• Anonym (Flickvännen)

    Fler som slipper rollen som bonusförälder?

    Jag undrar om det finns fler här som är tillsammans med en förälder men som inte vill ta "bonusförälderansvar" och som möts av förståelse från partnern?

    Jag gillar verkligen inte barn så först trodde jag aldrig att det skulle gå att ha ett förhållande med en kille som har barn. (Pojkvännen har umgänge varannan helg med sina döttrar.) Men min pojkvän har varit väldigt förstående inför min inställning och tack vare det kan vi t o m vara sambo. Jag är artig mot barnen såklart, jag vill dem inget illa. Men när de är här håller jag mig borta så mycket som möjligt; hälsar på vänner, tränar, reser, äter ute osv. Om de är här längre någon gång föreslår pojkvännen ibland självmant att de (alltså pojkvän + barn) ska hälsa på farmor några dagar eller liknande. Jag är absolut inte involverad i barnens liv.

    För oss är detta en winwinsituation för alla
    jag och pojkvännen kan vara sambos trots allt
    jag får mycket egentid varannan helg
    barnen får sin pappa i princip helt för sig själva "deras tid"

  • Svar på tråden Fler som slipper rollen som bonusförälder?
  • Ruffa
    Anonym (Pp) skrev 2013-06-10 14:15:15 följande:
    Vad då dynga över ansvaret på bonusföräldrar?? Jag är ensamstående och även om jag klarar av mina barn galant själv är det ändå tungt att vara helt ensam med allt ansvar. Ett förhållande handlar ju också om partnerskap och att man hjälper varann. Jag förväntar mig att en eventuell framtida partner VILL dela mitt liv och ta i alla fall en del ansvar över mina barn. Och självklart måste han åtminstone gilla barnen för att inte spy på uppgiften över att ibland hjälpa till att ta hand om dem. Och för att barnen inte ska behöva lida över att behöva bli omhändertagna av sin bonus. Precis på samma sätt som jag VILL dela min partners liv om jag älskar honom och stötta och hjälpa honom med sånt han behöver hjälp med. Det är ju i princip omöjligt att leva i en nära relation som två isolerade öar utan att ställa upp för varann.

    Varför tar inte barnens andra förälder sin del av ansvaret? Varför ska en ny ev partner ta ansvaret för era barn? Halvtidsansvar för sina egna barn kan väl inte vara så betungande.
  • äppelskrutt01
    Ruffa skrev 2013-06-10 16:00:31 följande:

    Varför tar inte barnens andra förälder sin del av ansvaret? Varför ska en ny ev partner ta ansvaret för era barn? Halvtidsansvar för sina egna barn kan väl inte vara så betungande.
    Ibland har man ingen annan förälder till sitt barn. Jag har mitt barn till 100% och har alltid haft det.

    Jag kräver inte att min partner tar ansvar för mitt barn, däremot tycker jag att man ska hjälpas åt i ett hushåll och däri räknas även barnen! 
  • Ruffa
    äppelskrutt01 skrev 2013-06-10 15:43:41 följande:
    Jättebra skrivet - precis så känner jag också! Jag hade turen att få leva med en man i 4 års tid som var helt underbar mot både mig och mitt barn.

    Självklart ställde jag upp lika mycket på honom och på hans bägge barn. Ingen av oss hade velat ha det på något annat sätt.

    Tyvärr tog förhållandet slut då han träffade en annan kvinna ......... den kvinnan var hemsk mot mitt barn så mitt barn förlorade den enda fadersgestalt barnet har haft i hela sitt liv. Såååå ledsamt Gråter 
    Jag känner ingen som fortfarande har kontakt med sina ex bonusbarn efter en separation. Det visar väl på att banden med andras barn aldrig är speciellt starka när det väl kommer omkring.
  • Ruffa
    äppelskrutt01 skrev 2013-06-10 16:08:44 följande:
    Ibland har man ingen annan förälder till sitt barn. Jag har mitt barn till 100% och har alltid haft det.

    Jag kräver inte att min partner tar ansvar för mitt barn, däremot tycker jag att man ska hjälpas åt i ett hushåll och däri räknas även barnen! 
    Jag tycker man hjälps åt i ett hushåll med det gemensamma. Där ingår inte andras barn eller djur.
    Sen är det upp till var och en hur mycket eller litet eller inte alls man vill engagera sig.

