• Mien06

    Problem pga vill veta när barnen är hos oss och inte

    Jag och min man är gifta och har varit tillsammans i 3 år. Mina barn är vuxna och utflugna och hans barn är 8 och 13 och hos oss vh + lite mer på lov.

    Min mans relation till sina barn är väldigt konstig för mig eftersom de inte ska behöva roa sig själv alls utan ska ha hans uppmärksamhet typ dygnet runt när de är hos oss. Jag har fått bråka som en galning för att de åtminstone ska sova själv på sitt rum så vi får en liten stund på kvällen själv, det är så enormt intensivt på dagarna nä rhan har barnen klistarade på sig hela tiden och vi inte kan ha ett vuxensamtal på hela helgen. Jag har valt att strunta i detta då de är hos oss oftast bara varannan helg. Vi har hästar så jag har att hitta på, så kan han underhålla dem så mycket han vill. INTE hälsosamt för derats initiativförmåga och klara sig själv i livet i framtidne men jag orkar inte bråka om allt. Mina egna döttrar har inte jag lärt blir självständiga ansvarstagande tjejer genom att ha krav på dem och lärt dem att inget är gratis. De har alltid varit i farten och lekt med kompisar och haft en massa för sig och inte klängt på mig så detta som min man sysslar med med sina barn är något helt nytt och konstigt för mig.  Mina döttrat är halt fantastiska thjejer idag som sköter sina liv och är initiativrika och har massor med järn i eldan, har bostad och jobb och är glada och är väldgti omtänksamma om mig tom, så jag försöker ha det som exempel till min man som han bara viftar bort och säger att ala barn är olika, allt fungerar inte likadant på alla...hmm

    Jag har från början varit tydlig med att då jag varit själv med mina döttrar alltid så är barnfri tid viktig för mig och jag måste få veta i förväg när barn ska var hos oss och inte. Varannan helg är regelbundet så det är inga problem och min man som är lärare är ledig mycket så jag har önskat att han har barnen när han är ledig och jag jobbar, så kan mina väldgit få lediga helgdarar få vara barnfria och det har fungerat jättebra.

    Nu har vi bråkat en del för att han utan förvarning ibland vill att barnen ska vara ho oss. Jag klarar tyvärr inte detta då det är så intensivt när de är här och han och jag har inte kunnat diskutera saker på hela helgen och jag ser frem emot att han lämnar dem så att vi kan få lite andrum, jag kämpar enormt de helger de är här för att vara deras konstiga relation till lags för att slippa bråk, min man är väldigt fast i sin åsikt att man inte behöver begära något av barn utan vi vuxna ska anpassa oss till dem, idiotistk tycker jag, blir bara odrägliga barn av det men men försöker som sagt inte starta bråk med min envise man.
    Jag har talat om för honom att det är ok att barnen är hos oss bara jag får veta det i förväg så jag kan ställa in mig på det, eftersom det är som det är när de kommer. Är detta för myckt begärt??? Att jag bara får veta lite i förväg och att det inte kommer som en överraskning. han säger att jag är fyrkantig och helt ospontan och at tjag hindrar honom från att vara med sina barn, Det gör jag ju inte, jag bara behöver ha lite planering så jag kan ställa in mig på dessa konstiga dagar.  Så jag behöver lite åsikter om jag är knäpp som vill veta när det är barnfritt och inte. Har annars inget emot hans barn de är trevliga och väluppfostrade men de utnyttjar såklart sin pappas dåliga samvete vilket jag tror det är, som gör att de kan bli undrhållna hela dagarna av honom om de vill och det är normala reaktoner hos vems som helst så det är inte barnens fel. Det är lätta barn som blir odrägliga när de får allt som de vill så pappan förstör dem lite tycker jag. Det verkars om de har en bra mamma åtmnstone och jag försöker tänka att varannan helg kanske int påverkar så mycket då....
    Tackasm för era åsikter kring det hela

  • Svar på tråden Problem pga vill veta när barnen är hos oss och inte
  • Anonym (L)

    Jag tycker också det där med att vara klistrad på sin förälder är lite märkligt. Och jag säger det som någon som bara träffade min pappa på loven. Jag var inte plåster på honom för det, även om vi helt klart hade mer aktiviteter tillsammans än om vi träffats mer regelbundet.

