9-mån, dags att bli nattad av pappa också, tips?!

Instämmer med ovanstående, har man barn så får man liksom ta saker när de är redo i första hand, inte när man själv är det.

Håller med helt, därför har vi tagit hänsyn till henne när det gäller allt, Herregud, hon är det viktigaste för mig men tanken med tråden var inte att jag skulle försvara mitt föräldrarskap och jag skulle kunna diskutera i evighet vad som är lämpligt, hur man ska göra eller vara, vad som är ok, vad man ska hänsyn till och vad man som förälder ska besluta/bestämma osv. Men mycket ser ju väldigt olika ut från familj till familj och den diskussionen var verkligen inte vad jag var ute efter med mitt inlägg. Alla är givetvis välkomna att skriva i tråden men det jag är ute efter är, som sagt, lite tips på hur man smärtfritt börjar vänja vid att pappan lägger de ggr jag inte är hemma.

Men blir hon lika hysterisk om du är helt borta under kvällen? Mina barn har som bebisar inte accepterat pappan om jag varit hemma på kvällen eller natten. Dock har det gått bra med honom om jag inte var hemma. 

Jag förstår att du känner dig låst, för det gör man lätt. Jag tror också din dotter är i en svår fas just nu. Men känns det ändå viktigt att pappa ska kunna natta så får du gå hemifrån och så får kanske pappa stå ut med lite skrikiga kvällar tills hon har vant sig. Min man har blivit kreativ då han är ensam med barnen. Han har kunnat hitta ett annat sätt att trösta också då inte jag funnits tillgänglig. 

Sen är ett hett tips att pappan tar en längre föräldraledighet om han inte gör det redan? Små barn knyter an till den förälder som de är med mest - skulle säkert gå lättare för pappa med både läggning och annat om han är hemma med barnet på dagarna ett tag.

Jag har inte kunnat låta bli att gå in och ta över när han försökt natta när jag varit hemma så jag vet faktiskt inte om hon hade kunnat nattats med mig i hemmet, jag gör det ju alltid när jag är hemma och jag är alltid hemma. Sedan hon blev mammig, vid ca 3 månaders ålder, har pappan nattat totalt 3 ggr, sist var för ca 2 månader sedan. Tills igår, då det alltså var gråt i en timme. Tror min dotter helt ärlig har varit i en känslig fas sedan hon kom så när det gäller just det här har det nog inte med någon fas att göra eftersom det går lättare för pappan nu än tidigare, hon är alltså mer trygg med honom nu, det märker jag på dagtid och i övrigt när dem umgås, men till saken hör att jag har inte ens åkt och handlat på dan utan henne för hon blir tokig. Hur som helst, kommer inte direkt någon vart med den här tråden, även om jag uppskattar svar och tankar. Och i morgon ska jag ju bort på kvällen som planerat så hon får helt enkelt vara ledsen, jag är ju inte orolig att hon har det dåligt med sin pappa men det gör ju ont att veta att hon gråter. Vill bara lägga till en grej, hon har, som jag skrev tidigare, alltid avskytt att sova och senast nu för 10 min sedan vaknade hon och skulle komma upp och var super ledsen och arg för att hon skulle sova, gick upp och gick lite och hon blev hur nöjd som helst men när jag sedan la ner henne blev hon riktigt förbannad, och detta var med mig, inte pappan. Och jag lägger inte ner henne och går iväg jag håller om, ligger och klappar henne, vyssar, pratar lugnt osv. Hon hatar helt enkelt att sova och det blir väl extra jobbigt när inte jag är där. Tack för era svar.

TS det kanske går bättre än du tror. Jag förstår faktiskt att du behöver komma ut ibland. Kom ihåg att bebistiden är kort och att allehanda "problem" som finns då faktiskt går över. För det mesta utan att man behöver göra något.