Lite respons/tankar vore tacksamt...så förvirrad.. :/

Än är det ju ingen som vet om han har några problem som kommer leda vidare till diagnos, men jag ställer mig ändå frågande till bakgrunden med att avdelningen fått en resurs, då detta är ytterst ovanligt, åtminstone i vår kommun. Då personalen inte har bevis utan bara hyser en oro har de inte rätt att yttra vad det skulle kunna vara då det krävs psykologer och läkare för det.

Du skrev om lite autism och det jag tänker på är då Aspegers syndrom, dvs barnet har ofta något specialintresse (som t ex bokstäver) som det är oerhört duktigt på och en skiftande profil vad gäller övriga intelligenser. Sedan reagerar jag över oviljan till kroppskontakt som ofta finns med i autismspektrat.

Utöver mycket konflikter på förskolan framgår det nog inte hur han leker med andra barn. Att prata är en sak, men kan han leka rollekar med andra barn och kompromissa eller fungerar han bäst med vuxna?  Nu är han ju inte jättegammal, men han verkar ju hellre välja rollekar hemma ...   

Hej! Ja Apsberger funderar jag också på faktiskt...

Tack för era tankar och respons...skönt att få fundera ihop med er som "kan mer"... :)

Ja på förskolan så leker han gärna med barnen som är 5-6 år, de leker mest rollekar tror jag, men exakt HUR vår son leker då vet jag inte...ibland blir det konflikter såklart! Men om det beror på åldern eller "Nått annat" vet vi ju inte, än..
Han leker lite mer med sina jämngamla kompisar nu än för ett halvår sen, men som sagt exakt HUR han leker vet inte jag...men det hoppas jag få veta mer om efter morgondagen då BVC-psykologen varit där!
 

Samspelet med andra vuxna är överlag väldigt bra tycker jag...men han är väldigt "orädd/oblyg" och går fram och pratar med eller sätter sig i knä hos "vem som helst"...! Vet inte om det beror på att han är enbart social eller att han inte riktigt fattat detta med "gränser" ännu eller om det beror på någon slags oförståelse...

Han leker bäst/mest med barn som är minst 1-2 år äldre, i alla fall så säger förskolepersonalen det...vet inte om det "betyder något" eller kan antyda på någon slags diagnos att han hellre leker med äldre barn?? :/

Han kan även (detta är relativt nytt!) helt plötsligt börja skaka på huvudet och typ låta "eö-eö" en kort stund, och de gänger han gör det har jag ingen direkt uppfattning om varför han gör det...han säger (om jag frågar honom varför han gjorde så) att han gillar att göra så...?? :/

Jo han kan kompromissa, men inte "alltid"...men han kan! Vet inte om det var något svar ;)

Han är inte superintresserad av nått egentligen, som jag upplever det, det har skiftat överlag och det gissar jag är "normalt", eller hur man nu ska kalla det...men som sagt så leker han väldigt ogärna/dåligt själv, vill gärna ha sällskap hela tiden och att man ska vara med och kolla vad han gör eller "Leka med"...
Är det ovanligt att barn i 3-års ålder inte leker själva? Tycker att alla andra barn verkar leka på hur bra som helst ensamma....men det har vår son ALDRIG gjort!!!
Han fungerar bra med vuxna, men är väldigt "på"....hoppar upp i folks knän, ställer frågor, pratar på...

Har barn inom autism-spektrat (eller hur det nu heter) överlag svårt att leka själva? Hur kommer det sig i så fall och hur kan man hjälpa dem att "våga" göra det??

puff....

Min dotter med autism håller sig sysselsatt själv relativt bra, men det är nog ovanligt. En utomstående ser sånt som man själv inte tänker på. Och sånt som man själv kanske inte vill se. Har ni fått någon respons från psykologen?

Fantastiskt med fsk-personal som fångat och vill! Min son med Aspergerdrag fungerade så där på fsk men personalen såg inte alls samma sak som oss. Kanske beror det på en stor grupp och att han snarare drog sig tillbaka - utmärkte inte sig i konflikter eller så men var ändå mycket fysisk och över allt hela tiden. Han var sen med språket och överhuvudtaget inte kontaktsökande med någon annan än närmaste familjen. När vi lyfte detta med fsk-personalen såg de helt frågande ut. Jag är själv pedagog och såg ju att han var likadan på fsk som hemma - kanske handlar det om kompetens hos personalen. Oerfarenhet!? Att han försvann i barngruppen som var alldeles för stor?Hur som helst -skönt att ni tas på allvar och får hjälp. Att som barn vara understimulerad är oerhört frustrerande och resulterar ofta i beteenden som inte är socialt accepterade (drar sig undan, utåt agerande beteende, tar mycket stor plats i gruppen som kräver personaltäthet t.ex). Kan personalen här få svart på vitt att han behöver mer stimulans så är det ju toppen! Spännande att höra vad psykologen kom fram till!

Vad skönt ändå, att hon kan göra det menar jag! :) Vet inte hur vi ska "träna" honom (om det går?) på att leka mer själv...??

