Min sambos vuxna son hatar mig

Hon räknar nog inte med att jag ska delta alls eftersom hon har "första tjing" på pappan i egenskap av dotter. Och det är inte alltid jag deltar heller eftersom hon stundtals är ganska klängig på sin pappa och det tycker jag är lite jobbigt att bevittna. Jag håller mig hellre undan, ser till att jobba t.ex, så att de får vara ifred och umgås med varandra.

Varför tar du bort dig själv? Ditt beteende signalerar både till pappan och dottern att du är mindre viktig och deras relation MER viktig. Är det verkligen så det är? Hur känns det att alltid hamna på utkanten i en relation där du om något borde kunna få känna dig som nummer ett??!! ( Att pappan och dottern har sin relation anser jag som en självklarhet likaså anser jag att det inte ens går att jämföra på samma dag en kärleksrelation och barn-förälderrelation)

Jag är alldeles säkert mycket mindre viktig, åtminstone i dotterns bok ;)

Jag tar bort mig själv därför att jag inte vill ta konflikten som jag gissar kommer att uppstå ifall jag tar mer plats. Är rädd att jag kommer att framstå som pappas nya, svartsjuka, elaka kvinna, som inte vill att han ska ha en bra relation med sin dotter.
Och så är det ju inte.
Men jag tar alltså hellre ett steg tillbaka än skapar en öppen konflikt kring detta. Men visst, lite ledsamt är det allt.

Jag förstår. Men vad synd ändå:( Du är värd att ta den platsen tycker jag. Kanske skulle hon få mer respekt för dig om du gjorde det? Tyvärr blir det ju ibland fel när vi vill göra rätt- Möjligt är ju att flickan får ännu mindre respekt för dig när du inte "står på dig" och aldrig kommer att acceptera dig av den anledningen heller. Det finns väl inget enda rätt att göra. Men nu har du prövat det här sättet du gjort hittils på, och det verkar ju inte funka, eller hur? Och sämre lär det väl knappast bli...dags för ett nytt sätt att göra det på tycker jag- ett sätt där DU kan få må lite bättre med dig själv också. Sätter du dig på tredje plats, kommer andra också¨att göra det (tyvärr..) Och det finns sätt att värna om sig sjölv utan att för den skull. trampa på andra. Du skadar ju inte hans dotter genom att göra det som är bra och riktigt för dig, eller hur? (Och får hon välja och är hennes vilja viktigast så är det ju bäst att du avlägsnar dig ur relationen) 

Det är väldigt svårt att bilda sig en uppfattning när man bara hör ena parten. Sonen kanske upplever att du inte tycker om honom? Var och en har sin uppfattning och sanning. Så trist det måste vara för hans pappa att det är så här? Han älskar naturligtvis sin son, sen spelar det ingen roll om man är vuxen eller inte. Om jag vore pappan så skulle jag lägga ner stor energi på att försöka lösa detta. Kan ni inte sätta er ner i lugn och ro och tala igenom vad ni alla har på hjärtat? Finns det några missförstånd nånstans? Så som det är nu mår nog ingen av er riktigt bra.

Vill du inte veta på vilket sätt sonen tycker att du förstört hans far?

menade ju SONEN förstås...sorry!:)

Detmåste vara konstigt ändå att komma in med vuxna barn som man måste behandla som småbarn. Har faktiskt noll förståelse för hur sonen reagerar. Jag var 21 när min mor äntligen träffade sin kärlek. Visst fick jag mindre tid, men seriöst, vem bryr sig som vuxen, lite självdistans får man väl ha, det är väl underbart att få se sin förälder blomstra i kärleken.

Lyssnar TS på något råd från andra? Eller är du bara intresserad av att köra ditt eget race och få medhåll?

Men varför i hela friden är du svartsjuk på att dottern klänger på sin pappa?

Är det verkligen det TS säger? så tolkar inte jag det....

Om du läser diskuterade jag inte med TS.

Hopps här tolkar vi bibeln som djävulen...!!!:) Spelar ingen roll att det inte var TS som skrev. Jag har en annan tolkning av det avsnittet än du- Helt annorlunda. Tro det eller ej...;)

Varför diskuterar du i så fall vad TS skrivit?