    Har man det kravet att man vill att en ev partner ska ta ansvar för någon annans barn, ja då är det väl bara att leta tills man hittar den personen eller så får man leva själv helt enkelt.

    Jag skulle aldrig gå in i ett förhållande där någon hade de förväntningarna på mig. Jag gör exakt så mycket jag vill på den fronten. 
  • Anonym (^m)
    äppelskrutt01 skrev 2013-06-10 16:08:44 följande:
    Ibland har man ingen annan förälder till sitt barn. Jag har mitt barn till 100% och har alltid haft det.

    Jag kräver inte att min partner tar ansvar för mitt barn, däremot tycker jag att man ska hjälpas åt i ett hushåll och däri räknas även barnen! 
    Andra kräver andra saker.  Vissa är ok med att sköta mer av hushållet, betala mer, ha sex för husfridens skull osv.
    Det beror ju på vilka parter som är inblandade och vad de anser sig kunna kräva och få i relationen.
  • Lilje

    Som barn med bonusmorsa tyckte jag det var helt perfekt att hon var med min far, som en naturlig familj. Även om jag var 10-11 när dom träffades. Det hade känts riktigt stelt och konstigt om hon undvek oss, och försvann när vi kom. Jag utvecklade ett förhållande med henne som var lika starkt som med min egen mamma. Och nu när jag har barn, och hennes dotter på 40 sitter barnlös, fick hon bli mormor oavsett. För mina barn är det ingen skillnad alls på henne, min mamma och deras fars mamma, alla tre är grannies på lika fot.

  • Anonym (***)
    Ruffa skrev 2013-06-10 16:11:11 följande:
    Jag känner ingen som fortfarande har kontakt med sina ex bonusbarn efter en separation. Det visar väl på att banden med andras barn aldrig är speciellt starka när det väl kommer omkring.

    Jag har kontakt med exets barn och exet forsoker ha kontakt med mitt - gar inte for honom dock pga den vidriga saken han hittat nu!

    Tycker det skulle kánnas jattekonstigt att bryta kontakten med barnen som jag fortfarande tycker sa mkt om bara for att mannen blev en idiot!
  • Ruffa
    Anonym (***) skrev 2013-06-10 18:29:15 följande:

    Jag har kontakt med exets barn och exet forsoker ha kontakt med mitt - gar inte for honom dock pga den vidriga saken han hittat nu!

    Tycker det skulle kánnas jattekonstigt att bryta kontakten med barnen som jag fortfarande tycker sa mkt om bara for att mannen blev en idiot!
    Tror ändå inte det tillhör vanligheterna.

    Mannen behöver väl inte vara en idiot för att han väljer kärleken framför någon annans barn.
    Det hade nog varit skillnad om det gällde hans egna.
  • Anonym (lika)
    Lilje skrev 2013-06-10 13:34:35 följande:
    Visste du inte att han hade sitt barn innan ni flyttade ihop? Såhär pratar man ju om innan, och det gäller er båda. Hur länge var ni ihop innan du flyttade in?

    Vem ställde du frågan till?
  • Lindsey Egot the only one

    På samma sätt som en dagisfröken bildar band till dagisbarnen kan ju en styvmamma bilda band till styvbarnen. Dvs man kan ta hand om andras barn utan att älska dom men man kan tycka om dom.
    Sedan är kärlek till barn en komplicerad bit. Man älskar sina barn villkorslöst men det betyder inte att man tycker om allt de gör.
    Det är samma sak med en styvförälder. Man kan tycka om sina styvbarn men många saker barnen gör tycker man mindre om.
    Ju mer respekt man har för varann desto mindre saker finns det ju att tycka illa om.

  • Ruffa
    LindaEfraim skrev 2013-06-10 23:54:20 följande:
    På samma sätt som en dagisfröken bildar band till dagisbarnen kan ju en styvmamma bilda band till styvbarnen. Dvs man kan ta hand om andras barn utan att älska dom men man kan tycka om dom.
    Sedan är kärlek till barn en komplicerad bit. Man älskar sina barn villkorslöst men det betyder inte att man tycker om allt de gör.
    Det är samma sak med en styvförälder. Man kan tycka om sina styvbarn men många saker barnen gör tycker man mindre om.
    Ju mer respekt man har för varann desto mindre saker finns det ju att tycka illa om.

