Första dejten och "inget sex"-principen

Jag förstår inte riktigt det här med att man aldrig ska ha sex på första dejten. 

Jag (en kvinna, för övrigt) kan ju säga som så att jag har varit på både såna dejter där det känts rätt att säga nej till sex, men också såna där det hade varit jättefånigt att inte gå hela vägen pga nån dum princip. T ex om jag har haft mycket kontakt med en kille innan dejten (till exempel via nätet) och när man träffats har det känts underbart och rätt från första sekunden. Allt har varit så naturligt, jätteromantiskt och fint och bara flutit på. Sen när man kysser varann börjar det trevande och sensuellt och man vill aldrig sluta, det går liksom inte att stoppa det och plötsligt har det ena lett till det andra utan att nån av parterna haft det som målsättning. Det bara lät sig hända. Skulle man stoppa där och då, då hade man ju förstört det magiska i stunden, tänker jag. 

Sen finns det ju såklart även dejter där det är mer än rätt att stoppa, om man från början märker att killen verkar mer intresserad av att få en i säng än att lära känna en. (Såvida man inte själv är ute efter detsamma, förstås, åd är det ju bara att tuta och köra.) 

Jag undrar iaf hur det är för er som kör stenhårt på inget "sex på första dejten"- principen; har ni aldrig såna dejter där allt är hur naturligt som helst? Såna där dejter som är som i romantiska filmer? Ställer ni er ändå upp och avbryter allting där och då? Jag personligen skulle ju känna mig extremt fånig om jag gjorde nåt sånt, det är därför jag undrar hur ni lyckas med det samtidigt som ni inte får det att verka som ett jäkligt konstigt beteende. Tell me!