Behöver hjälp/tips/stöd från föräldrar med erfarenhet av barn med matproblem/matvägran

Hur har ni testat allergi? Prover eller elimination/provokation? Har han följt kurvorna? Några magproblem, lös, hård, kräkningar? Hudproblem?

Vi har testat alla allergier genom blodprov, pricktest, avföringsprov och elimination/provokation. Inget där. Han följer kurvan men ligger nästan två standardavvikelser under i längd och vikt. Inga magproblem, bajsar ca. 3 gånger/dag, normal konsistens. Inga kräkningar. Lite torr hud men inget direkt problem, vi smörjer med Miniderm efter dusch.

Barnmottagningen vill nu att vi är mer bestämda och helt enkelt får (läs tvingar) honom att börja äta mer men detta går helt emot mina principer i hur man möter barn med värdighet och respekt. Att inskränka så på hans vilja som också är så stark skulle vara detsamma som att döda hela han. Aldrig.

Jag håller med dig, ingen ide att tvinga honom. 
Eftersom det uppenbarligen är en konflikt ni inte kan vinna, så varför ta den över huvud taget?
Ge honom det han tycker om, och fortsätt presentera annan mat vid sidan om som han får välja om han vill ta av eller inte. Kanske kommer han att prova den också en vacker dag, eller inte. 

Hur som helst finns det ytterst få vuxna som har en sån där diet som du beskriver, så någon inverkan på hans kosthållning i framtiden lär det knappast ha, han är ju bara två år, så ge han lite tid.

 

Min son var också exakt sådär med maten, men vi har slutat med mellanmål nu och äter han inte lunch så får han vänta tills middag. Vi började med det för bara några veckor sen och nu har han börjat äta mer och mer vanlig mat för att han har förstått att han inte får något annat. Han äter till och med smör på mackan nu så det är verkligen framsteg! :)

Har en dotter med liknande problem, äter ungefär dem sakerna som du räknat upp och har väldigt svårt för konsistenser, smak och lukt. Hon är idag 7 år och vi har inte kommit så långt men visst äter hon fler livsmedel idag än hon gjorde som liten. Hon har dock mjölkprotein och sojaprotein allergi vilket vi inte kom fram till förena vid 3 och 6 års ålder.
Hon har helt enkelt fått äta det hon äter och låtit henne vara på inrådan av dietist. Hon är liten och tunn och avvek från sina kurvor. Bråka aldrig om mat utan servera då det barnet äter och introducera andra livsmedel ibland. Det har varit vår räddning. Min dotter har bara velat ha marmelad på smörgåsen så då har hon fått det, vi ser det som mer kalorier och ett plus.

Min dotter äter inte heller så bra, har aldrig gjort. Vi ska på återkontroll på BVC nu för uppföljning då kurvan började plana ut vid 1,5. Vi fick inga direkt råd då, förutom extra fett. Vår dotter äter i princip också bara halvfabrikat, gillar t.ex. köttbullar, fiskpinnar etc. På dagis går det upp och ner, men hon äter lite bättre där, helt klart mer varierat i alla fall. Äter väldigt dåligt hemma ibland, kan typ tugga på en bit mat och sedan spotta ut den, så jag känner helt klart igen mig. Inga grönsaker går hem, men hon äter frukt, yogurt (vi köper fet turkisk eller rysk som hon får naturell eller med bär) och välling samt ersättning och det är ju bra ut näringssynpunkt i alla fall... Sedan gillar hon rå fisk så det kan ni ju alltid testa! Vi köper alltid en stor sashimi och stor sushi (jag älskar det själv) och hon smaskar glatt i sig, framförallt den råa laxen.

De tips jag fått av experterna såhär långt är att erbjuda det som barnet vill ha. Inte göra så stor grej av det. Idag ville dottern ha en frusen köttbulle, direkt från frysen alltså. Ok, fine... 

Om vi har lagat mat ställer vi fram allt på bordet, sedan får hon själv ta eller peka. Vi lägger aldrig upp på tallriken, det brukar låsa sig då.

Hon får lämna bordet och äta på andra ställen. I början försökte vi styra att man skulle äta vid matbordet men vi gav upp till slut. Hon får äta framför teven, hon får gå fram och tillbaka osv. Ibland kommer hon faktiskt frivilligt tillbaka och det ser vi som något positivt... att hon vill vara med oss. Då kan hon sitta i knät och äta från någon annans tallrik (egna duger inte). Ibland äter hon inte men vi slänger inte med en gång, ofta kan hon får för sig att äta efter ett tag efter att vi serverat något annat. T.ex. om hon fått jordgubbar till "efterrätt" efter att inte ha ätit sin andra mat, plötsligt slinker det ner något från "gamla" tallriken (inte under tjat alltså, den står bara där). En gång ville hon ha en panerad torskfilé i en burk och äta i vagnen när vi gick ut. Haha. Fine. Vi försöker se det som att hon ska hitta matglädjen. 

 

Först vill jag säga att det allmäna rådet brukar från expertisen (inte nödvändigtvis bvc då, eller ens barnmottagningen uppenbarligen...) brukar vara att släppa kontrollen och låta dem välja. Något som jag ändå undrar är om ni är försiktiga med saltning av den vanliga maten? Jag har själv upplevt att vänner som aldrig vågat salta maten till barnen sedan hamnar i prefab-träsket. Eftersom ert barn gillar macka med smör, och uppenbarligen salta grejer, så kanske salt+smör skulle kunna vara en genväg? Om man t.ex. skär kokta potatisar i stavar, låter svalna och serverar med smörklick och lite salt/örtsalt som läggs på när man äter. Det blir lite "festligare". Sen kan jag rekommendera att inte lägga fram många grejer samtidigt. Lägg på en eller två saker på tallriken och lägg på nästa först när det första ätits upp.

