Hur märkte ni av att era barn hade högfungerande autism/asperger

Tack snälla ni som vill dela med er 😊. Så ska dom leka så är det på deras vilkor som gäller? Mycket värt att ni skriver och berättar ❤

Ja vi tror själva att det inte skulle vara något men ja vill ändå veta lite hur barn fungerar. Han är fem år vår pojk leker gärna rollekar med kompisar men är inte så noga på att ha kompis utan han kan lika gärna leka själv. Så är de på förskolan oxå. Leker gärna med barnen men vill han inte leka det dom andra leker så leker han hellre själv. Tar väl inte för sig så mycket på förskolan men det gör han hemma. Alltid haft sedan han var liten att gå och hålla på med sina händer. Och är han rastlös så kan han klappa med händerna. Han brukar reta mig och säga att det är inte han som klappar pga att ja sagt till honom om detta. Han vet verkligen hur han ska reta mig 😉. Han leker jätte bra själv med sina saker och han är väldigt till och vilja kosa med oss. Kan säga ofta att nu är ja kos sjuk så nu går vi och kosar en stund. Äter all mat, aldrig utbrott utan är gärna med på allt, glad och positiv till det mesta. Varit sen med språket men han är så mycket bättre nu. Har kontakt med Logoped och hon hade inga misstankar och vilja göra någon utredning. Men ja ville veta lite om man märker själv om något inte skulle stämma?? Och hur barnen fungerar. Tack för allt ni har skrivit och berättat

Är det något av det ja skrivit som ni skulle fundera på? Eller tycker ni att de verkar normalt?

Han tycker det är jätte kul och leka med kompisar när han leker med dom och han vill gärna att någon ska bli med efter dagis. Ja han vill gärna gosa om ja vill gosa på honom. Har haft specialpedagog inne på dagis och hon har inte reagerat på honom utan sa att han är som vilket barn som hellst.

De var väl mer att ja ville veta hur barnen fungerar när de har vissa diagnoser..

Dottern på 3,5 utreds just nu, men vi (och) bup är ganska säkra på att hon har något inom autismspektrum, frågan är väl mest vad och hur mycket. Vi föräldrar skulle nog inte heller bli helt förvånade över en adhd diagnos nån gång, men jag har för mig att det inte görs på så här unga barn. 

Dottern är sen med språket, pratar oftast på en 2-2,5 årings nivå (och då har hon gått framåt jättemycket senaste tiden). Men mycket handlar om hur hon använder språket. Har hon väl lärt sig ett ord så att hon är nöjd så ändrar hon inte på det, så nya ord hon lär sig kan hon säga även långa ord ganska tydligt, men dom orden hon lärde sig först (som sitt namn t.ex.) utalar hon fortfarande ganska exakt som när hon första gången lärde sig dem. Hon är alltså knappt alls intresserad av att använda språket för att göra sig förstådd mot andra, utan använder språket nästan bara för sina "egna" behov. Hon har också pratat väldigt lite förut (det har blivit lite bättre nu), och språket är oftast envägskommunikation utåt "från" henne, inte dialog. D.v.s. hon säger det hon har lust till eller vill få fram, men bryr sig inte egentligen om vad vi säger, svarar, frågar eller ber om. 

Hon är också gränslös, hon sticker dit hon vill utan att egentligen bry sig om vem som följer efter (eller inte), har väldigt svårt att förstå instruktioner.

Energisk, fysiskt extremt aktiv, rastlös, lättstressad, svårt att sålla intryck, svårt att riktigt begripa sin omvärld (ens på den låga nivå en treåring kan förväntas klara), svårt för nya miljöer, svårt för förändringar. Blir det för mycket (vilket det ofta blir, även om vi försöker strukturera, begränsa och varva ner) så går hon in i sin egen värld, blir ännu mer svårkontaktbar än vanligt, klättrar på väggarna, blir väldigt destruktiv och får (våldsamma) utbrott m.m. Och även om svårigtheterna eskalerat allt eftersom hon blivit äldre och tar in mera intryck och uppfattar mer av vad som händer, så har "trotsen" funnits där redan sedan 1-1,5-års åldern. 

I leken så leker hon i viss mån rollekar, t.ex. tar på sig en filt och är ett "spöke". Men om man försöker leka med henne, så blir man snabbt ganska uttråkad (ärligt talat), eftersom leken alltid är på hennes villkor och alla andra reduceras till statister i hennes värld som bara hon styr. Så hon klarar t.ex. inte av att sparka boll med en eller ens "apportera" en boll, utan springer bara iväg med bollen (hennes 1-åriga lillasyster har inga problem med att klara av att hämta tillbaka en boll man rullar iväg). Om hon "lagar mat" så får man sitta brevid och ta emot en tallrik, medan hon sköter resten. Och om man försöker fråga vad det är för mat, om man kan hjälpa med nåt eller på annat sätt vara delaktig i leken eller alls göra nåt annat än sitta och titta på med en tallrik i knät så får man inget svar alls, eller ett vredesutbrott. Så det känns som att det inte är "riktiga" rollekar hon leker, utan att hon snarare kopierar rakt av beteenden hon har sett i verkligheten, eller på tv...

