• Anonym (besviken)

    Hela resan förstörd - sambons barn ska med

    Jag vet att det är hemskt att jag känner så, men tyvärr är det precis så jag känner just nu.

    Jag och sambon hade planerat att resa bort en vecka i sommar. Hans barn (12 och 14 år) var också välkomna att följa med men de ville inte, vilket jag hemskt nog tyckte var väldigt skönt.

    Jag har sett fram mot den här resan jätte mycket och har verkligen längtat efter att det ska bli dags att åka iväg. Men så idag ringer barnens mamma och berättar att hon ska iväg ungefär samtidigt som vi planerat och undrar om han kan ha barnen då. Sambon säger att det inte är några problem utan att ens fråga mig och helt plötsligt ska barnen med på resan och jag känner mig så besviken och har inte alls någon lust att resa iväg längre.

    Jag vet att mina känslor inte är okej men jag klarar verkligen inte av hans 14-åring. 12-åringen har jag inga större problem med och honom tycker jag till och med om, men 14-åringen har jag som sagt riktigt svårt för.

    För det första går det knappt att prata med honom. Frågar man honom något så svarar han väldigt kort och oftast bara "jag vet inte" på allting. Han frågar aldrig någonting tillbaka och tar inga som helst initiativ till att inleda ett samtal. Det känns som att han alltid är sur och han är ofta ganska otrevlig mot sin pappa. Han tycker aldrig att någonting är roligt och vill aldrig hitta på någonting. Tvingar sambon med honom ändå går han bara omkring och är sur och sprider dålig stämning. Dessutom är han väldigt otacksam och bortskämd.

    Så antagligen kommer 14-åringen att gå runt och sura hela resan, och sambon kommer att lägga ner i princip all tid på att dalta med sina barn och försöka göra dem nöjda. Känns inte så jätte roligt.

    Tanken har slagit mig att ställa in resan men känner att jag inte kan göra det. Så eftersom jag måste stå ut hela veckan så tänkte jag höra om någon har några idéer om hur man kan göra veckan uthärdlig trots en sur 14-åring.

  • Svar på tråden Hela resan förstörd - sambons barn ska med
  • Ruffa
    Anonym (lisa) skrev 2013-06-10 16:51:17 följande:
    Om hela resan är förstörd för din del är det nog bättre att du åker på en annan resa med vänner eller nåt och låter pappan åka själv med barnen?

    Inte roligt för någon om du följer med och är tjurig och negativ..... 
    Vad är det som säger att pappan tycker det är så roligt att åka själv med sina tjuriga tonåringar? Han kanske hellre vill åka med TS?

    Jag tycker också TS ska åka på en resa med sina vänner istället och låta pappan ha en vecka ensam med sina barn, så kan TS och hennes man åka på egen semester sen!
  • Ruffa
    Anonym (sur) skrev 2013-06-10 17:45:02 följande:

    Varför skulle någon tycka det skulle vara roligt att behöva dras med någon annans barn? Om alla kunde förstå att barn från tidigare förhållandet enbart är ett negativt bagage och att ingen kommer nånsin att älska dina barn som du själv och den du skaffade barnen med skulle många inte behöva vara besvikna. Nej jag tycker inte om dina barn och jag vill helst slippa dem men står ut med dem och accepterar dem på grund av dig. Så är det. Ingen tycker att en partner med barn sedan tidigare är en höjdare, man är nog bättre begagnad då och ska ha mycket att erbjuda för att ens vara tänkbar som partner i så fall.
    Det är nog jättemånga som känner som dig, inte alla, men många.
    Du är definitivt inte ensam. Jag har ganska många kompisar som är eller har varit bonusförälder och inte en enda av dem som inte helst skulle välja bort tidigare barn om de kunde.
    Inte för att de inte gillar barnen men för att det är jäkligt komplicerat med andras barn.
  • Anonym (sur)
    Ruffa skrev 2013-06-10 20:43:47 följande:
    Det är nog jättemånga som känner som dig, inte alla, men många.
    Du är definitivt inte ensam. Jag har ganska många kompisar som är eller har varit bonusförälder och inte en enda av dem som inte helst skulle välja bort tidigare barn om de kunde.
    Inte för att de inte gillar barnen men för att det är jäkligt komplicerat med andras barn.