  • mice

    Jag förstår verkligen inte de som ser barn som meningen med livet och att man ska ge upp sitt eget liv för dem. Du har absolut rätt att få utrymme och slippa så pass intensivt umgänge som du inte trivs med!

  • VIDE MI

    Vi planerar när barnen är hos och hos deras mamma,, självklart vet man i förväg. Det hade inte funkat för någon annars, allra minst för barnens egen mamma.

  • Fånga dagen
    Anonym (L) skrev 2013-06-17 14:58:41 följande:
    Jag tycker också det där med att vara klistrad på sin förälder är lite märkligt. Och jag säger det som någon som bara träffade min pappa på loven. Jag var inte plåster på honom för det, även om vi helt klart hade mer aktiviteter tillsammans än om vi träffats mer regelbundet.
    Vad är det som är så "märkligt" med det? Bara för att du jämför med dig själv så behöver det väl inte vara märkligt? Vi är väl inte alla stöpta i samma form?

    Sen att TS skriver att barnen är som "klistrade" på sin pappa kanske man inte behöver ta så bokstavligt. Det kan ju vara ett utslag av hennes frustration  och ogillande över att pappan och barnen leker, skojar och busar mycket, men även kanske gosar. Vad man förstår så verkar ju också pappan att uppskatta detta, och vill ge barnen av sin fulla  tid. De träffas ju inte så ofta.

    Jag tycker att TS inlägg genomsyras av ett allmänt ogillande över det som rör barnen och pappans förhållande.


  • Ida82

    Jag tycker nog att du har rätt att veta när de kommer, för man planerar ju livet efter hur det ser ut och är planerat och det är krångligt när man inte vet om de ska vara med eller inte. Jag tycker också barn ska lära sig att leka själva och att de ska kunna lära sig att använda sin egen fantasi. Barnen behöver kunna ta vara på sig lite själv, jag tror inte de gynnar deras självkänsla av att hänga på deras pappa hela tiden..Jag gick överallt när jag var tvungen och blev inte skjutsad och curlad jämt och det är jag tacksam för i dag.. 

  • Fånga dagen
    Ida82 skrev 2013-06-17 17:36:09 följande:
    Jag tycker nog att du har rätt att veta när de kommer, för man planerar ju livet efter hur det ser ut och är planerat och det är krångligt när man inte vet om de ska vara med eller inte. Jag tycker också barn ska lära sig att leka själva och att de ska kunna lära sig att använda sin egen fantasi. Barnen behöver kunna ta vara på sig lite själv, jag tror inte de gynnar deras självkänsla av att hänga på deras pappa hela tiden..Jag gick överallt när jag var tvungen och blev inte skjutsad och curlad jämt och det är jag tacksam för i dag.. 
    Så denna pappa curlar sina barn för att han vill ge dem sin tid de få dagar i månaden de är där? För både pappa och barn är det förmodligen dyrbar tid, så de vill ta vara på den. Men du tycker att barnen ska lära sig att leka själva istället? De är väl där för att umgås med sin pappa, eller?

    Jag förstår inte varför så många uppehåller sig så mycket vid att TS måste få veta när barnen kommer eller inte. Läser man hennes inlägg så är det ju inte bara där skon klämmer, utan ett allmänt missnöje över att barnen lägger rabarber på hennes sambo och den tid hon vill tillbringa med honom. Sambon verkar trivas med sina barn och man förstår att han prioriterar dom när de är där. TS har väl massor med tid alla övriga dagar?
  • Anonym (hmm)

    Tror inte det är så konstigt att du känner dig avog till din sambos relation till sina barn. Tror faktiskt att du inte tyckt om den oavsett hur den sett ut OM du inte har positiva känslor till hans barn.
    Säger det inte för att vara elak utan bara för att jag tror att det lätt blir så. Du och din man är ensamma största delen av tiden, ni har bara "ögon för varanadra" ni lever lugnt o harmoniskt och du behöver inte dela honom med någon. Så VH kommer två personer som innebär att din man bara "försvinner" från din sida och du tycker inte ens att du har möjlighet att prata med honom.