Ett stöd för oss är att hon också behöver extra stöd på dagis. Just nu går hon på 1-3 års avdelningen, dagis bedömning är att hon definitivt behöver en resurs för att klara av 3-5 års avdelningen till hösten (när hon är nästan 4...). Dom har också fått anpassa miljön, rutinerna m.m. på dagis ganska mycket och anpassa sig till vår dotter. Så det är ju inte bara vi som ser att hon inte är "en bortskämd unge som inte vill anpassa sig", utan att hon faktiskt inte KAN anpassa sig. Och det är ju ett tecken på att vi nog inte inbillar oss att nåt inte är riktigt normalt. 

Flikar in en liten fråga. Var era barn lätta att styra vid ca 18 månader? Kunde ni bestämma vad som skulle lekas med? Följde era barn instruktioner väl?

Min son är 6 år och har högfungerande asperger. Han fick diagnos nu i våras och jag fattade inte förrän då att han hade asperger. Men nu med facit i hand kan jag tycka att jag borde märkt det mycket tidigare men eftersom han inte uppfyller alla kriterier (2 av 4) så var det inte jättelätt att sätta fingret på exakt vad det var som inte stämde med honom. Många av hans symptom har kommit och gått också så allting är inte aktuellt längre men jag skriver ner allting ändå.

Känslig för olika typer av material, tex. gräs, vissa typer av kläder, lappar på kläderna måste vi alltid klippa bort annars river han av dom själv så att det går hål på kläderna.

Känslig för ljud. Vi kunde aldrig spela glada barnlåtar hemma när han var mindre då började han gråta hysteriskt och hålla för öronen. Nu däremot tycker han om musik men ofta har dessa barn svårt att lära sig att sortera sina sinnesintryck och blir därför rädda av ljud eftersom dom inte kan tolka intrycket.      

Stort behov av förberedelse inför övergångar. Jag måste alltid informera honom innan vad som ska ske. Tex att om 10 minuter ska vi äta mat, gör jag inte detta blir det mer eller mindre kaos.

Extremt stresskänslig. Det går aldrig att skynda för då låser sig allt  för honom och han upplevs som världens mest trotsiga unge

Klarar väldigt sällan av att klä på sig själv så jag gör det åt honom varje morgon

Glömmer att spola efter sig på toaletten alternativt torka sig eller tvätta händerna.

Fixering vid vissa leksaker i perioder. Då är det bara dessa leksaker som gäller dygnet runt och inget annat. Tex älskade han Bilar-filmen när han var mindre så då fick vi köpa alla bilar som han släpade med sig överallt. När han skulle äta var han tvungen att rada upp dom i en perfekt rad och råkade man röra en bil så blev allting "fel" och han var tvungen att göra om hela proceduren.

Extremt mammig och gosig

Svårt för nya rutiner/omställningar. Tar väldigt lång tid för honom att ställa om/acceptera de nya rutinerna

Svårt för ögonkontakt med nya människor. Precis som vissa djur så undviker han ögonkontakt eftersom han uppfattar den nya människan som ett hot och måste först kunna avgöra om det är en snäll eller ond människa. Ett exempel var när en ny dagisfröken började och skulle hjälpa honom på med skorna. Hon tog då tag i hans sko och rörde vid hans fot varpå han skrek HJÄLP så högt han bara kunde, Han kunde inte läsa in att hon skulle hjälpa honom utan uppfattade henne som ett hot. Han svarade inte heller på hennes frågor när hon försökte prata med honom. Han är ofta blyg inför nya människor. Säger att han tycker att det är jobbigt och vill att dom ska åka hem. Jag får då förklara att det är snälla människor och att dom inte vill något illa, det brukar funka. 

 Kan inte avsluta en aktivitet helt tvärt utan måste alltid få göra klart det han håller på med vilket leder till att vi har väldigt svårt att komma i tid till skolan mm. 

Förstår inte innebörden av ordet kanske utan man måste alltid svara på frågor med Ja eller Nej  

Utöver dessa svårigheter så är han den underbaraste lilla människan jag känner! Han har många vänner, spelar fotboll, bandy, pingis, tennis. Är social mot dom han känner, är rolig, smart, har lätt för att lära sig saker han är intresserad av osv. Inför hans skolstart så hade vi möte med skolpersonalen för att informera dom om hans svårigheter men dom märkte inte alls av några symptom första tiden utan det tog ett tag. Så jag tror att folk som inte känner honom riktigt väl inte kan utdöma att han har asperger. Jag har haft med honom på jobbet vid några tillfällen och han är ofta hemma med kompisar och leker och det har gått hur bra som helst, så han kan uppfattas som vilken vanlig kille som helst men när man kommer honom riktigt nära så märker man av problematiken på ett helt annat sätt. Jag har ju känt sen han var runt 6 månader att det är något som inte stämde. Kunde inte alls komma på vad men jag är en person som litar väldigt mycket på mina instinkter och anser att jag är en ganska bra människokännare, att jag som mamma vet bäst vad mitt barn har för behov men med min son har jag aldrig lyckats uppleva den känslan. Även om jag har lärt mig mycket om hur han funkar så kommer det alltid finnas delar som jag inte förstår. Med min dotter (utan diagnos) har jag vetat sen dag 1 vad för typ av individ hon är och där har magkänslan aldrig nånsin sagt att hon skulle ha någon diagnos.