Styvförälder vad har man för rätt?

Barnen var hos henne den veckan, och jag säger absolut inget illa dom deras mamma eller håller med dom för det tycker jag verkar fel!
Jag övertygar dom verkligen inte att säga elaka saker om sin mamma om de är de du menar.
Jag försöker vara vuxen om det och när dom säger knasiga saker om sin mamma brukar ja bara antigen säga något posetivt ist osv..
jo det brukar jag försöka göra oxå men äldsta sonen tror ofta inte på det han är ganska smart men han säger ju allt till mig vad han tycker o tänker om båda sina föräldrar och jag ställer mig aldrig på någons sida i det fallet...    

Jo det är så jag ser det med de är därför jag inte snackar skit om henne öppet till barnen eller något ont om henne .
Ja det tror jag oxå men ändå så är de tragiskt att göra så..  de är helt enkelt en låg nivå

Ja helt klart, jo de klart ibland så ärligt talat pratar ju barn lite luft och tomma ord.
Ja skälvklart inte överreagera på allt barnen säger men som sagt man får vara lyhörd vilket jag är en hel del.
Och skulle hon göra något fysiskt på barnen skulle jag nog bli tokig men man får hålla tillbaka och anmäla ist.  

Men där kan du väl ändå gå in och avbryta och med väldigt bestämd röst säga "här pratar vi i normal samtalston annars får man gå ut härifrån". Det är DITT hem också så där har du rätt att be otrevliga människor gå.

Ja men just i den stunden så blev de bara ingenting men tack de är ändå mitt hem! tack för tipset för jag blir så ställd när jag blir arg så de står still då och jag blev tyst ist den gången .
Ville ju bara inte ställa till en scen men visste inte hur ja skulle gå till väga. 

Håller absolut med detta! I och med att det är ditt hem har du fullt rätt å säga till, kanske det också hjälper henne att förstå vad hon faktiskt håller på med. 

Jag skulle inte sagt att "jaha, då får du väl gå vidare med det då". Utan försökt bemöta, och ta hål på det som sägs. Lösa problemet, om möjligt... Skulle nog också fört protokoll över vad som sägs, så det är ordentligt nedtecknat och underskrivet av båda föräldrarna, för ev. framtida konflikter. Brukar också vara ett effektivt sätt att se till att ena parten inte ägnar sig åt massa överdrifter... Det var ju fyra konkreta saker som radades upp, "Dom äter inte tillräkligt . Vi gör aldrig något med dom (vilket vi gör betydligt mer än henne) Dom duschar för sällan (vilket jag heller inte förstår ska dom duscha varje dag eller var fjärde timma?) Barnen mår dåligt hemma hos oss." Bestäm en tid då ni sätter er med henne, och bemöter detta. Fråga "på vilket sätt visar det sig". Är barnen för magra, t.ex. Här kan ni ju kolla med barn-BMI, eller kontakta skolsköterskan för ett utlåtande. Är barnen hungriga ofta? Klagar de över att de får för litet mat? Har hon inget att komma med här, så kan ju punkten skrivas av. Att ni aldrig gör något med dem - dra exempel på vad ni gjort. Fråga om hon har några tips på vad ni borde göra, utöver det ni redan gör. Och så borde den punkten kunna avskrivas. Duschar för sällan - kom överens om att "barnen ska duscha varannan dag, även om de inte verkar vara smutsiga". Eller varje dag, eller vad ni nu tycker är lämpligt... Att barnen skulle må dåligt hemma hos er kan ni också be att hon förklarar bättre, för ni har inte märkt att de skulle må dåligt men vill ju självklart åtgärda om det skulle vara så, kan hon ge konkreta exempel...?

Jag får lov att hålla med dig på de flesta punkter men vi försöker som bara den att får henne att prata med oss på en "normal" nivå , men det går inte alltid för allt är bara vårat fel utan att hon varken har bevis ord eller något annat överhuvetaget.
Men när det inte går att tala med en vuxen människa hur går man då till väga? 

Varför inte lägga det på pappan? Det är ju hans ex så rent krasst borde han dra med henne på samarbetsamtal. Ofta tror jag konfilkten blir ännu större när en bonusmamma också hoppar in i leken eller "hänger på" även om hon bara vill barnens bästa.

Måste du TS ens träffa/bemöta/möta biomamman? 

Jag håller inte med riktigt. Klart hon ska bemöta om det är riktat till/påverkar henne! Jag är bonusmamma och maken och mamman diskuterar bonusen (skola, hälsa...) och så diskuterar jag med maken om det som påverkar mig/vår tid med bonusen. Bonusmammarollen en ytterst liten del av mig. Jag är även fru, mamma, dotter, syster o.s.v. men först och främst en människa som alla andra. Bara för att jag är bonusmamma förminskas inte mina rättigheter ö.h.t. Jag har inga juridiska rättigheter till bonusen nej, men jag/eller andra bonusföräldrar har ingen skyldighet att stå bak om någon talar illa om en. Skulle biomamman i mitt fall göra nåt elakt riktat mot mig, komma in hos mig och skrika, snacka skit till mina (!) släktingar eller annars vara allmänt otrevlig så det drabbar mig, så skulle inte jag vara tyst. Hon är på inget vis helig för att hon fött ett barn. Själv har jag fött 3 st och inte har det givit mig heller rätt att behandla någon som helst illa och få komma undan med det. Jag förstår mig bara inte på att man i styvfamiljssituationer bara ska tala genom sin partner. Allt ang. bonusen ja, det är bara för bioföräldrarna om inte båda är okej med att bonusföräldrar tar en föräldraroll. Men att inte få bemöta skitsnack direkt till personen i fråga för att den är s.k. BIOmamma/pappa och man själv bara är bonusförälder är helt galet tycker jag. Man har alltid rätt att stå upp för sig själv om någon behandlar en illa!

