Hjälp mig snälla..

Han är en dålig pappa men det syns inte för du hjälper han. Hade du inte hjälp till så hade det syns ordentligt att han skiter i barnet.

Något sånt tror jag hon menar.

Så egentligen ska jag inte göra ett skit.. Kan ni ge mig råd snälla.. Känns som jag försökt lite allt möjligt.

Han ska ta ansvar för sitt barn och du ska bara göra roliga saker. För flickan har redan två föräldrar. Visst ska du säga till om det är tex kiv mellan syskonen och vara opartiskt dvs vuxen. Men så länge din man inte tar ansvar och du tvingas till det kommer det knaka i fogarna. Han måste inse att han har två barn och du har ett barn plus ett bonusbarn. Bonusbarnet ska vara en bonus. Inte en börda. Och om han själv ser henne som en börda varför ska du ta över hans ansvar och se henne som en bonus när du och hennes mamma är de som tar hand om barnet. Du kanske skulle fråga honom om du får vårdnaden eftersom han inte fattar vad det betyder.

Sedan kanske det inte är bra med VV eftersom din man inte tar ansvar men om ni har VH så kan du ta ansvar att syskonen lär känna varann. För ditt barn är det ju viktigt att få lära känna sin syster. Men under dessa premisser kommer det bli negativt. Om du kan göra det av fri vilja och göra det tex VH för att DU vill att ditt barn och din mans dotter ska ha en relation och din man behöver inte ens vara med dessa gånger utan du ser det enbart som en win-win situation för din son och hans syster.

Vad menade du då med:

"Nej ts, skäms på dig! Du är ingen bra styvmamma. Och knappast någon bra mamma heller. "  (#36) ?

Blir alltid lika förundrad över kvinnor (oftast, alltid?) som skaffar barn med män som dom redan VET är odugliga som pappor?

Vad tror man ska hända, ska mannen plötsligt vakna upp och bli en toppenpappa till den nya ungen? 

Han är jätte bra med våran son så där är det inget fel.

Så då tycker du han är en bra pappa? Som gör skillnad på sina barn!

Han är en bra pappa till deras barn.

Det kan vara många andra aspekter som gör att han inte riktigt räcker till i förhållandet till sitt första barn. 
Det ansvaret ligger inte på TS utan det barnets välfärd hänger på barnets föräldrar. 

Du frågade, TS svarade att ja han är en bra pappa till deras barn.

Varför nöjer du dig inte med svaret, fick du möjligtvis "fel" svar?  

Ruffa har helt rätt. Som bonusföräldern ahr man ju det fantastiska valet att man kan strunta i att ta de jobbiga bitarna och bara ta hand om de roliga. Om det finns några roliga. Annars kan man hålla sig undan.

För egen del fungerar det inte riktigt så för mig, är  vi en familj är vi det med hull och hår. Dock tänker jag INTE ta några strider med min mans barn längre, det får han göra själv och han vet redan att om barnen framöver blir helt vedervärdiga är de inte välkomna i mitt hem, då får vi bor särbos eller skilja oss.

Kan inte barnens mamma och min man uppfostra på ett bra sätt tnker då jag itne lida för det. Min önskan är att vi ska ha heltid och mamman helgumgänge, men det vill inte pappan, han fastar för blotta tanken. Han fattar inte riktigt att när barn väl frå gränser slutar de bete sig vidrigt och bortskämt.    

Vadå "nöjer mig inte" ?

Jag anser att en pappa som gör så stor skillnad på sina barn INTE är en bra pappa öht! Det är min åsikt!

Sen att ts valde att skaffa barn med en pappa som INTE var en bra pappa till det barn han redan hade, det är en enormt stor risk att han plötsligt skulle förändras och bli en bra far till nästa unge.
Nu säger ts att han är det, bra att han behandlar det barnet bättre - men en BRA pappa är han inte i mina ögon! 

Du frågade, och hon svarade ja.
Vad vill du att hon ska säga, att han är en dålig pappa till hennes barn, eller varför fortsätter du tjata?
Hon har ju redan sagt att han är en bra pappa. 

Jag skrev en fråga, fick svar och svarade på det. Den ENDA som tjatar vidare är DU!

Om min man och jag får barn (vilket vi inte ska) så skulle han vara en bra pappa till det barnet för att då hade han och jag VALT att skaffa barn. Han fd fru valde att sluta med sina p piller utan att säga till, trots att de båda varit överens om att aldrig skaffa barn, för hon ville inte heller men efter ett antal år ångrade hon sig. Det blev skilsmässa och idag har han sporadisk kontakt med barnet (barnet är tonåring och väljer själv hur h*n vill göra med umgänge)

Lite så är våran sits, sambon hade sagt till hans ex att han aldrig ville ha barn, men hon valde ändå att "missa p-piller en dag" och när dottern bara var 3-4 månader så dumpar hon han och gör ett rent helvete för honom.. Det gick ända till hovrätten som dömde till hans del.

Ok, då förstår jag.
Du vet att din man skulle bli en urusel pappa även om han skulle vara en bra pappa till ert barn, pga att han har varit dålig pappa till det existerande barnet.
Så även om ni ville ha ett barn så skulle du aldrig skaffa ett tillsammans med den här mannen.

Logiskt.

Nej, vi ska inte skaffa barn för att vi inte vill ha fler   Men OM, så vore det ett medvetet val från bådas håll = önskat från bådas håll.
Alltså så kan man vara en 'dålig' pappa till ett oönskat barn men en bra till ett barn som är önskat.  

Oj, sorry jag blandade ihop dig med Anonym (what), jag trodde att det var hon som hade skrivit din kommentar och därför svarade jag som jag gjorde.

Nu blev det jättesnurrigt så nu är det bäst att jag loggar ut :)
  

 

Jag förstod det