• Anonym (bonusmamma)

    Hjälp vad ska vi/jag göra?

     Jag hJag har levt med min sambo i snart 2,5år och så gott som hela tiden har hans dotter drivit någon anti NN kampanj mot mig.Hon har fått med sig sambons föräldrar och syster med hur eller vad hon sagt det vet jag inte. Sambon har skrotat ner hennes kampanjer och stått vid min sida då hon i hans ögon bara ber sig dumt åt. Jag är ledsen för jag har gjort allt vad jag kan för att tösen skall trivas hos oss. För ett år och några månadersen flyttade hon hem till mamma (tio min gångväg härifrån) i ännu en antikampanj. (eller vad jag nu tror är en antikampanj det verkar ju så). Hur som helst de senaste  säg två- tre månaderna har hon hört av sig till sin pappa med sms och telefonsamtal och även börjat komma hit en helg i månaden, vilket vi ju är glada över, men så börjar det hända saker på annat håll nämligen hos hennes bror. Han och jag har alltid haft en bra relation han får följa med mig när jag åker hem till min släkt och ja var jag än är så har jag mina barn och han med mig. Han bor hos oss varannan vecka och de senaste veckorna har han gått till mamma en dag tidigare och kommit till oss en dag senare. Jag ser ju att min sambo mår dåligt av detta han saknar ju sina barn. Denna veckan vill inte bonussonen komma alls och när sambon frågar varför svarar han bara att han inte vill prata om det nuar noterat att han inte hälsar på mig när vi möts i affär el dyl som han alltid gjort innan. Frågeställningen jag nu har då är.

    Är detta en ny anti kampanj där unga fröken (18år) nu drar in sin bror eller är det bara trots från sonens sida (12år) .

    Sambon och jag älskar varandra och vill vara ihop vi vill också att våra barn skall trivas och känna sig tilfreds med livet här.

    Hans barn har vad vi förstått accepterat mammans nya kille (de blev ihop ca 6mån före oss) 

    Där finns inga småbarn och här har sambon och jag en gemensam liten som nu är 1.5år och jag har en 6åring som är väldigt livlig och högljudd utredning på adhd och hörsel pågår.       

  • Svar på tråden Hjälp vad ska vi/jag göra?
  • sextiotalist

    Det kan vara så att 12-åringen upplever det stökigt hemma. Du skrev ju att din dotter är på utredning och att ni har en 1,5-åring hemma. För en kille på väg in i puberteten så kan det vara rätt påfrestande, det händer ju rätt mycket i deras kroppar och hjärna nu. Det kan vara lugnare hemma och mer fokus på honom.

  • nattregn
    Anonym (bonusmamma) skrev 2013-05-23 12:43:32 följande:
     Jag hJag har levt med min sambo i snart 2,5år och så gott som hela tiden har hans dotter drivit någon anti NN kampanj mot mig.Hon har fått med sig sambons föräldrar och syster med hur eller vad hon sagt det vet jag inte. Sambon har skrotat ner hennes kampanjer och stått vid min sida då hon i hans ögon bara ber sig dumt åt. Jag är ledsen för jag har gjort allt vad jag kan för att tösen skall trivas hos oss. För ett år och några månadersen flyttade hon hem till mamma (tio min gångväg härifrån) i ännu en antikampanj. (eller vad jag nu tror är en antikampanj det verkar ju så). Hur som helst de senaste  säg två- tre månaderna har hon hört av sig till sin pappa med sms och telefonsamtal och även börjat komma hit en helg i månaden, vilket vi ju är glada över, men så börjar det hända saker på annat håll nämligen hos hennes bror. Han och jag har alltid haft en bra relation han får följa med mig när jag åker hem till min släkt och ja var jag än är så har jag mina barn och han med mig. Han bor hos oss varannan vecka och de senaste veckorna har han gått till mamma en dag tidigare och kommit till oss en dag senare. Jag ser ju att min sambo mår dåligt av detta han saknar ju sina barn. Denna veckan vill inte bonussonen komma alls och när sambon frågar varför svarar han bara att han inte vill prata om det nuar noterat att han inte hälsar på mig när vi möts i affär el dyl som han alltid gjort innan. Frågeställningen jag nu har då är.

    Är detta en ny anti kampanj där unga fröken (18år) nu drar in sin bror eller är det bara trots från sonens sida (12år) .

    Sambon och jag älskar varandra och vill vara ihop vi vill också att våra barn skall trivas och känna sig tilfreds med livet här.

    Hans barn har vad vi förstått accepterat mammans nya kille (de blev ihop ca 6mån före oss) 

    Där finns inga småbarn och här har sambon och jag en gemensam liten som nu är 1.5år och jag har en 6åring som är väldigt livlig och högljudd utredning på adhd och hörsel pågår.       
    Jag tycker att din man ska prata med sonen och berätta precis som det är, att ni saknar honom, att ni tycker allt som har hänt med dottern är jättetråkigt för att han kommer alltid älska alla sina barn. Sen tycker jag att han ska hitta på något själv med både sonen och sin dotter. Det är inte helt oproblematiskt att få en styvföräldern när man är 15 år gammal (som jag anta att dottern va?). Jag är helt säker på att du gjort allt i din makt för att det ska bli bra. Av egen erfarenhet så spelade det inte någon större roll vem den nya kvinnan/mannen var. Det var en främmande människa som inkräktade på min tid med mina föräldrar, mitt privatliv eftersom denna nya person snart delade min vardag. Ge det tid...
Svar på tråden Hjälp vad ska vi/jag göra?