig vid denna resa - men det hade väl länge varit problem i deras relation? Det har ju bland annat varit slut ett antal gånger.

TS har ju stört sig på det mesta under en längre tid. Även på telefonsamtal föräldrarna emellan. Så hade inte denna resan kommit på tapeten, så fanns det gott om andra saker hon retade sig på.

Jag får heller ingen uppfattning om att TS engagerat sig särskilt mycket i pojken och hans problem - utan när han varit hos pappa så har hon varit i sin egen lägenhet. Då är det ännu konstigare att så många tycker att hon skulle följa med till Legoland. Vad skulle hon tillföra denna resa annat än att "vakta" på pojkvännen och hans ex?

Jag fick intrycket när jag läste inläggen att det var hans ide, så han skulle kunna ägna sig uteslutande åt sonen när han var där. Men jag kan ha fel.

Jag tror dom är fel för varann, dom står och stampar på olika ställen i livet. Sen gör inte hans sätt det bättre direkt. Det finns många som har svartsjuka som ligger långt bak instängt, men sen träffar dom fel person som snarare triggar igång den än tvärtom, och som sen tycker det är utmärkt att skylla relationsproblemet på sin svartsjuka partner.

Som jag skrev innan så tror jag att ts mått betydligt bättre om hon träffat (andra relationer), även om han också umgås med sitt ex så tror han på kommunikation.

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 10:33

#906

Ess skrev 2013-05-16 10:21:59 följande:

Jag fick intrycket när jag läste inläggen att det var hans ide, så han skulle kunna ägna sig uteslutande åt sonen när han var där. Men jag kan ha fel.

Jag tror dom är fel för varann, dom står och stampar på olika ställen i livet. Sen gör inte hans sätt det bättre direkt. Det finns många som har svartsjuka som ligger långt bak instängt, men sen träffar dom fel person som snarare triggar igång den än tvärtom, och som sen tycker det är utmärkt att skylla relationsproblemet på sin svartsjuka partner.

Som jag skrev innan så tror jag att ts mått betydligt bättre om hon träffat (andra relationer), även om han också umgås med sitt ex så tror han på kommunikation.

Pojkvännen har skrivit att eftersom sonen bor hos honom varannan vecka, så har TS valt att inte vara där då.

PL75

Äldre 16 May 13:01

#907

Hej igen

Har följ denna tråd & det är rätt komiskt hur en del tror sig veta exakt hur det ligger till. Min flickvän har valt att inte kommentera längre då hon vill bara se hur andra upplever allt & hon är inte intresserad av att lägga sig i det hela.

Kan börja med att en del utmärker sig mer än andra på sitt mest omogna sett på sin syn på män & om denne har blivit bedragen vet jag inte men du Ess tar banne mig priset. Du vet INGET om vad som har hänt under den tiden som vi har varit ihop tills idag, har du varit ihop med någon som varit svartsjuk om inte uttala dig inte mera om vad du tycker är rätt eller fel enligt dig.

Om man tar hela denna tiden som jag & min flickvän varit ihop så har små bråk varit & säg inte vilka förhållanden som inte har det men det är svartsjukan som har utmärkt sig annars hade inte denna tråd funnits. Har även erbjudit mig att följa med om vi skulle gå till någon gällande både vårt förhållande & svartsjukan. Observera jag tar det igen jag har inte haft samma nära kontakt med min son mor som jag har idag pga omständigheterna har jag inte haft tidigare. Har lagt ner väldigt mkt tid att få mitt nya förhållande att fungera även i början. Vi är på olika delar av livet då hon inte har några barn & jag har fått uppleva allt. Hon hade inställningen att hitta en man & att båda skulle få uppleva samma sak tillsammans med graviditeten med allt vad det innebär mm dvs kärnfamilj. Fördelen med mig som varit med om detta är att jag har upplevt det & kan hantera olika delar av första tiden bättre än de som blir föräldrar första gången det kan nog alla hålla med om att har man varit där så är det lättare.