    Oavsett om det är helt tokigt/fel/knäppt eller ej så tror jag att det är jättevanligt att känna så och eg ganska logiskt. Sen att det är barn - hans och hans före dettas barn - komplicerar det hela, det är inte störiga kompisen utan personer som han älskar och som är hans BARN. Då krävs så mycket mer av dej TS. 
    Det hänger så himla mycket på hur ni två hanterar detta tillsammans och din man har ett jättestort ansvar han också. Får han bara med dej på "tåget" så tror jag att ni alla kommer må så mkt bättre. Är förvånad över hur få pappor som fattar detta oavsett om bonusmammans känslor är rätt eller fel.

     

  • Anonym (fy)
    liv skrev 2013-06-17 13:48:58 följande:
    Ja var börjar man... För det första så talar han ju om när han vill att barnen ska komma så problemet är inte att du vill veta när utan du vill se så lite av dem som möjligt. Det kan du ju vara ärlig med åtminstone.

    Hur egoistisk är du egentligen. De träffar sin pappa 4 dagar i månaden. Och du tycker att de ska vara självständiga och umgås med vänner. Va??

    Och din attityd äcklar mig en smula. Miiiiiina barn är sååå duktiga och fina och framgångsrika men dina är jobbiga och i vägen. Hitta någon som också har utflugna barn istället för att förstöra för en familj.  
    Håller med här!

    Usch, stackars ungar som knappt träffar sin pappa och sen när dom väl gör det är det en tant där som bara klagar och gnäller!!!! 

    Skämmes!!! 
  • Furstinna

    Du får ju tänka på att pappan har ingen vardag med barnen alls. Han träffar dem sällan och givetvis ville om vara med sin pappa då och pappan med dom. Tycker du låter oerhört egoistisk. Tycker din man bör sätta dig på plats ordentligt! Ni kan väl ha vuxensamtal den tid barnen inte är där vilka är i majoritet. Passar det inte damen så kan du ju hitta någon som också har utflugna barn! Usch vad detta äcklar mig.

  • Anonym (.)

    Jag tycker inte man behöver finnas för barnen 24/7 även om man ses sällan. Ska det bara vara tjo och tjim när man träffar sin förälder och den ska aktivera barnen precis hela tiden. Lyssna på barnen och hjälpa dem med allt.

    Jag älskar mina barn men jag har då aldrig gett upp mig själv och försummat varken sambor eller vänner för att finnas för dem jämt. Nu är de vuxna och är självständiga och klarar sig bra.Tror det var bättre än att de hängde mig i kjolarna hela tiden och jag gjorde allt åt dem. barn mår inte dåligt av att ha tråkigt en stund det kan däremot väcka skapande och aktivering :)

  • Fånga dagen
    Anonym (.) skrev 2013-06-23 15:54:23 följande:
    Jag tycker inte man behöver finnas för barnen 24/7 även om man ses sällan. Ska det bara vara tjo och tjim när man träffar sin förälder och den ska aktivera barnen precis hela tiden. Lyssna på barnen och hjälpa dem med allt.

    Jag älskar mina barn men jag har då aldrig gett upp mig själv och försummat varken sambor eller vänner för att finnas för dem jämt. Nu är de vuxna och är självständiga och klarar sig bra.Tror det var bättre än att de hängde mig i kjolarna hela tiden och jag gjorde allt åt dem. barn mår inte dåligt av att ha tråkigt en stund det kan däremot väcka skapande och aktivering :)
    Tror du inte att det kan vara ett ömsesidigt behov hos både barn och pappa, att spendera den korta tid tillsammans de få gånger i månaden de är där? De kommer väl dit för att umgås med sin pappa? Hur mycket tid hade du tyckt varit lagom att han spenderat med sina barn?
  • Snigeln
    Furstinna skrev 2013-06-22 12:09:23 följande:
    Du får ju tänka på att pappan har ingen vardag med barnen alls. Han träffar dem sällan och givetvis ville om vara med sin pappa då och pappan med dom. Tycker du låter oerhört egoistisk. Tycker din man bör sätta dig på plats ordentligt! Ni kan väl ha vuxensamtal den tid barnen inte är där vilka är i majoritet. Passar det inte damen så kan du ju hitta någon som också har utflugna barn! Usch vad detta äcklar mig.