    Jag tror det flesta känner så faktiskt, men många verkar vara så naiva när det gäller bonusbarn och tror att ibland kräver att en ny partner ska älska ens barn som de vore ens egna. Helt befängt enligt mig. De personerna skulle nog göra bäst i att leva ensamma om de inte inser hur verkligheten ser ut.
  • Anonym (besviken)
    Ess skrev 2013-06-09 10:53:51 följande:
    Du kan väl göra en del saker ensam. Sedan kan barnen sitta på ett internetcafe och spela, så kan du och sambon göra något själva. Sedan får du bita i det sura äpplet och se glad ut och göra några saker allihop.

    Du kan gott prata med sambon om att det inte är ok att bara ta ett sådant beslut som involverar dig i allra högsta grad, på egenhand.
    Jag hade berättat att min första tanke var att stanna hemma, men att jag beslutat mig för att åka. MEN att jag kommer att göra en hel del saker på egenhand. 
     
    Ja det kommer nog bli så att jag kommer att göra några saker ensam. Det är sånt som sambon ändå inte är så intresserad av, så då kan de passa på att göra sånt som jag inte tycker är så roligt. Sambon har ingenting emot att jag går iväg själv och jag har mycket svårt att tro att barnen kommer att ha det.
  • Anonym (besviken)
    Anonym (karin) skrev 2013-06-09 22:23:08 följande:

    Under detta år hur många resor har han enbart varit på med sina barn?
    Inte för att jag förstår vad det spelar för roll men under det året vi varit sambos har han varit på 2 resor tillsammans med sina barn utan att jag var med.
  • Anonym (besviken)
    Anonym (lisa) skrev 2013-06-10 16:51:17 följande:
    Om hela resan är förstörd för din del är det nog bättre att du åker på en annan resa med vänner eller nåt och låter pappan åka själv med barnen?

    Inte roligt för någon om du följer med och är tjurig och negativ..... 
    Alltså jag är vuxen och kan hantera min besvikelse på ett sådant sätt att det inte kommer att gå ut över någon när vi åker iväg. Bara för att jag kände mig besviken och irriterad när jag fick reda på att barnen skulle med så innebär det verkligen inte att jag kommer att tjura och sura sen.

    Men ja, jag håller med, det är verkligen tråkigt när någon man reser iväg med är tjurig och negativ. Det är därför jag helst inte hade rest med 14-åringen.
  • Anonym (ocksåvarittonåri)
    Anonym (besviken) skrev 2013-06-06 21:05:43 följande:
    Jag vet att det är hemskt att jag känner så, men tyvärr är det precis så jag känner just nu.

    Jag och sambon hade planerat att resa bort en vecka i sommar. Hans barn (12 och 14 år) var också välkomna att följa med men de ville inte, vilket jag hemskt nog tyckte var väldigt skönt.

    Jag har sett fram mot den här resan jätte mycket och har verkligen längtat efter att det ska bli dags att åka iväg. Men så idag ringer barnens mamma och berättar att hon ska iväg ungefär samtidigt som vi planerat och undrar om han kan ha barnen då. Sambon säger att det inte är några problem utan att ens fråga mig och helt plötsligt ska barnen med på resan och jag känner mig så besviken och har inte alls någon lust att resa iväg längre.

    Jag vet att mina känslor inte är okej men jag klarar verkligen inte av hans 14-åring. 12-åringen har jag inga större problem med och honom tycker jag till och med om, men 14-åringen har jag som sagt riktigt svårt för.

    För det första går det knappt att prata med honom. Frågar man honom något så svarar han väldigt kort och oftast bara "jag vet inte" på allting. Han frågar aldrig någonting tillbaka och tar inga som helst initiativ till att inleda ett samtal. Det känns som att han alltid är sur och han är ofta ganska otrevlig mot sin pappa. Han tycker aldrig att någonting är roligt och vill aldrig hitta på någonting. Tvingar sambon med honom ändå går han bara omkring och är sur och sprider dålig stämning. Dessutom är han väldigt otacksam och bortskämd.

    Så antagligen kommer 14-åringen att gå runt och sura hela resan, och sambon kommer att lägga ner i princip all tid på att dalta med sina barn och försöka göra dem nöjda. Känns inte så jätte roligt.

