Tänker jag för egoistiskt?

Jag tycker att det är helt på sin plats att ts tänker egoistiskt. Vad blir bäst för henne och hennes familj? Ur hennes perspektiv kan det vara viktigt att pappan också är pappaledig eftersom det gynnar deras barn. Men egentligen är det viktigaste för henne just nu att säkra ett arbete. Det gynnar ingen i familjen om hon blir arbetslös och om man kan förhindra det genom på nåt sätt är det värt det även om annat får komma i andra hand tillfälligt. Dock förstår jag inte riktigt hur hennes föräldraledighet i sommar skulle förhindra att hon blir uppsagd. Inte heller förstår jag hur hon ska söka nytt jobb som föräldraledig. För om hon är föräldraledig ska hon väl i första hand ta hand om barnet. Dessutom kommer hon vara utan avlastning i veckorna eftersom mannen är borta. Vore det inte bättre om pappan fortsatte med sin föräldraledighet och när ts eventuellt blir uppsagd kan hon gå på a-kassa och söka nytt jobb ordentligt?? Eller använda sin semester till det?? Eftersom pappan då kommer att vara föräldraledig kan hon förmodligen ta sig tid att söka jobb.

Om man tänker från pappans perspektiv så är det bästa för honom och hans familj också att ts inte blir arbetslös eftersom en arbetslöshet sliter på en familj både ekonomiskt och känslomässigt. Men jag kan förstå att han blir besviken av att behöva ställa in sin föräldraledighet och eventuellt göra sina barn besvikna. Men det kommer ju fler tillfällen till det. Kanske i höst när ts lyckats hitta ett nytt jobb? Skulle de inte kunna vara föräldralediga samtidigt i sommar? Man kan göra det under en månad tror jag och tillsammans med ts semester skulle det bli två månader. Då skulle pappan kunna fortsätta vara hemma med alla barnen tillsammans med ts och ts skulle samtidigt ha tid att söka jobb ordentligt. Och också få möjligheten att tillbringa mer tid med sina bonusbarn utan att behöva ta ansvar för dem och lära känna dem bättre.