egen tid. hur gör ni ?

Jag har fem barn hemma åldrarna 5 månader - 16 år. Jag duschar varje dag

Det är super jobbigt att vara super mamma. Jag glömde att skriva att min man reser en hel del i jobbet.
Jag ska snart tillbaka till jobbet efter mammaledighet. Men det klart det känns surt. Att alla pengarna man jobbar går till ungarna eller sin man, att jag aldrig får egen tid att ta bort mina sista 10 kg.att bara träffa vänner på Facebook .
Det är lättare sagt än gjort. Barn ska ha rutiner, dom ska ha fritidsaktiviteter .
Jag hoppas det bara är så här dom 4 första åren. Jag orkar inte mer .
Men det klart jag blir avis på dom mammorna som kan äta middag ute med sina vänner. Gå till gymmet . Handla kläder till sig skälv.

Jo, ibland kan man behöva vara supertydlig. Speciellt om han är ute och reser mycket, han kanske inte ser hur slutkörd du är?

Ja du jag vet inte jag har liksom vant mig och hoppas alltid på att han ska växa lite i papparollen och som man att ägna mer tid åt sin familj. Men ibland är män som barn, känns lite så här iallafall, springer ute och roar sig ned sina vänner på fritiden istället för att enligt min önskan ägna mer tid åt oss. Ibland är det ibte bäst här hemma och har varit lite ostadigt i förhållandet men jag älskar mina barn ich vill såklart att barneb ska ha sin pappa. Men ja som sagt skulle vilja ha mer tid till mig själv ich göra sånt jag vill utan barnen, utan stress och skulle då säkert inte va så lättirriterad som man lätt blir ibland och känner mig ibland avundsjuk på honom som gör som han vill och typ ibte har barn efter sig hela tiden . Han klagar ibland över att ha varit ned dom i några tummar, att inte kunna äta u lugn ich ro och så det stör mig flr så har jag det nästan varje dag. Men vad ska man göra... Vill ju leva med honom men jag får väl hoppas han växer lite och inser saker, och att jag ska slippa tjata på han om vissa saker. Men hab hjälper ju till lite hemna som sagt men det behövs mer snart när bebis kommer annars kommer jag bli galen. Som tur är hjälper min familj till lite med barnpassning och städning ibland...

Väldigt många offer-trådar på sistone... ursäkta TS det är inget personligt mot dig men jag blir bara irriterad på att det finns så många som tar på sig "offer-rollen" och skyller på sina män som är sådana svin osv, jag håller fullt med KomPossible mfl i tråden. Du har faktiskt dig själv att skylla, du har ett eget ansvar för ditt liv och din situation! Normalt sett sätter folk gränser för vad som är ok. Du har låtit dig bli trampad på och det är helt och hållet ditt eget val. Deal with it, eller skapa en förändring NU.

Varför går dina pengar till din man?! Vad gör du hela dagarna så att du inte har tid att duscha eller gå promenader? Du får ta ansvar för ditt liv och kräva att ni föräldrar delar på ansvaret för barnen, när din man är hemma kan du ju göra något själv!!

Nu är mina barn 5-10 år, och jag kan väl säga att nu undrar jag vad det var jag tyckte var så stressigt när de var små   ;)
NU är det aktiviteter som gäller, livet är ett pusslande med skjuts, skola, middag, läxor... Helt ärligt - nu skulle jag ALDRIG få ihop det utan att vi hjälps åt jag och maken.

Jag tror det finns en ena sak att göra -  ni måste hjälpas åt. Annars får ni separera, så får du vila var annan vecka och han får ta ansvar själv under tiden.

Duscha är väl bara att göra? Resten delar man på.

Det är inte meningen att ni ska tycka synd om mig. Det är inte därför jag skrev. Jag vill bara ha tips.
Nej jag har inte tid att ta hand om mig skälv. Jag ska diska, städa , plocka , Damsuga, dagis , handla mat lägga ungar, lämna ungar på dagis. Min man reser i jobbet. Jag har ingen barnvakt. Dom som säger att dom kan hjälpa till svarar aldrig i telefon när jag ringer. Jag har insett att jag får ta 4 tunga år av mitt liv med att släpa barnvagnen.
Som sagt . Jag vill ha tips.

Måste din man jobba så mycket som han gör? Kanske är det dags för honom att vara föräldraledig och för dig att gå tillbaka till jobbet? Jag tycker att ni borde gå i familjeterapi om det inte räcker med vanliga samtal er emellan. Han måste givetvis ta mer ansvar. Problemet ligger i att du tar på dig för mycket och accepterar detta. Du är ingen supermamma, vad får du det ifrån? Tror du barn gillar föräldrar som spelar martyr och går omkring som vrak istället för att må bra?Så som du beskriver det i TS låter det hemskt och jag undrar varför du gör detta mot dig själv och dina barn? Det är knappast något som gynnar någon. Uppenbarligen.

För att svara på din fråga. Jag har mycket tid för mig själv. Jag fikar, har helkvällar , lunchar och shoppar med vänner. Tränar. Min man likaså. Vi är två så det är lättlöst.

varför skaffar man fler barn med en man som inte är intresserad av att ta hand om dem eller ens försörja sig själv..?

Detta var ju det dummaste jag hört. Sover dina barn aldrig? Varför duschar du inte då? Eller när dom kollar på tv? Varför sätter du inte barnen i vagnen och tar en promenad med dom? Jag är helt ensamstående med min son, inga föräldrar i livet och ingen kontakt alls med hans pappas sida. Och har två jobb men jag duschr varje dag, promenerar en timme varje dag och tar med min son ut när jag vill äta middag med mina vänner, fika osv. Köp ett ritblock eller ladda ner spel till din telefon så är dom sysselsatta. Sen borde du ju helt klart lämna din man, då skulle du iaf ha dina pengar kvar och förhoppningsvis vara barnledig helt och hållet minst varannan helg.