Har inte på något sett flörtat eller stött på någon annan person med min flickvän. Visst jag är ångerfull gentemot mitt ex då det var jag som lämnade henne men har inte visat några känslor för henne förutom som en vän då i samband med vår son & hon kommer inte i första hand före min flickvän som många verkar tro. Detta med Legoland har kommit fram både med sonens problem i skolan men även beslutet gällande min flickvän när våra bråk urartade mer & mer med min kontakt med sonens mor av just omständigheterna i skolan. Jag & min sons mor har INTE firat jul/midsommar eller andra högtider förutom just vår sons födelsedag men även avslutningar på dagis & i skolan vilket är fullt normalt. Tänker inte argumentera ang min respektlöshet enligt vissa mot min flickvän då jag tycker jag inte har visat det men väl klar & tydligt visat att detta gäller min son som jag inte vill ska gå om sin årskurs & då får hon tyvärr stå vid sidan även om jag innerst inne inte vill han min son kommer i första hand, likaså om jag nu skulle få barn med min flickvän så är det barnet som går först!

Ess

Äldre 16 May 13:17

#908

PL75 skrev 2013-05-16 13:01:53 följande:

Hej igen

Har följ denna tråd & det är rätt komiskt hur en del tror sig veta exakt hur det ligger till. Min flickvän har valt att inte kommentera längre då hon vill bara se hur andra upplever allt & hon är inte intresserad av att lägga sig i det hela.

Kan börja med att en del utmärker sig mer än andra på sitt mest omogna sett på sin syn på män & om denne har blivit bedragen vet jag inte men du Ess tar banne mig priset. Du vet INGET om vad som har hänt under den tiden som vi har varit ihop tills idag, har du varit ihop med någon som varit svartsjuk om inte uttala dig inte mera om vad du tycker är rätt eller fel enligt dig.

Om man tar hela denna tiden som jag & min flickvän varit ihop så har små bråk varit & säg inte vilka förhållanden som inte har det men det är svartsjukan som har utmärkt sig annars hade inte denna tråd funnits. Har även erbjudit mig att följa med om vi skulle gå till någon gällande både vårt förhållande & svartsjukan. Observera jag tar det igen jag har inte haft samma nära kontakt med min son mor som jag har idag pga omständigheterna har jag inte haft tidigare. Har lagt ner väldigt mkt tid att få mitt nya förhållande att fungera även i början. Vi är på olika delar av livet då hon inte har några barn & jag har fått uppleva allt. Hon hade inställningen att hitta en man & att båda skulle få uppleva samma sak tillsammans med graviditeten med allt vad det innebär mm dvs kärnfamilj. Fördelen med mig som varit med om detta är att jag har upplevt det & kan hantera olika delar av första tiden bättre än de som blir föräldrar första gången det kan nog alla hålla med om att har man varit där så är det lättare.

Har inte på något sett flörtat eller stött på någon annan person med min flickvän. Visst jag är ångerfull gentemot mitt ex då det var jag som lämnade henne men har inte visat några känslor för henne förutom som en vän då i samband med vår son & hon kommer inte i första hand före min flickvän som många verkar tro. Detta med Legoland har kommit fram både med sonens problem i skolan men även beslutet gällande min flickvän när våra bråk urartade mer & mer med min kontakt med sonens mor av just omständigheterna i skolan. Jag & min sons mor har INTE firat jul/midsommar eller andra högtider förutom just vår sons födelsedag men även avslutningar på dagis & i skolan vilket är fullt normalt. Tänker inte argumentera ang min respektlöshet enligt vissa mot min flickvän då jag tycker jag inte har visat det men väl klar & tydligt visat att detta gäller min son som jag inte vill ska gå om sin årskurs & då får hon tyvärr stå vid sidan även om jag innerst inne inte vill han min son kommer i första hand, likaså om jag nu skulle få barn med min flickvän så är det barnet som går först!

Precis som jag inte vet hur ert förhållande varit tidigare, så vet du inte heller vilka förhållanden jag levt i.
Vill man enbart ha ryggdunkar svar på vilken fantastisk förälder och partner man är, då får man prata med sina vänner som stöttar en i allt.

PL75

Äldre 16 May 13:37

#909

Jag varken bett om några råd eller behöver ha ryggdunkande ifrån ett forum så lägg ner med ett sådant påstående. Om du inte vet hur mitt förhållande har varit tidigare så kom inte med egna gissningar & påståenden hur du skulle göra det får du hålla för dig själv & kom inte att påstå jag är en dålig pojkvän eller pappa m tanke på omständigheterna. Du svarade fortfarande inte om du varit med någon svartsjuk person oavsett vilket lägg ner din tid på annat än tro att du är självutnämnd psykolog. Tycker jag har förklarat nu & även tidigare inlägg varför ang detta förstorade med Legoland så kanske denna tråd kan avslutas med en massa spekulationer om varför/hur etc.

