Anonym (ensam mamma) skrev 2013-08-18 20:50:42 följande:
Jag blev gravid med en kille jag dejtade en kortare period, när han fick reda på detta blev han tok vansinnig och krävde att jag skulle göra abort.
Jag var på konsultation på östra sjukhuset och bokade en tid men bestämde mig för att ej göra det.
Ett sådant stort ingrepp i min kropp skulle ingen tvinga mig till! Och samtidigt ville jag ju behålla barnet!
Han visste att jag ej åt p-piller, vi skyddade oss ej och han visste dessutom att jag gärna ville ha barn så att han helt plötsligt blivit eftersmart köper jag ej.
Min kropp, mitt beslut!
Jag kontaktade en grupp för ensamstående mammor som heter Minna och där får man stöd genom hela graviditeten, inte bara psykiskt utan även med det praktiska som att prata med ex. familjerätten.
Nu är min lilla 4 månader och mitt liv är rikare än någonsin, jag har ett större kontaktnät av personer som bryr sig om oss än jag tidigare haft i mitt liv.
Jag har aldrig begärt något av pappan och han har inte hört av sig till oss heller, för mig är det skönt men visst hade det varit idealiskt för lillan att ha en pappa.
Säkerligen kommer hon må dåligt av detta men det jag gjort för att hjälpa henne är att gå med i denna ensamma mamma grupp där hon har vänner som hon kommer växa upp med som också är i samma sits vilket kommer ge henne stöd och en känsla av att ej vara ensam.
I gruppen finns även en kurator kontakt som hon kommer kunna prata med så jag anser att jag gjort allt jag kan göra i vår situation, för att få så bra förutsättningar som möjligt för hennes uppväxt.
Det finns många som anser jag gjort rätt men det finns säkerligen många som tycker jag gjort helt fel och inte alls kan förstå mitt beslut men det bryr jag mig inte om.
Vi mår bra, vi är lyckliga och när jag ser min lilla plutta kan jag inte tänka mig ett liv utan henne.
Det är lätt för folk att döma men du skall tänka på vad som är bäst för dig!
Kan nog va dem själviska inlägget jag någonsin läst, usch!, glad att han stack.