• Anonym (trött)

    Jag orkar inte

    Jag lever i ett förhållande där både jag och sambon har barn sen tidigare, inga gemensamma. Vi har levt ihop i 2½år. Han är oftast en supermysig och sprallig person, men...
    Det senaste 1½ året har varit väldigt stormigt. Han har aggressionsproblem och blir ofta väldigt arg och säger då saker som han sen ångrar, har även vid något tillfälle tagit tag i mej eller puttat iväg mej. Han har haft dessa problem sen tonåren.
    Han ångrar sej alltid, ber om ursäkt (oftast), säger att han ska aldrig göra så igen, jag är värt mycket bättre osv... Han har heller inga problem att börja diskutera en massa framför barnen.. 
    För ett år sen hamnade jag i en utmattningsdepression och tappade all ork och glädje. Under den tiden blev han heller inge lugnare utan var likadan, krävde att jag skulle göra saker jag inte orkade och påtalade även ibland att jag var en ekonomisk börda ("bara" när han var på dåligt humör), många gånger skulle jag ut ur hans hus.. Under hela den tiden vi haft det stormigt så har jag påtalat att jag kommer inte orka med detta beteende, det kommer att ta stopp! 
    Nu har det tagit stopp. Jag orkar inte ta skiten längre! Jag känner ingen trygghet för honom, inget förtroende.. Känner mej tillbaka där jag var under min utmattningsdepression.. Jag känner ingen glädje, ingen lust till nånting.
    Jag vill inte separera men orkar inte detta längre! Jag är i ett läge där jag inte vet om jag inte vill separera för att jag fortfarande älskar honom eller om det är för att "skydda" barnen...            

  • Svar på tråden Jag orkar inte
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Våld och aggression fysiskt och verbalt leder till precis det du beskriver. Glädjen, förtroendet och tryggheten försvinner. Din partner verkar också ha svårt med empati. Han behöver hjälp med sina problem omgående. Det är hans ansvar och inte ditt. Om du stannar kvar i denna relation kommer du att må mycket dåligt och utplåna dig själv. Du kan också behöva hjälp, av t ex kriscentrum för kvinnor i din hemkommun. Det är inte lätt att bryta upp men det är det du behöver göra om inte situationen radikalt förändras snabbt och det är inte sannolikt. Om han skulle få hjälp och ni fortsätter tillsammans måste ett stort arbete också göras för att läka det som tidigare hänt. Det är mycket svårt.
    Hälsningar
    Gerd  
     

Svar på tråden Jag orkar inte