    Sätta på plats? Varför är det okej för ts sambo att köra över ts då det inte tydligen ens är okej för ts att ha en annan åsikt? Tror du inte kommunikation och kompromiss vore bättre? T.ex. vh så har barnen pappatid då de vill, men om de kommer för en längre tid så får de vuxna se till att få en stund för vuxenprat om det behövs? Eller att barnen självklart får komma oftare men ts får xx-tids förvarning? Jag för min del blir äcklad av vuxna som tror att de har rätt att sätta sin partner "på plats"!
  • mamaleona

    jag har levt nyfamiljsliv i över tio år med både dina mina o våra/vårt barn. Helt klart o tydligt förstår jag att man i förväg vill få veta NÄR barnen kommer, kanske en karl inte tänker så då det ju inte är han som planerar för matlagning odyl. Har alltid velat veta hur många jag skall fixa mat till 1-2 dgr i förtid - är vi 2-3 runt bordet eller som mest 8. Har ju en liten betydelse eller hur. Där har ts en point absolut. Att en 13 åring hänger o klänger på pappan o kräver 24h samt att inte ens vill sova ensam låter verkligen mystiskt tycker jag (erfarenhet av 5st över 13 redan). Däremot kan jag förstå att dom vill vara mycket med honom o han med dom iom att dom ses rätt så sällan. Dock är det ändå viktigt att även ha egen tid fast dom är där, han ska inte sitta o vara tillgänglig 24h jämt, man har ju en hel del annat att göra också i livet.

  • Anonym (bonusmor)
    mamaleona skrev 2013-06-23 17:49:28 följande:
    jag har levt nyfamiljsliv i över tio år med både dina mina o våra/vårt barn. Helt klart o tydligt förstår jag att man i förväg vill få veta NÄR barnen kommer, kanske en karl inte tänker så då det ju inte är han som planerar för matlagning odyl. Har alltid velat veta hur många jag skall fixa mat till 1-2 dgr i förtid - är vi 2-3 runt bordet eller som mest 8. Har ju en liten betydelse eller hur. Där har ts en point absolut. Att en 13 åring hänger o klänger på pappan o kräver 24h samt att inte ens vill sova ensam låter verkligen mystiskt tycker jag (erfarenhet av 5st över 13 redan). Däremot kan jag förstå att dom vill vara mycket med honom o han med dom iom att dom ses rätt så sällan. Dock är det ändå viktigt att även ha egen tid fast dom är där, han ska inte sitta o vara tillgänglig 24h jämt, man har ju en hel del annat att göra också i livet.
    Här verkar det ju handla om mer än att TS vill veta hur många de blir till maten. Hon verkar ju inte gilla att barnen är där öht. Tycker att hennes mans relation till sina barn är konstig? Jag tycker hon låter svartsjuk! Sen sättet hon framhäver sin egen förträfflighet vad det gäller sig själv och sina egna barn tycker jag är i högsta grad missklädsamt. Hon låter som en riktig besserwisser! Hon vill ha egentid med sin sambo när barnen är där, men han kanske inte har det behovet utan  föredrar att umgås med barnen istället?  Jag tycker han låter som en väldigt fin pappa. Tyvärr har inte alla barn en sådan!
  • Ruffa
    Anonym (bonusmor) skrev 2013-06-23 18:13:17 följande:
    Här verkar det ju handla om mer än att TS vill veta hur många de blir till maten. Hon verkar ju inte gilla att barnen är där öht. Tycker att hennes mans relation till sina barn är konstig? Jag tycker hon låter svartsjuk! Sen sättet hon framhäver sin egen förträfflighet vad det gäller sig själv och sina egna barn tycker jag är i högsta grad missklädsamt. Hon låter som en riktig besserwisser! Hon vill ha egentid med sin sambo när barnen är där, men han kanske inte har det behovet utan  föredrar att umgås med barnen istället?  Jag tycker han låter som en väldigt fin pappa. Tyvärr har inte alla barn en sådan!

    Om han inte hade behovet av ett förhållande till en annan vuxen människa kan han ju nöja sig med sina barn.
    Och om han inte börjar lyssna till sin partners behov så finns det nog en chans att det blir så..
  • Ruffa

    En 13 -åring som inte kan sova i sitt eget rum?? 
    Vart vill han/hon sova då, mellan er i sängen eller? Men urk?

