Om man försökt i många år och påbörjat utredning i annat land, måste man börja från noll om man flyttar till Sverige?

Sorry, ja, man utreder först. I landstinget kan det ta hur lång tid som helst (kanske typ ett halvår) eftersom varje remiss tar flera veckor eller månader att fixa. På en privat klinik borde det gå på en eller två menscykler tror jag...

Precis, Sverige har halkat efter många av Uländerna dessutom! Tror många inte blivit gravida här i Sverige pga det. Synd.

Jo, man gör en utredning först (ultraljud, spermaprov, vissa blodprover, ibland äggledarspolning mm). Beroende av vad man hittar, och kvinnans ålder, beslutar man sen hur man går vidare. Om man har PCO (ett äggstocksproblem som leder till utebliven eller oregelbunden ägglossning) kan man prova med ägglossningstabletter. I de flesta andra fall går man vidare till IVF.
Utredningen tar cirka ett halvår och sen tar IVF ungefär lika lång tid. Så för de flesta tror jag det tar ett år från första besök till ev. ägginsättning, såklart med stora variationer beroende på olika medicinska problem.

Men din väninna hade väl redan gjort en del av utredningen?

Som Myling skriver ovan går det oftast fortare på privata kliniker, men då får man ju betala själv...

IVF är sista chansen, man försöker först på olika mer naturliga sätt. Det är enklare och billigare för alla att proppa kvinnan full med hormoner till att börja med. Så resoneras det i landet där jag bor, fungerar inte hormoner så kommer jag och sambon få försöka med assisterad befruktning innan IVF kan vara aktuellt. 
Svenska sjukvården slösar knappast med pengar och resurser i onödan så jag kan tänka mig att det är något liknande där.  

I Sverige tar man ganska stor hänsyn till vilket problemet är, och hur gammal kvinnan är. Om kvinnan tex är 37-38 år går man ganska direkt på IVF eftersom man vet att chanserna minskar snabbt när man närmar sig 40 och då vill man inte slösa tid på andra metoder med lägre chans.

Om kvinnan är ung (under 30 år) försöker man gärna på andra sätt (tex ägglossningstimulerande tabletter). I vissa fall visar ju dock utredningen fel som leder till att inget annat än IVF funkar (tex blockerade äggledare eller mycket dålig spermakvalitet) och då blir det ju också IVF direkt.

Du skriver att ni kommer försöka med assisterad befruktning innan IVF, IVF är dock just assisterad befruktning...
www.smer.se/teman/assisterad-befruktning/

Och vad menar du med att det är enklare att proppa kvinnan full med hormoner? IVF är väl verkligen att bli fullproppad med hormoner?

På era svar så verkar det som att det bästa vore att stanna i England. Tack för att ni delade med er!

Jag utgår ifrån den infon jag fick vid vårt möte och vi är omkring 30 så då måste det vara därför som IVF är sista chansen så att säga.

IVF är väl när man plockar ut ägg och blandar ihop med spermier och sen  stoppar tillbaka in i livmodern?
Assisterad befruktning är som jag fick det förklarat att när jag har ägglossning så får vi komma till sjukhuset och sambon lämna in en kopp med simmare som sen sprutas in i mig. 

Jag ska ta puregon, pregnyl och progesteron för att bli gravid och det känns som att bli proppad full med hormoner. Känns som ganska mycket hormoner i ordentliga doser också så man mår ju skumt. 

Det här är som sagt inte i Sverige men så stor skillnad tror jag inte det borde vara.

 

Det du skall göra (att din mans spermier sprutas rakt in i livmodern) kallas insemination! Assisterad befruktning är ett samlingsnamnet för insemination och alla typer av IVF (då man tar ut ägg och blandar med spermier eller till och med injicierar en spermie i ägget).

I Sverige har man dock nästan slutat göra inseminationer på heterosexuella par eftersom resultaten är så dåliga när det inte funkar på vanligt sätt. Det görs dock på homosexuella kvinnor, och i Danmark på ensamstående kvinnor. Chansen för graviditet är dock klart lägre än vid IVF.

Varför skall du få massa hormoner inför insemination? I både Sverige och Danmark gör man det normalt i en vanlig cykel och timar det hela med hjälp av vanliga ägglossningstest?

Tack för att du reder ut begreppen åt mig.

Vi skulle börja med hormoner och hoppas att jag blir gravid på det för att det är billigare och enklare än inseminationen och assistansen. Har jag inte blivit gravid innan november så går vi vidare, men jag är just idag tveksam till om jag skulle orka. Jag kan även ha missuppfattat endel av all info dels för jag slutar lyssna när det blir för mycket och dels för att vi måste konversera på en blandning av engelska-tyska-franska som inte är någons första språk.
 

När jag gjorde make insemination så fick jag två olika sprutor att på speciella dagar i magen och även andra tabletter, så jo man är full med hormoner även då!

Här är en länk till regelverket kring offentligt finansierad IVF i Stockholms län:
www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Kvinnokliniken/Fertilitetsenheten/Remisser/

Ja, vissa får det, men det vanligaste är ändå att man gör det i ostimulerad cykel (=inga hormoner, test med ägglossningstest)!

(Ungefär samma som när återför frysta embryon efter IVF, vanligast är ostimulerad cykel, för vissa kvinnor, särskilt de med oregelbunden menscykel ger man dock hormoner.)

Vad jag vet så är det standard att stimulera en inseminering för att kunna tajma ägglossning mm vi inseminerades, det var aldrig tal,om annat! Vi fick aldrig något annat alternativ utan detta är rutin på RMC Malmö!

...och jag har verkligen super regelbunden cykel och vi är båda friska för övrigt och inga fel hittades. De stimulerar och sedan får man gå dit efter ett visst antal dagar för att de genom UL ska mäta äggblåsan, och när den är tillräckligt stor så får man tid till själva insemineringen!

Det tar inte så lång tid som folk verkar tro att göra utredning/IVF i Stockholm. Att få tid för utredning tog kanske 3 veckor för mig, sedan tog själva utredningen 2-3 veckor (ej privat). Jag ställdes sedan i landstingskön men åberopade vårdgarantin vilket innebar att man fick en tid inom 3 månader för IVF. Nu hade jag tur och tajmade med min cykel så fick börja med IVF:en 2 dagar efter första besöket. Hela IVF:en (korta protokollet) tog för mig ca 3 veckor. Allt som allt från att vi sökte hjälp tog det alltså 6 månader. Vi är under 30 båda två och har inget känt "fel" förutom att vi försökt bli gravida på egen hand i snart 2 år.