aek skrev 2013-06-20 11:58:56 följande:
Min pojke sade sina första ord vid ettårsålder, men de fastande liksom aldrig, nya kom och gamla föll bort. Men språkutvecklingen tog aldrig riktigt fart.
Nu är han 3,5 och har kanske tjugo-trettio ord, svårt att säga, vissa säger han några gånger och sedan inte mera. Ganska många ord har han både på svenska och finska. Men han kan be om saker t.ex. mjölk, smörgås, någon leksak. Han kan också nämna en del saker som bil, buss, metro, spårvagn.
Dessutom säger han vissa fraser, men det är mest direkta upprepningar. Nu mot slutet av våren tycker jag dock att han några gånger har kombinerat två eller tre ord själv, men det kan hända att det är önsketänkande från min sida.
Hans språkförståeles är helt okej när han är på det humöret.
Det här låter väldigt lika min pojke, han kan mera än man tror för han gör allting bara på egna villkor och när han har lust!
Okej. Ja min kille känns det också som att han tappat lite med kommunikationen, förr kunde han säga "mer pingu", "mer hoppa" och till och med "mer hoppa mamma" när han ville jag skulle hoppa. Men det händer inte alls mera, meningarna kommer bara nån gång ibland när vi tittar i böcker. Nu använder han sig istället av ord och säger bara "hoppa" t ex. Han har svårt för att svara ja och nej också. Nej säger han nån gång ibland, men inte jätteofta. Ja säger han aldrig.. om jag frågar t ex : vill du ha glass? Då betonar han istället ordet glass och drar med mig, istället för att säga ja.
Aha, ja ett tag funderade jag ordentligt på varför min son slutade göra saker som han kunnat innan, som att vinka t ex. Fick för mig att han bara slutat förstå det, men har ju kommit underfund med att det är hans vilja det handlar om och hans villkor.