    Jag förstår din frustration helt och hållet, klart han måste prata med dig när det gäller planeringen vart barnen ska vara, det är ju inte bara hans hem.   

  • Anonym (bonusmor)
    Ruffa skrev 2013-06-24 13:29:51 följande:

    Om han inte hade behovet av ett förhållande till en annan vuxen människa kan han ju nöja sig med sina barn.
    Och om han inte börjar lyssna till sin partners behov så finns det nog en chans att det blir så..
    Det är kanske det han vill? Ibland är det ju så att man med tiden upptäcker att man kanske inte passar så bra ihop.
  • Ruffa
    Anonym (bonusmor) skrev 2013-06-24 17:33:08 följande:
    Det är kanske det han vill? Ibland är det ju så att man med tiden upptäcker att man kanske inte passar så bra ihop.

    De flesta vuxna vill ha ett kärleksförhållande till en annan vuxen människa, det är iaf min erfarenhet. Få tycker nog att det känslomässiga band man har till barnen räcker.

    Om TS man vill fortsätta med TS eller inte vet vi ingenting om, men om han vill det är det nog ingen bra idé att ignorera hennes behov.
  • Anonym (bonusmor)
    Ruffa skrev 2013-06-25 10:43:37 följande:

    De flesta vuxna vill ha ett kärleksförhållande till en annan vuxen människa, det är iaf min erfarenhet. Få tycker nog att det känslomässiga band man har till barnen räcker.

    Om TS man vill fortsätta med TS eller inte vet vi ingenting om, men om han vill det är det nog ingen bra idé att ignorera hennes behov.
    Visst vill vi också ha en kärleksrelation med en annan vuxen! Det är ju bara det att ibland väljer vi fel, vilket vi kanske upptäcker när vi lärt känna varandra lite bättre. Hur TS och sambons förhållande är för övrigt, eller hur starka känslorna är från sambons sida vet vi som sagt inte. Finns viljan och kärleken så vårdar man ju sitt förhållande och det finns plats för både kärleken till barnen och till hjärtevännen.
  • Anonym (Liknande)

    TS, jag förstår dig helt och fullt! Känner igen exakt det du känner, har likadana åsikter om uppfostran som du och vet att ingen som inte är i den situationen kan föreställa sig hur jobbigt det kan vara. 

    Många pappor (ja, framför allt pappor) som endast träffar sina barn 4-6 dagar per månad har mycket svårt att etablera en "vanlig" barn-föräldrarelation. Det är svårt att ställa krav, man känner inte varandra på det sätt man gör när man lever ihop i vardagen. Det är ofta en mycket osäker relation, både förälder och barn upplever att de måste kompensera för den tid de inte träffas och situationen för någon som står utanför kan tyckas extremt märklig och väldigt laddad och trevande. Jag upplever det själv, vh. Jag tittar på hur mina kompisar med barn på heltid har det med sina barn, och skillnaden är MARKANT! Går inte att jämföra! Och inget jag någonsin har upplevt själv som barn, då jag växt upp med båda mina föräldrar på heltid. Även mina kompisar som har sina barn deltid (dock vv) har en tryggare relation till varandra där allt flyter på lite bättre, och där man ju delar allt, även sådant som är jobbigt och tråkigt.

    Det blir väldigt konstlat. Sedan beror det ju på vad pappan i fråga har haft för roll i den tidigare familjen. Han kanske inte tog något direkt ansvar för uppfostran då heller? Jobbade kanske mkt, träffade sina barn mest på helgen egentligen, och fick åka iväg och hitta på roliga saker med ungarna för att deras mamma behövde få lite avlastning? Det är långt ifrån alla familjer idag där de vuxna har en jämställd fördelning av ansvaret kring barn och hem. Nope, det är i vår fantasi som detta förhållande råder i majoritet.

    Om du tillåter TS, kan jag inboxa dig så kan vi kanske utbyta lite tankar och erfarenheter? Jag tror att det skulle kunna vara värdefullt.

      

Svar på tråden Problem pga vill veta när barnen är hos oss och inte