    Tanken har slagit mig att ställa in resan men känner att jag inte kan göra det. Så eftersom jag måste stå ut hela veckan så tänkte jag höra om någon har några idéer om hur man kan göra veckan uthärdlig trots en sur 14-åring.
    men gud människa han är tonåring ,då är dom tjuriga barnsliga och jävligt jobbiga  ,tonåringar är enkla LÅT DOM VARA IFRED ,Sluta fråga massor med dumma saker och låt han vara ifred 
  • smulpaj01
    Lillusen skrev 2013-06-10 17:32:26 följande:
    Fast om ni läser ordentligt så var det först bestämt att barnen skulle med, och att det då inte var några problem med TS. Jag vet inte hur ni funkar men jag skulle trott att det inte skulle vara någon skillnad senare. Men det visar sig då att TS hade ställt in sig på en barnfri semester och blir besviken, även det är en reaktion som är lätt att förstå.

    Detta handlar alltså om en ren miss i kommunikationen, vilket är lätt hänt! 

    Sedan tycker jag att TS låter klok nog så att det inte kommer överspegla det roliga i att resa och försöker göra det bästa av saken.

    Anonym (besviken) skrev 2013-06-10 21:19:43 följande:
    Alltså jag är vuxen och kan hantera min besvikelse på ett sådant sätt att det inte kommer att gå ut över någon när vi åker iväg. Bara för att jag kände mig besviken och irriterad när jag fick reda på att barnen skulle med så innebär det verkligen inte att jag kommer att tjura och sura sen.

    Men ja, jag håller med, det är verkligen tråkigt när någon man reser iväg med är tjurig och negativ. Det är därför jag helst inte hade rest med 14-åringen.

    Ar 14 aringen alltid tjurig och negativ pa resor alltsa?
  • FrökenKanSjälv

    En tonåring som anser att allt före klockan tolv är mitt i natten är lättare att hantera hemma. Min äldsta var en mardröm i den åldern och förpestade hela familjens resor genom stora utbrott när vi tvingade henne att gå upp innan hotellet dukade bort frukosten.

    Iom den här tråden så har jag insett att den yngsta fyller 14 i sommar och hon är lik äldsta på många sätt. Varför har jag bokat semesterresa i sommar????

  • Anonym (besviken)
    Anonym (Vänta tills du..) skrev 2013-06-10 17:40:15 följande:
    Om jag hade varit din sambo och känt till dina känslor gentemot mina barn, hade du åkt ut illa kvickt. Japp så är det... Alla har ett val och om du nu känner så låt de vara ifred, även om toffeln till "pappa" skulle truga på dig. Du kan inte ens skylla på det då du måste göra det du känner är rätt för DIG. Jag säger inte att det du känner är fel, tvärtom, rätt för dig, däremot är det inte rätt mot de andra. Åk på semester själv eller med andra så du slipper känna andras barn flås i nacken... Spöke
    Jag kommer inte att lämna min sambo bara för att jag inte är så förtjust i hans tonåring. Dessutom förstår min sambo att det inte är helt lätt att tycka om någon som i princip bara surar och han förväntar sig inte heller att jag ska älska hans barn. Han är nöjd så länge jag respekterar och behandlar barnen väl vilket jag också gör.
  • Anonym (besviken)
    Anonym (ocksåvarittonåri) skrev 2013-06-10 21:27:39 följande:
    men gud människa han är tonåring ,då är dom tjuriga barnsliga och jävligt jobbiga  ,tonåringar är enkla LÅT DOM VARA IFRED ,Sluta fråga massor med dumma saker och låt han vara ifred 
    Jag frågar inte massor med saker hela tiden och låter honom för det mesta vara men samtidigt kan jag ju inte helt igorera honom när vi träffas, hur konstigt skulle inte det vara?
  • Anonym (besviken)
    smulpaj01 skrev 2013-06-10 21:31:52 följande:



    Ar 14 aringen alltid tjurig och negativ pa resor alltsa?
    Ja han är alltid tjurig och negativ, både på resor och hemma tyvärr.
Svar på tråden Hela resan förstörd - sambons barn ska med