Hej TS
Du ska inte behöva ha det som du har det.
Jag vill inte knäppa dig på näsan men både jag och min man är nöjda med livet i det stora hela. Mer pengar är väl det enda vi saknar. 
Vi har bara ett barn, (20 mån) men vi kommunicerar, hjälps åt och det flyter på! 
Jag jobbar 90% och mannen 80% för att få tid med barn och hem. 

En vanlig vecka, de flesta dagar:
Förskola måndag till torsdag 8-15. Mannen lämnar, jag hämtar. Då leker jag och barnet en till två timmar. Inne eller ute beroende på väder och ork, badar barnet om det behövs för hon blir så uppspelt så det går inte strax innan läggning.
Vid 17 tiden börjar jag med middagen. Vi har matkasse så jag behöver bara öppna kylen och följa instruktioner!
Mannen kommer hem 17,30. Då äter vi och sen tar han hand om barnet tills hon sover, ca kl 19. Då är jag klar i köket och har hunnit greja lite tvätt och lagt fram kläder, packat väskor mm.
När barnet sover går en av oss ut på promenad / joggingrunda (och duschar efteråt...). Åker till simhallen. Ser på tv. Läser. Vi brukar ta upp tvätten och vika framför tvn. Annars gör jag det med barnet på eftermiddagen, som en lek. 

På fredagar är min man ledig. Det gör att jag redan på torsdag em har mindre att göra, inga kläder ska fram till barnet, ingen "dagis-kasse" ska packas mm.
På fredagar passar jag på att ta längre lunch, går lite i affärer, klipper mig etc. Handlar på stormarknad.
När jag kommer hem vid 16-17 finns det oftast mat och det är undanplockat.

På helgerna tar vi en sovmorgon var.      

"Egen tid" får jag i form av tjejmiddagar (har två olika gäng) med middagar ca en gång i månaden. Vi har en almanacka på väggen som vi fyller i sånt i. Och jag är politiskt aktiv så jag har möte ca två gånger i månaden.
Min man åker till landet med några grabbar och fiskar och dricker öl 2-3 gånger per år. Han gillar att greja i garaget. Vi är borta hemifrån och roar oss ungefär lika mycket. Jag tycker att det är skönt att vara själv hemma med barnet en kväll eller helg emellanåt! Det handlar ju bara om att man kollar av med den andre att det är OK.

Städning: Jag dammsuger ca två gånger / vecka, oftast när mannen har kommit hem och på helgen, skurar toaletten vid behov, har AJAX wetwipes så det går på en minut att fixa handfat mm. I och med att jag är med barnet mellan 15-17,30 känns det helt OK att ta lite städ och så när hon är med sin pappa.
Inför kalas / middagar brukar min man och barnet gå ut / åka till farmor ca två timmar så att jag kan göra ett städryck! Jag blir lätt på dåligt humör av att städa så de gör bäst i att hålla sig borta
Vi skulle kunna ha det mycket renare och finare hemma men nu har vi "valt" att inte ha det. Vi har det fräscht o vi trivs. För någon månad sen hade vi barnvakt en lördag för att röja i källaren tillsammans.        

Jag tror att det skulle fungera på liknande sätt om vi får ett barn till.         

  

  

 

Har 2 barn hemma. Jag och maken är båda föräldralediga. För oss är det självklart att vi tar hand om allt tillsammans.
Och vi har våra egna intressen som vi gör själva. Har aldrig ens funderat över att vi inte skulle kunna ha det så. Eller att bara han skulle vara den som får göra saker medans jag sitter hemma med barnen typ. Visst, ibland kan det gå 2 veckor utan att jag har "fått" duscha själv. Men det är för att stora tjejen älskar att duscha, och då jag är en morgonduschare brukar hon smita in. Fast hade jag nu velat duscha ensam så hade det inte varit svårare än att pappan hade tagit ut henne ur badrummet. 

Jag har skitsvårt att förstå att inte alla väljer att leva på lika villkor. Visst, man kan ha olika ansvarsområden i hemmet. Men det är ju helgalet att inte kunna ge sig ut på en löprunda, dra till gymmet, shoppa eller ta en fika med en kompis själv.
Du får säga åt honom att han får fixa iordning barnen, eller ta ett var. Gör du alltid det själv så kommer han knappast att ta över det iom att han inte gjort det hittills.     

Tips I
Din man reser mycket?! Har du någon väninna / granne / släkting som också har barn?
Byt tjänster med varandra! Jag har en väldigt tur att ha en kär barndomskamrat på gatan. Hon har två barn. 
Vi tar med varandras barn till lekplatsen, ber om barnvakt när det inte är helt nödvändigt, ex för att slippa ta med dem på korta ärenden. Är jag och mitt barn ändå ute kan hennes ungar vara i vår trädgård så att hon kan hämta sitt paket på posten, och sen ta en kopp kaffe. Har jag haft en dålig jobbdag kan hon ge mig en halvtimme själv hemma, toabesök, gå igenom posten och ladda batterierna!

Tips II  
Låt barnen hjälpa till hemma. Man behöver inte först leka med lego i en timme för att sen ha barnet väntandes när man ska diska. Det blir blött men barnet kan vara med - och tycker att det är kul och utvecklande.

Tips III
Förklara för din man att du behöver vara i fred en stund när han är hemma. Eller med bara ett barn. Inser han att du iinte ens hinner duscha?  Sen kommer adlrig mina duschar vara så långa och omfattande som innan barnet för nu vill jag hellre gå o lägga mig, men det är ju mitt val!