Planer med sambon blir bortprioriterade

Ja gud så logiskt det blev nu

Det jag menar att det är horribelt att neka ett barn att komma HEM. Men å andra sidan behöver de vuxnas planer inte alltid bortprioriteras på grund av barn. Därför tycker jag att det bästa är att välkomna hem barn med de premisserna att det delvis blir umgänge med en barnvakt. Kanske föredrar barnet då frivilligt att stanna kvar hos den andra föräldern om barnvakt inte låter som ett lockande alternativ. Men barnet vet då att denne alltid är välkommen hem. Sedan måste man ju som förälder lyssna på varför barnet egentligen vill komma under den andra förälderns vecka. Händer det ofta? Ja, då kanske man ska justera boendet ett tag. Har det hänt nåt särskilt? Ja, då måste man som förälder kanske lägga om sina vuxenplaner om barnet mår akut dåligt över nåt särskilt. Är det för att komma undan typ läxläsning eller städning hos den andra föräldern? Ja, men då kanske man ska fundera på att ta en diskussion med den andra föräldern om att hålla sig strikt till boendeschemat. Varje situation är unik.

Varför ska barn förvänta sig att alltid komma i första hand? Vad blir det för vuxen av det barnet tror du? Väldigt odräglig tror jag. Hänsyn åt alla håll är det väl som gäller.

Ingen har väl ett förhållande för förhållandets skull, för att hålla sin sambo eller fru nöjd? Man har väl ett eget behov av ett kärleksförhållande. Om relationen till barnen var nog så skulle man inte ha några partners. Så lägg ner det där med att man håller någon nöjd för den personens skull, det för sin egen skull!! 

Det jag menar att det är horribelt att neka ett barn att komma HEM. Men å andra sidan behöver de vuxnas planer inte alltid bortprioriteras på grund av barn. Därför tycker jag att det bästa är att välkomna hem barn med de premisserna att det delvis blir umgänge med en barnvakt. Kanske föredrar barnet då frivilligt att stanna kvar hos den andra föräldern om barnvakt inte låter som ett lockande alternativ. Men barnet vet då att denne alltid är välkommen hem. Sedan måste man ju som förälder lyssna på varför barnet egentligen vill komma under den andra förälderns vecka. Händer det ofta? Ja, då kanske man ska justera boendet ett tag. Har det hänt nåt särskilt? Ja, då måste man som förälder kanske lägga om sina vuxenplaner om barnet mår akut dåligt över nåt särskilt. Är det för att komma undan typ läxläsning eller städning hos den andra föräldern? Ja, men då kanske man ska fundera på att ta en diskussion med den andra föräldern om att hålla sig strikt till boendeschemat. Varje situation är unik.

Förbannat bra vuxna blir det, är jag helt övertygad om och vet av egen erfarenhet. 

Sådana som jag och min bror, som alltid ställer upp för varandra och familjen, har en fantastisk relation till våra föräldrar som vuxna, som alltid arbetat och studerat med framgång, som aldrig varit samhället till last osv... 

Men om man skaffar barnvakt då blir ju barnet bortprioriterat ändå. Det rimligaste vore väl att strunta i alla sina planer och stanna hemma hos barnet. Annars blir ju barnet skadat?

Att leva i kärnfamilj och leva med separerade föräldrar med eller utan nya partners är inte samma sak och kan aldrig bli. Förutsättningarna och livet ändras, ibland till det bättre och ibland till det sämre. Att försöka översätta kärnfamilj till bonusfamilj funkar inte, och låtsas att två olika hem är ett och samma och springa mellan som man vill funkar inte heller. 
Jag tror att de flesta människor behöver struktur på sina dagar för att må bra. Barn som vuxna. Jag tex måste veta vilka som vistas i mitt hem varje vecka för att må bra och kunna planera. 

Jag tror vilken människa som helst som har fått lära sig att hon alltid kommer före alla andra blir ett stort ego.
Det ska nog mycket till för att en sådan person blir så trevliga som du och din bror. 

Absolut inte före alla andra, det är dina ord, inte mina. Däremot har vi alltid fått känna att vi kommer först, och är viktigast i hela världen för våra föräldrar. Det är jag helt övertygad om ger trygga lyckliga barn. 

I det finns ingen motsägelse kring att lära sig visa hänsyn, lyssna på andra osv. 

Absolut inte före alla andra, det är dina ord, inte mina. Däremot har vi alltid fått känna att vi kommer först, och är viktigast i hela världen för våra föräldrar. Det är jag helt övertygad om ger trygga lyckliga barn. 

I det finns ingen motsägelse kring att lära sig visa hänsyn, lyssna på andra osv. 

Låter jobbigt att leva så oflexibelt, skulle jag aldrig klara av.... Klara kanske jag skulle - men jag skulle inte VILJA leva så ....... tråkigt....

Jag anser inte att jag levar oflexibelt för att jag vill veta vilka som kommer att finns till middag när jag kommer hem, vilka som finns i mitt hem när jag vaknar upp på morgonen etc. 

Jobbigt anser jag det vara om jag behöver dra iväg och handla extra för att det dyker upp personer till middag jag inte räknat med.

Men man är så olika     

Japp........ och tur är väl det. Jag vet för det mesta inte hur många som äter middag hos oss. Barnen har ofta med sig kompisar hem efter skolan, några stannar över middagen.

Men jag vill veta innan vi ska äta, har jag gjort för lite mat så fixar jag ihop mer av något. Om jag t.ex tänkt att vi ska äta spagetti med köttfärssås och får veta att vi blir 2 till så kanske jag steker upp lite köttbullar och sen får alla ta lite av allting så att säga.

Jag trivs såhär - men jag förstår att inte alla gör det.  

Och barn med separerade föräldrar har två hem, så de behöver inte heller fråga om de får komma hem. Det borde vara så jäkla självklart, usch vad upprörd jag blir. 

Jag är tack gode gud uppvuxen i en kärnfamilj och mina föräldrar har ALDRIG bett mig hålla mig undan i mitt eget hem. Aldrig! Trots det fick jag och min bror lära oss att visa respekt,  sympati och så vidare. 

Då ska ni inte ha partners med barn. Punkt. En förälders viktigaste uppgift är alltid att finnas till för sina barn, inte att hålla nya sambon nöjd. Extra viktigt är det när man inte lever med sina barn 100 %, då man redan en gång aktivt valt bort barnet (enligt barnets eventuella uppfattning). Barn har rätt att komma i första hand! Och nej, med det menar jag inte att de inte ska uppfostras eller lära sig respektera andra människor och allt annat dravel som tagits upp i tråden, det är helt olika saker.

Men om man skaffar barnvakt då blir ju barnet bortprioriterat ändå. Det rimligaste vore väl att strunta i alla sina planer och stanna hemma hos barnet. Annars blir ju barnet skadat?

Att leva i kärnfamilj och leva med separerade föräldrar med eller utan nya partners är inte samma sak och kan aldrig bli. Förutsättningarna och livet ändras, ibland till det bättre och ibland till det sämre. Att försöka översätta kärnfamilj till bonusfamilj funkar inte, och låtsas att två olika hem är ett och samma och springa mellan som man vill funkar inte heller. 
Jag tror att de flesta människor behöver struktur på sina dagar för att må bra. Barn som vuxna. Jag tex måste veta vilka som vistas i mitt hem varje vecka för att må bra och kunna planera.