Fast fortfarande är det i första hand Ts sambo som skall få det att fungera, i ert fall verkar ju alla vara övernes om att alla kommunicerar, men i de fall det inte gör det och ena föräldern beter sig som skit och kastar skit blir det oftast bara värre när bonusföräldern också hoppar in. Been there, done that så att säga.

Att biomamman skulle vara helig för att hon fött barn får jag öht inte riktigt in i diskussionen, eller ser var du tog det ifrån. 

I Ts fall beter sig biomamman som en jag vet inte vad, men fortfarande är det i första hand pappan som får boka möten och ta striden på tex hur överlämningar skall ske och hur kommunikationen skall vara. 

Nej alltså vi kommunicerar inte alla. Maken tar kontakten med mamman. Men OM hon skulle göra nåt mot mig personligen, som att snacka skit om mig till mina släktingar (som i ts fall), så skulle jag absolut bemöta det direkt, inte genom maken. Där får jag in det "heliga". Det finns en allmän åsikt här på fl tycker jag om att en bonusmamma alltid ska ta allt genom pappan (mer generellt menat, inte direkt till dig). Och då det är frågan om barnet i sig stämmer det, men övrigt tjaffs tycker jag absolut inte pappan behöver eller bör fungera som mellanhand till. I alla andra livssituationer brukar man få rådet att ta saker direkt med personen det berör. Jag förstår inte varför styvfamiljssituationer är annorlunda. Som bioförälder har man ingen rätt att kasta skit på eller behandla sitt exs nya illa. Som bonusförälder har man inte heller rätt att göra så mot sin partners ex. Men om någon ändå gör så, så tycker jag inte denne ska kunna gömma sig bakom sin roll, varken som bio eller bonus, utan stå till svars för det. Jag håller fullständigt med dig om att pappan ska ha kontakten gällande barnet. Men ts har all rätt att säga ifrån om biomamman börjar bråka så det påverkar henne. Blir det värre p.g.a. det så får det väl bli så då. Det kommer som sagt ingen rättighet till att behandla andra illa och respektlöst bara för att man fött barn... Vill mamman inte diskutera med ts så ska hon få slippa. Men drar hon själv in ts genom att beté sig som hon gör så får hon faktiskt acceptera att hon därigenom ger ts rätten att "lägga sig i"! Ursäkta den ihoptryckta texten!

Vissa går tyvärr inte att prata med, dom ligger på nivån, där en säger att solen är gul, ska dom absolut säga att solen är blå.
Det går bara inte att prata med en sådan person, det är helt omöjligt. 

Tyvärr måste jag hålla med här. Jag har i andra sammanhang träffat sådana personer och det är som att prata med en vägg...

För att komma tillrätta med ett gränslöst ex måste man vara hård. Din man kan börja med att tala om att all kommunikation sker via mail/sms. Han kan kolla sin mail en gång om dagen tex och är det AKUT så kan hon ringa, annars inte. Ringer hon och det inte är akut så får han vänligt men bestämt tala om att det där får du maila om, hej då och lägga på luren. Ringer hon och skriker får han säga att han inte tänker lyssna om hon inte kan tala i normal samtalston och så lägga på luren om hon fortsätter att skrika.

Var konsekventa så ger hon sig nog till slut. Står hon i er dörr och skriker så be henne vänligt men bestämt att lugna ner sig och tala i normal samtalston, annars kommer ni att stänga dörren och lugnar hon sig inte så stänger ni dörren.

 

Fast i TS fall så verkar det handla mycket om barnen och där tycker jag pappan skall sätta ner foten, inte TS. Möjligtvis i det som gäller hennes familj och dyl, men frågan är ju om det gör relationen mellan föräldrarna bättre eller skapar ännu mer ilska. Jag har dessutom svårt att förstå varför TS familj ens lyssnar till exet och inte säger "Tack men jag vill inte höra" vilket ju hade varit det bästa.Läser man TS noga så verkar både TS och biomamman ha umgäefär samma åsikt om varandra, jag vet inte heller vad "Vi har sagt ifrån..."betyder, själv hade jag nog blivit ganska irriterad om det var min sons pappa OCH pappans sambo som ringde och bråkade och tyckte till om mig. Nu säger jag inte att det är så som jag skriver men det skulle kunna vara en anledning till att det blivit sådant tjaffs mellan TS och barnens biomamma.

Du har rätt! Visst kan det vara så att mamman sparkar bakut eftersom ts var först med att blanda sig i. Jag hakade nog lite upp mig på det du skrev om att bemöta mamman. För det står jag fast vid att hon måste få om mamman gör saker som drabbar/är riktade mot ts direkt. Mamman i sin tur har ju ingen skyldighet att diskutera ens ett ord med ts ang. barnen. Men då borde hon säga ifrån sakligt till ts då ts blandar sig i. Inte stå och gapa i ts hem. Men nej, vi vet ju inte om ts var först med att "gå över gränsen" och därmed triggade igång mammans betéende (vilket oavsett inte är okej).