Vi ska ha ett uppföljande samtal nu på tis, 18 juni, ska bli spännande...antar att hon bl.a. kommer att berätta lite då om hur hon sett honom på förskolan och vad hon tänker/tycker/tror utifrån det... 

Han säger då och då att han inte vill gå till dagis...när jag frågar varför så svarar han bara att han tycker att det är tråkigt där...inte mer än så...
Jo det är ju jättebra att de reagerar....men samtidigt KAN jag inte riktigt stöta bort tankar som "att de uppfattar honom fel/tar honom på fel sätt" osv....dumt jag vet!! Såklart de har lång erfarenhet och en helt annan kompetens än vad jag har!! Är nog bara så van vid honom...??

Det är inga problem direkt att ta med honom och t.ex. handla, han lyssnar bra och får sällan större utrbrott numera (då han var 2 år la han sig raklång på golvet å vrålade)...jag tycker att han mognar men samtidigt så både knuffar och slår han ju om han känner sig arg/missförstådd/stressad eller trängd...och det vill vi såklart gärna få honom att sluta med! Men huuur?? Går det ens, om han skulle visa sig ha en diagnos, menar jag...

Vad har hänt sedan ni fick hjälp?? hur ser det ut för er idag??

Ja på tisdag ska vi träffa psykologen, blir verkligen spännande...ser fram emot att höra hennes tankar och idéer....!

Vad heter "aspberger" numera, förresten?? 

Vad är typiskt/klassiskt för just ett barn med Aspbergers?? om det finns något generellt så att säga, som gäller för de flesta med den diagnosen! Vet att allt även är individuellt åxå, men i stora drag....ja ni kanske förstår hur jag menar med min fråga?? :)

Aspergers är autism. När den nya diagnosmanualen helt gått igenom blir väl alla diagnoser autismspektratillstånd eller nåt sånt.

Han låter precis som min son varit och han har fått ADHD diagnos nu. Enda som inte stämde va detta med kramar och pussar för sonen har inga problem med den biten.

Men man kan ha en huvuddiagnos och ha drag av annan diagnos. Sonen har ju vissa saker för sig som är lite mer åt det autistiska hållet. Som detta med kläder är han väldigt petig med hur dom känns och klarar inte av tydliga sömmar mot huden. Sömmen vid tårna på strumpor har vi haft ett elände med för dom va tvungna att sitta helt rätt och strumporna fick varken va för små eller för stora. Att ställa sig och vika rätt hela sin garderob är väl kanske inte heller det vanligaste bland ADHD barnen, vad jag vet.

Oftast har man mer än en diagnos eller i alla fall drag från någon annan, mer ovanligt med bara en. 

Glömde detta med magen. Sonen har också alltid haft problem med magen, kolik som bebis och fick åka in många gånger akut med honom för att han va förstoppad. Nu har detta gett med sig men han kan inte dricka ren mjölk, säger själv att han mår illa av det och även spytt i skolan efter. Filmjölk har gått bättre och även i mat fungerar.

Har själv ADD och har själv också alltid haft problem med magen sen liten. Nu klarar jag knappt av mjölk alls, blir illamående om jag får i mig för mycket (känns typ som magsjuka utan att spy) och har även slutat med vetemjöl och tycker magen är lite mer i balans. Ska igentligen köra helt mjölkfritt men svår övergång när man inte är van.
Men det misstänks att jag har EDS (bindevävssjukdom) som ofta kopplas ihop med ADHD och många får ofta en IBS diagnos innan vilket även jag fått. Både sonen och dottern verkar ha fått detta också tyvärr, båda har väldigt genomskinlig hy och elastisk. Dottern är väldigt överrörlig och hon ska undersökas nu för hon klagar ofta på att hon har ont i sina knän, så pass att hon gråter och vi måste ge Alvedon

Nu har vi fler symptom än detta men det är lite av det i alla fall.

 

Tack för respons moonis! :) 
Hur gammal är din son nu och när fick han sin diagnos?

Ja jag kan tänka mig att man kan ha "lite av varje" för jag tycker inte att han är klockrent varken så som ADHD-symtom eller aspbergs beskrivs generellt... tycker även att han passar in på beskrivningen "autonomt barn" och allt detta gör mig bara förvirrad..!

Får jag fråga hur er son leker? Leker han mycket/bra själv? hur leker han med andra? Föredrar han vuxna framför barn? Hur (om) har ni tränat honom socialt?? Hur mycket sociala koder fattade er son vid 3 års ålder? T.ex så kan vår son "kasta sig kring någons ben och krama om/klänga/klättra på den personen eller tycka att våra vuxna gäster (min och min mans vänner) ska leka med HONOM då vi sitter och pratar! Gör 3-åringar normalt sett så!?!

Vissa dagar/perioder så flyter allt på bra, även på dagis ("idag har det varit bra, det har inte varit/hänt något", kan de t.ex. säga) och det jag kan tyckas mig se som en "röd tråd" är att vi hållit en annat kost då, eller så är det bara "lyckträff"?? Men han får absolut knottror på huden och blir mer "retlig" och trött av mjölk...men testerna visar INGET! :/ Man kan ju inte få mjölkproteinfri mat på fsk utan läkarutlåtande/intyg....