Anonym (släng ut karln)

Äldre 16 May 16:29

#910

Det är INTE konstigt att hon är svartsjuk när du har flitig kontakt med ditt ex, kanske mer än vad du har med henne, fattar beslut över hennes huvud utan att tillfråga henne, äter och fikar tillsammans med ditt ex, planerar en resa med ditt ex....osv...osv....

Jag vidhåller det är respektlöst. Så fungerar det inte i en kärleksfull relation. Man kan ändå ta sitt föräldraransvar och finnas till för sina barn utan att bete sig så.

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 16:41

#911

Anonym (släng ut karln) skrev 2013-05-16 16:29:03 följande:

Det är INTE konstigt att hon är svartsjuk när du har flitig kontakt med ditt ex, kanske mer än vad du har med henne, fattar beslut över hennes huvud utan att tillfråga henne, äter och fikar tillsammans med ditt ex, planerar en resa med ditt ex....osv...osv....

Jag vidhåller det är respektlöst. Så fungerar det inte i en kärleksfull relation. Man kan ändå ta sitt föräldraransvar och finnas till för sina barn utan att bete sig så.

willy

Äldre 16 May 20:36

#912

Anonym (andra relationer) skrev 2013-05-16 08:53:27 följande:

Givetvis är vi alla färgade av våra (ev. bittra) erfarenheter så jag kan förstå att en del upplever det märkligt hur man kan ha en god relation med sitt ex.

Min gissning är att den partner som har svårt att acceptera detta själv har en svår och infekterad separation bakom sig, kanske svek och annat. I det läget så överför man sina egna erfarenheter på andra. Förvisso naturligt och så som det funkar när vi bildar oss en uppfattning om saker och ting.

Exempelvis är det fortfarande en del i tråden som inte har fattat att det inte handlar om att åka på semester för att umgås med exet - utan att man åker tillsammans med barne på samma sätt som man kan gå tillsammans till läkaren med barnet som är sjukt. Tidsfaktorn är inte viktig utan principen.

Jag har goda erfarenheter från mina tidigare separationer eller när man gjorde slut, det har varit respektfullt och med bra kommunikation. Dessutom har vi haft vissa gemensamma intressen och fortsatt att ses av naturliga skäl (via gemensamma vänner etc.) och det har funkat bra att få kontakt även med varandras nya respektive över tid.
Observera att jag inte påstår att detta skulle kunna gälla eller funkat för TS och hennes kille, jag tar bara en ytterlighet som är sanning för många för att visa att ett minimum när man dejtar nån är att man accepterar att killen samarbetar med barnens mamma och även kan välja att träffas om de anser att det är viktigt.
Fixar man inte detta utan att bli svartsjuk så ska man nog inte välja någon som har barn med någon annan. Som vuxen människa behöver man kunna förstå och acceptera att partnern kan välja att spendera tid med någon annan (vänner, exet, mamma eller pappa, jobbet etc.) utan att detta behöver innebära att partnern värderar dessa högre generellt. Mina barn är det viktigaste i livet för mig men det innebär inte att jag i varje enskilt läge väljer att prioritera tid med dem, ibland finns det andra intressen som just i det ögonblicket kan vara viktiga.. för mig eller någon annan. Man kan ha goda, djupa och nära relationer med många utan att för den skull välja bort sin partner.

inte jag heller skulle tillåta en person (som har desvärre nyss kommit i mitt liv) bestämma vem jag får umgås med...kärlek och förhållanden handlar om förtoende och accepterande...men tid är också en viktig faktor, om man vill bygga något vettigt...man måste ägna tid åt sin partner, och det gör man inte om det går så pass långt att man springer till sitt ex hela tiden...vissa kanske tycker att den andra sidan får helt enkelt acceptera det, eftersom man är pappa...ess har skrivit det jättebra: att man är pappa betyder inte att man har någon slags bestämmanderätt i ett förhållande...snarare bara mer krav man måste leva upp till...det är inte bara livet som är för kort, utan dagarna också - man måste prioritera...i grund och botten är det en fråga om vad man verderar mest...och att man måste ha en jättenära kontakt med sitt ex för att vara en bra förälder, det är inte sant...en (skild) förälder ska bygga relation med barnet själv, oavsett förhållandet med exet...och det kan faktiskt fungera jättebra, om viljan finns, att man tillåter sin partner engagera sig kring barnet och då har man allt hemma och är även mindre sugen på att springa till sitt ex...och barnet blir inte lidande heller, snarare tvärtom

angående svartsjukan...det är en helt normalt känsla då man är jättekär...det är inte alltid ett tecken på svaghet, kan vara precis tvärtom - de svaga sväljer det och vågar inte säga nåt, medans de starka säger klart och tydligt vad de strörs av och vad de vill...

