Sambo men känner mig som ensamstående.
Hej! Vår lilla dotter är nyss fyllda fem månader. Enda sedan hon kom till världen har pappan(min sambo) tagit avstånd. Han leker gärna med vår dotter, får henne att skratta så hon kiknar, och det är jätte härligt. Men så fort det är minsta lilla jobbigt så bollar han över henne till mig. Säger art jag är "van" vid det och ser allmänt oberörd ut när hon är ledsen. För att tillägga så är jag mammaledig med henne. Jag känner nu att detta lilla livet har kommit till att bli mitt ansvar till 100%. Det gör mig inget för hennes skull, jag älskar ju henne över allt annat och tycker absolut aldrig att hon är en börda för mig. Men att jag behöver egentid ibland och behöver känna att jag faktiskt också är en egen person, det kan han inte förstå. Flertalet gånger har jag bett honom ta vår dotter när jag vill ha lite avlastning (för att vara mamma 24/7 är faktiskt väldigt krävande) men han säger då bara att han inte förstår vad hon vill när hon blir ledsen eller gnäller. Jag ser det som att han inte vill förstå. Vi har haft otaliga disskutioner om detta, det slutar alltid med att han förnekar mina känslor, han gör visst si och så som jag säger att han aldrig gör. Känner att jag inte orkar ta fler disskutioner för jag vet hur de slutar. Vad är felet? Varför vill han inte sköta om sin dotter i vått och torrt? Jag vill inte lämna henne själv med honom för är hon trött så låter han henne gråta sig till sömns, och det gör ont i mig som mamma. Jag låter aldrig henne gråta sig till sömns för jag vet hur hon somnar. Han har bara inte tålamod till att testa olika saker. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra längre, det börjar ta på kärleken mellan oss nu med. Känns som detta är ett väldigt känsligt ämne att ta upp med vänner och bekanta, för vi har väldigt många gemensama vänner, vill inte få han att se ut som en "dålig" pappa.
Skriver mer imorgon, mitt i natta nu ju! 