Kläder har jag inte märkt några problem med...han somnar utan större problem och är blöjfri helt och hållet...

På mötet den 18 juni med BVC-psykologen så framkom även att fsk-personalen upplever honom som egocentrisk, att han ska bestämma i leken...är det vanligare bland barn med npf av något slag? Eller är han bara en stark ledarpersonlighet? :/ 

Han fyller snart 8 och fick sin diagnos nu i våras. Kämpade med BUP ett år innan dom väl satte diagnosen och han medicinerar nu också.

Sonen leker inte själv på det sättet och har nog aldrig gjort. Enda han kan sitta lite mer själv med är dator eller tv-spel men helst ska någon gärna titta på. Men han leker inte alls med sina leksaker utan det är typ spel som gäller och hade inte tålamod att sitta längre stunder med något. Enda som fångat honom är tv, tv-spel, dator och matte som han kan sitta längre med.
Utan sin medicin har det varit jobbigt att leka med andra för allt ska gå efter hans huvud, annars blir han jätte arg och han är ganska intensiv. Detta är lite lugnare med medicin.
Detta kommer man ju undan med som mindre men nu i skolåldern blev det jobbigare. Men han dras nog gärna till lite större barn.
Detta med sociala koder finns inte riktigt heller där för han har alltid vandrat fram och börjat prata med totalt okända. Han kramar sina vänner massa gånger innan dom går och även om andra står och pratar så avbryter han, har svårt att vänta på sin tur. Pockar mycket på uppmärksamhet i tid och otid och kan prata i ett. Ofta har man ju massa tankar som snurrar i huvudet och allt detta försöker han få ur sig samtidigt och hoppar från det ena ämnet till det andra i samma mening nästan.

Nu har sonen även haft jätte svårt att komma till ro på kvällar och har haft det sen under året. Nu äntligen somnar han i sin egen säng efter att vi fick Theralen droppar. 

Hej! Jag känner igen mycket här. Min son är nu snart åtta, men redan när han var liten baby följde han inga mönster. Mycket problem med magen som liten, slutade själv dricka mjölk i fyraårsåldern och blev bättre. Alltid fokuserad på vuxna, men det har ändrat sej lite nu. Han är intensiv, bestämmande, envis, trotsig och vi blir väldigt trötta av detta. När han gick på dagis var han alltid med äldre, han har alltid varit lång för sin ålder och stark, vilket skapade en del problem när han ofta slogs. Hans egen smärtgräns är hög, därför förstod han inte att det gjorde ont på nån annan. Han vill inte vara själv, men vid tv-spel och tv kan han sitta i timmar, lugn. Socialt har det varit lite knepigt, men det har blivit bättre med åren. Han har ingen medicin, men han anses överaktiv och mer impulsiv. Han hinner inte lyssna färdigt och därför måste an vara noga med att han inte missförstår. Han är väldigt intelligent och bra i skolan, mest på det han tycker om, självklart. Läraren kan ha svårt att motivera honom när det är något han finner mindre roligt och diskussionerna då kan bli oändliga. Trotsen är väldigt tröttande, men rutiner är något som alltid hjälper, ibland rutiner i överkant... Det finns en bok som heter Problemskapande beteende, av Bo Hejlskov Elvén som nog kan verka intressant för dej om du inte redan läst den. I mina öron låter det som adhd mer än som autism för din grabb, även om adhd och asperger ibland går hand i hand. Tänk på att det ofta blir bättre med åren!

Tack för ditt inlägg, det var intressant att läsa om någon som har en son som är så lik vår i sin personlighet och i sitt beteende! :) 

Äter han helt mjölkfri kost eller undviker bara mjölk i större mängder? Är han bra i magen nu?

Jag förstår att ni blir trötta....vår son är ju "Bara" 3,5 år så vi har ju inte levt med hans temperament och sätt lika länge som ni ;)

Tar gärna emot mer tips! :) Hur har ni gjort, har ni bara "väntat ut" att han ska mogna med åren eller har ni tränat "aktivt" på något särskilt?

Tack för boktipset!! Läser bl.a. Att bemöta explosiva barn och Fem gånger mer kärlek just nu...men ska kolla upp den där boken med! :) Man kan aldrig lära sig för mycket känns det som ;) 

Jag tycker konstigt nog inte att han verkar ha så stort rutinbehov, han blir inte mer besvärlig om vi har en "rutinlös dag" eller en vanlig dag...han hänger med på det mesta och tycker det är roligt...men jag har i alla fall satt upp några små "scheman" i köket så som t.ex. veckodagarna och vad vi vanligtvis gör de dagarna...

Har/ska ni göra någon utredning eller hur resonerar ni kring er son och hans framtid??
Vad jag vet så har vi ingen med ADHD eller liknande i vår närmsta släkt, så ärvt det har han inte (OM han nu har ADHD) utan i så fall har han fått det av helt andra faktorer...ibland funderar jag på om han fick det vid förlossningen eftersom han var väldigt medtagen...men sånt går ju inte att svara på...men tänker gör man ju ändå ;)