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 20:57

#913

willy skrev 2013-05-16 20:36:09 följande:

inte jag heller skulle tillåta en person (som har desvärre nyss kommit i mitt liv) bestämma vem jag får umgås med...kärlek och förhållanden handlar om förtoende och accepterande...men tid är också en viktig faktor, om man vill bygga något vettigt...man måste ägna tid åt sin partner, och det gör man inte om det går så pass långt att man springer till sitt ex hela tiden...vissa kanske tycker att den andra sidan får helt enkelt acceptera det, eftersom man är pappa...ess har skrivit det jättebra: att man är pappa betyder inte att man har någon slags bestämmanderätt i ett förhållande...snarare bara mer krav man måste leva upp till...det är inte bara livet som är för kort, utan dagarna också - man måste prioritera...i grund och botten är det en fråga om vad man verderar mest...och att man måste ha en jättenära kontakt med sitt ex för att vara en bra förälder, det är inte sant...en (skild) förälder ska bygga relation med barnet själv, oavsett förhållandet med exet...och det kan faktiskt fungera jättebra, om viljan finns, att man tillåter sin partner engagera sig kring barnet och då har man allt hemma och är även mindre sugen på att springa till sitt ex...och barnet blir inte lidande heller, snarare tvärtom

angående svartsjukan...det är en helt normalt känsla då man är jättekär...det är inte alltid ett tecken på svaghet, kan vara precis tvärtom - de svaga sväljer det och vågar inte säga nåt, medans de starka säger klart och tydligt vad de strörs av och vad de vill...

TS har ju valt att vara i sin egen lägenhet varannan vecka när sonen bor hos sin pappa. Eftersom killen inte är så gammal så kommer han att bo hos sin pappa många år till. Måste vara svårt att bygga ett förhållande om man håller sig undan när sonen är där.

Anonym (släng ut karln)

Äldre 16 May 21:13

#914

willy skrev 2013-05-16 20:36:09 följande:

inte jag heller skulle tillåta en person (som har desvärre nyss kommit i mitt liv) bestämma vem jag får umgås med...kärlek och förhållanden handlar om förtoende och accepterande...men tid är också en viktig faktor, om man vill bygga något vettigt...man måste ägna tid åt sin partner, och det gör man inte om det går så pass långt att man springer till sitt ex hela tiden...vissa kanske tycker att den andra sidan får helt enkelt acceptera det, eftersom man är pappa...ess har skrivit det jättebra: att man är pappa betyder inte att man har någon slags bestämmanderätt i ett förhållande...snarare bara mer krav man måste leva upp till...det är inte bara livet som är för kort, utan dagarna också - man måste prioritera...i grund och botten är det en fråga om vad man verderar mest...och att man måste ha en jättenära kontakt med sitt ex för att vara en bra förälder, det är inte sant...en (skild) förälder ska bygga relation med barnet själv, oavsett förhållandet med exet...och det kan faktiskt fungera jättebra, om viljan finns, att man tillåter sin partner engagera sig kring barnet och då har man allt hemma och är även mindre sugen på att springa till sitt ex...och barnet blir inte lidande heller, snarare tvärtom

angående svartsjukan...det är en helt normalt känsla då man är jättekär...det är inte alltid ett tecken på svaghet, kan vara precis tvärtom - de svaga sväljer det och vågar inte säga nåt, medans de starka säger klart och tydligt vad de strörs av och vad de vill...

willy

Äldre 16 May 21:29

#915

Anonym (hmm) skrev 2013-05-16 20:57:09 följande:

TS har ju valt att vara i sin egen lägenhet varannan vecka när sonen bor hos sin pappa. Eftersom killen inte är så gammal så kommer han att bo hos sin pappa många år till. Måste vara svårt att bygga ett förhållande om man håller sig undan när sonen är där.

jag har missat att TS håller sig undan under pappas veckor...stämmer det så har du rätt, hon gör också fel

Anonym (hmm)

Äldre 16 May 21:32

#916

willy skrev 2013-05-16 21:29:54 följande:

jag har missat att TS håller sig undan under pappas veckor...stämmer det så har du rätt, hon gör också fel

molly50

Äldre 17 May 19:49

#917

EnGladPingvin skrev 2013-05-15 21:55:06 följande:

