Ond spiral med min bonusdotter, lite hjälp? (Långt)
Jag är gift med min man sedan ett par år tillbaka och han har en dotter på 12 år sedan ett tidigare förhållande. Hon bor av olika anledningar hos oss på heltid och jag har funnits i hennes liv i drygt 7 år. Från början bodde hon bara varannan vecka och det var roligt när hon kom till oss. Men sedan hon har blivit äldre och bor hos oss på heltid så har det blivit tuffare och tuffare för mig.
Det här låter hemskt (och utan att gå in på personlighetsdrag) så tycker jag inte om den person min bonusdotter har blivit! Jag vill verkligen inte vara den onda styvmorsan men så har det blivit ändå och jag är jätteledsen. Efter skolan medan min make är på jobbet eller när det är skollov så är flickan här hemma varenda dag, går oftast ingenstans utan bara sitter här inne och hänger eller är på sitt smutsiga rum.
Hon och jag har inget gemensamt, vi har inget att tala om, luften är liksom tjock och jag letar febrilt efter någon sorts gemensam grund eller något att tala om och ibland går det ju men oftast är det en spänd stämning och känns onaturligt plötsligt fast vi känt varandra så länge.
Detta påverkar förstås mitt humör att umgås stora delar (och ibland hela) dagarna med någon jag inte har nåt gemensamt med och som jag aldrig hade umgåtts med om det inte vore för att hon nu är familj.
När hon var liten var det lättare för då var hon mer småbarn och man kunde busa eller leka något, nu är hon så "vuxen" att det känns märkligt att umgås och inte ha något gemensamt. Det fanns ingen anledning att misstänka att det skulle bli så här för några år sen och förut var allt alltså bra.
Så nu efter dom vanliga fraserna om "hur var det i skolan, vad åt ni idag till lunch, hände det nåt kul i skolan" osv, har det blivit att jag mest talar om för henne vad hon ska göra, t ex. duscha nu, dags att borsta tänderna osv.
Och hon är i tonårsfasen redan och man får be femtioelva ggr för att hon ens ska lyfta på rumpan. Vilket i sin tur gör att jag får en otrevlig ton och det blir dålig stämning. Så jag har fastnat i en elak spiral och vet inte hur jag ska komma ur den! Det har börjat påverka förhållandet till min make som tycker att jag är elak mot henne men själv tar han inget ansvar för att saker blir gjorda. Jag vill verkligen inte ha det så här och jag är en person som jag inte känner igen och jag är orolig för mitt äktenskap, för vem är attraherad av en sur tjatmoster liksom?!
Jag har försökt göra kul saker med flickan, som att åka och shoppa efter nya kläder, fixar med håret och allt sånt man gör med stortjejer men hon har en tråkig attityd och stämningen blir som om jag vore ute och umgicks med en främling. Hon talar knappt till mig och säger inte tack om hon får något eller om jag gör/köper nåt åt henne eller så.
Är det någon som har det på liknande vis och bara kan säga att jag inte är ensam eller som har tips eller råd hur jag ska kunna lösa det här?
) 
De är såna i många fall. Inte mycket att göra nåt åt. 
De är såna i många fall. Inte mycket att göra nåt åt. 
Ja delar av detta har man ju förstått är en del av tonåren för vissa, även om man inte var likadan själv. Tack för support!
Jag tänker försöka! Tack för svar!
Hon är ett geni kan man väl säga och trivs mycket bra som hon är, vi ser det mer som ett personlighetsdrag, men, att veta hur vi ska hantera henne, hur vi ska prata med henne underlätter något enormt! 
Hon är ett geni kan man väl säga och trivs mycket bra som hon är, vi ser det mer som ett personlighetsdrag, men, att veta hur vi ska hantera henne, hur vi ska prata med henne underlätter något enormt! 