    Visst är det så, men man stannar nog inte kvar på ett jobb (dagis) för ett speciellt barns skull. Jag tror helt enkelt inte banden är så starka för någon annans barn.

    Så känner jag inför min styvson, han är en gullig kille, absolut inte "jobbig" på något sätt, men jag har inga starka känslor för honom och jag saknar honom inte när jag inte träffar honom.

    Är jag en känslokall hemsk människa för det?    
  • Anonym (också bonusmamma)
    Ruffa skrev 2013-06-11 09:38:18 följande:

    Visst är det så, men man stannar nog inte kvar på ett jobb (dagis) för ett speciellt barns skull. Jag tror helt enkelt inte banden är så starka för någon annans barn.

    Så känner jag inför min styvson, han är en gullig kille, absolut inte "jobbig" på något sätt, men jag har inga starka känslor för honom och jag saknar honom inte när jag inte träffar honom.

    Är jag en känslokall hemsk människa för det?    
    Precis så känner jag också för min bonus. 
  • Ess
    LindaEfraim skrev 2013-06-10 23:54:20 följande:
    På samma sätt som en dagisfröken bildar band till dagisbarnen kan ju en styvmamma bilda band till styvbarnen. Dvs man kan ta hand om andras barn utan att älska dom men man kan tycka om dom.
    Sedan är kärlek till barn en komplicerad bit. Man älskar sina barn villkorslöst men det betyder inte att man tycker om allt de gör.
    Det är samma sak med en styvförälder. Man kan tycka om sina styvbarn men många saker barnen gör tycker man mindre om.
    Ju mer respekt man har för varann desto mindre saker finns det ju att tycka illa om.
    Den stora skillnaden mellan egna och andras barn är att, när andras barn som jag gillar bär sig illa åt upprepade gånger så naggar det på "gillar kontot". Blir det för mycket så slutar det med att man inte gillar vederbörande alls längre.

    Jag säger inte att det inte kan hända med ett biologiskt barn också, men det är nog tämligen sällsynt. 
  • Gung Ho
    Ruffa skrev 2013-06-10 16:11:11 följande:
    Jag känner ingen som fortfarande har kontakt med sina ex bonusbarn efter en separation. Det visar väl på att banden med andras barn aldrig är speciellt starka när det väl kommer omkring.

    Det kan vara en av många orsaker ja..
  • Gung Ho
    Ess skrev 2013-06-11 15:08:22 följande:
    Den stora skillnaden mellan egna och andras barn är att, när andras barn som jag gillar bär sig illa åt upprepade gånger så naggar det på "gillar kontot". Blir det för mycket så slutar det med att man inte gillar vederbörande alls längre.

    Jag säger inte att det inte kan hända med ett biologiskt barn också, men det är nog tämligen sällsynt. 

    Man kan ju också se till att uppfostra dem (tillsammans med sin partner)...så att de inte bär sig illa åt.... Obestämd
  • Anonym (lisa)
    Ruffa skrev 2013-06-10 20:29:30 följande:
    Tror ändå inte det tillhör vanligheterna.

    Mannen behöver väl inte vara en idiot för att han väljer kärleken framför någon annans barn.
    Det hade nog varit skillnad om det gällde hans egna.
    Mitt barn är precis lika mycket mannens barn som hans egna barn är - bara inte biologiskt!

    Han valde in åt helvete fel - men det kommer han inse inom en snar framtid och då åker åbäket ut!!!! 
  • Ruffa
    Anonym (lisa) skrev 2013-06-13 11:53:13 följande:
    Mitt barn är precis lika mycket mannens barn som hans egna barn är - bara inte biologiskt!

    Han valde in åt helvete fel - men det kommer han inse inom en snar framtid och då åker åbäket ut!!!! 

    Nej han är ju uppenbarligen inte det, för då skulle han antagligen inte välja bort barnet. Han har väl kontakt med sina egna antar jag?

    Jag förstår att du tycker att han har valt fel, men det betyder ju inte att din ex man är av samma åsikt. 
  • Leona987

    Hur blir det sen då TS, när/om ni får gemensamma? Då kommer du inte undan ju. 

    Jag tycker inte att det är en ideal situation egentligen men efter att ha levt i bonusfamiljen i några år så förstår jag varför man gör så. Men lösningen håller ju inte om man ska ha flera barn.  

Svar på tråden Fler som slipper rollen som bonusförälder?