Det finns en anledning till att man har separerat. I det här fallet handlar det (enligt TS och mannens inlägg) inte om direkt otrohet, men om hans känslor för en annan kvinna. Hans känslor för sin dåvarande fanns inte längre, men däremot hade han starka känslor för TS. Även om de inte hade inlett en relation lämnade han sitt ex för ts. Att det blir ett infekterat triangeldram är inte så konstigt. Att då åka på semester med exet och utesluta den nuvande flickvännen för att exet vill det (enligt pojkvännens egen utsago) är verkligen att göra situationen värre.

Självklart är barnet viktigast i det här kaoset, men har man tagit steget att separera får man även ta konsekvenserna. Man kan prioritera barnet och ha en bra kommunikation med barnets andra förälder utan att åka på semester tillsammans. Barnet kommer först, men flickvännen kommer före exet. Ingen här verkar fråga vad barnet vill. Det handlar bara om ts, mannen och exet. Exet vill inte att ts följer med och pojkvännen väljer att acceptera det. Hade jag varit ts hade det sagt allt. Han prioriterar sitt förflutna och förhållandet med sitt ex framför henne. Skyll inte på barnet. Det går som sagt att prioritera barnet och ha en bra kommunikation utan att åka på semester tillsammans.

Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3

prixo1

Äldre 21 May 23:44

#918

Visst att det är bra att föräldrar samarbetar och kommer överens om barnet MEN saker som resor tillsammans som familj? Vad tjänar det för? Detta kan ge barnet hopp att allt ska vara som förut, mamma och pappa tillsamman eftersom det är det enda som barnen vill. Lever upp detta hopp och efter resan igen mamma och barnet i ett hem pappa i ett annat.

jag vet vad jag pratar om och sonens problem i skolan har källan där- att ha mamma och pappa tillsamman igen.

Det finns inte en enda barn som vill ha skylda föräldrar och om det händer vill de hitta sätt hur ska de förenas igen.

En semester löser inga problem, bara skaffar mera.

Min situation liknar denna, det handlade inte om resan utan prat att pappa ska komma tillbaka till mamma. Det som kände sig dåligt mest var min bonus.

Anonym (hmm)

Äldre 22 May 10:28

#919

prixo1 skrev 2013-05-21 23:44:08 följande:

Visst att det är bra att föräldrar samarbetar och kommer överens om barnet MEN saker som resor tillsammans som familj? Vad tjänar det för? Detta kan ge barnet hopp att allt ska vara som förut, mamma och pappa tillsamman eftersom det är det enda som barnen vill. Lever upp detta hopp och efter resan igen mamma och barnet i ett hem pappa i ett annat.

jag vet vad jag pratar om och sonens problem i skolan har källan där- att ha mamma och pappa tillsamman igen.

Det finns inte en enda barn som vill ha skylda föräldrar och om det händer vill de hitta sätt hur ska de förenas igen.

En semester löser inga problem, bara skaffar mera.

Min situation liknar denna, det handlade inte om resan utan prat att pappa ska komma tillbaka till mamma. Det som kände sig dåligt mest var min bonus.

Barn är olika. Mina erfarenheter är att det går jättebra. Det absolut värsta för barnen, som de kan bli mycket ledsna över och ta skada av är när föräldrar inte kan komma överens, snackar skit om varandra, och där stämningen blir tryckt och obehaglig varje gång de träffas.

Om föräldrarna fortfarande är vänner, och det inte finns någon bitterhet som ligger och pyr, så uppskattade i alla fall mina barn att vi kunde fortsätta göra aktiviteter tillsammans, eller träffas för att ta en fika. Det kändes aldrig som om vi spelade teater, eller lekte familj. Vi förklarade att vi var enbart kompisar och att det inte skulle bli mamma och pappa igen. Så småningom förstod de det, och det var aldrig någon dramatik kring detta.

Glädjen att kunna träffas alla och göra saker tillsammans översteg vida det faktum att vi endast var goda vänner numera. Förenade för alltid av kärleken till barnen. Så har det i alla fall varit för oss. Sen är jag mer än väl medveten om att det långt ifrån alltid det fungerar att göra så för andra, av olika anledningar.

I detta fall utgår jag från att föräldrarna gör vad de anser är bäst för sitt barn.

Han åker med exet och barnet på semester

INNEHÅLL