Det är ett långskott men kolla upp om ni har testat eosinofila granulocyter i blodet. Enkelt stick i fingret. Om de är förhöjda kan det vara något trots allt som han inte tål.

Ge honom det han vill ha. Varför bråka om något som ni ändå inte kan kontrollera?

Jag tycker inte du behöver vara så orolig. Visst det är inte kul när ens barn är väldigt smalt och inte vill äta, men man brukar ju gå på allmäntillståndet. Han är glad och social och verkar ju orka med sina dagar ändå.
Min kille på snart två år har en betydligt kortare lista än din på vad han går med på att äta och det enda råd vi har fått är att inte stressa honom. Han kommer att äta...
 

Känner igen mig :) Var på extrakontroll på BVC vid två års ålder för bara ett par veckor sedan. Inte direkt för vikten utan för att hon vid 1,5-årskontrollen var väldigt hård i magen och vi tyckte det var vettigt med ett till besök då. Från 1,5 år till 2 år så hade inte gått upp utan tvärtom gått ner 100g... 

Jag får nog ändå säga att BVC gör mig mer stressad än vad jag själv känner mig över "grundproblematiken". Ja, självklart försöker vi få i henne mat på alla sätt vi kan! Men hon växer hyfsat på längden, hon är pigg och glad (även om vi också märker av humördippar ibland när det varit extra dåligt med mat), hon utvecklas precis som hon ska, hon sover gott osv. Jag tror verkligen att det kommer att lossna av sig självt så länge som vi erbjuder och inte pressar henne. 

Nu äter hon faktiskt helst frukt och grönsaker, det känns ju nyttigt men inget hon blir direkt fet av. Har försökt byta ut en del produkter mot fetare alternativ när kan. Hon äter tex yoghurt ibland och då köper vi en variant med 17% fett och inget socker. På sistone har hon börjat välja mjölk istället för vatten under förutsättning att hon får "äta" den med sked vilket hon då får. Försöker ha i lite grädde i såser och liknande trots att vi själva inte brukar äta så. Överlag är det mycket "regler" som vi kanske hade önskat att vi hade men som vi nu inte bryr oss om så länge hon äter. Vill hon dricka med sked, äta med händerna, äta framför TVn, komma och gå vid middagsbordet, bara äta riset en hel portion osv. så bråkar vi inte om det. 

Nu är ju TS son testad för "allt" men för andra som läser vill jag berätta om kompisens son som "bara" hade dålig aptit / dålig tillväxt och lite magknip ibland, de tjatade sig till prov på gluten/celiaki när han var 5 och visst var det det som var problemet. Han är nu snart 9 och pigg o glad men jämnstor med vår 6-åring. Så låt er inte bortviftas med att allt är normalt utan se till att få ta tester.

Jag är helt säker på att det handlar om makt, han vet att vid matbordet så är det han som bestämmer och det vill han inte ändra på. Jag tror bara att ni måste vara bestämda, att äter han inte lunch så får han vänta till middag. Det är ingen ide att göra en stor grej av det, säger han nej så säg bara okej då blir det inget annat och visa att ni bestämmer. Det funkade med oss, så det kommer funka för er också eftersom vår son var exakt så som ni beskriver och vi satt och trugade vid matbordet, och blev alltid förtvivlade när han vägrade och sen lagade vi bara något annat. Man får ju tänka till vad det är som ligger bakom hans vägrande. Han skulle väl aldrig vägra en ny sorts kaka han aldrig provat förrut liksom? Så det handlar bara om makt.

Hej! Har oxå en liten matvägrare men det har blivit bättre. Genom att ta fram babystolen så sitter dottern still vid bordet eftersom hon sitter fast. Detta har underlättat för oss då hon inte hade tid att äta innan, utan bara sprang runt. Korv och köttbullar har alltid funkat men nu när hon sitter vid bordet lyckas hon pilla i sig en hel del saker, dock fortfarande väldigt lite. Visst fick hon utbrott när vi satte fast henne i stolen, men idag verkar hon ganska nöjd med att sitta med vid bordet. Lägger mig inte i om hon kastar lite på golvet eller kladdar, när hon inte vill ha brukar vi säga att då tar vi undan tallriken och då blir hon genast mer intresserad. Men ibland vill hon helt enkelt inte, då blir det inget förrän nästa måltid. Få saker är så stressande som när barnet inte äter, men föräldrars stress leder bara till maktkamp, försök att få honom att äta utan att truga! Omvänd psykologi :) Om ni serverar mat han inte vill ha så servera alltid minst en sak han gillar till. Och tjata aldrig om mat. Svårt men ett måste för oss. Om jag råkar fråga lillan om hon ex inte ska smaka på riset, så ska hon verkligen inte det! Lycka till!

hej har en son som har jätte stora problem med mat som jag har kämpat med under hela hans problematiska uppväxt kortfattat han föddes levde på dropp dom 3 första veckorna sedan sondmatning framtill han var 4-5 månader sedan flaska välling till 3-4år började med smakportioner vid 7-8 mån ålder han föddes med en sjukdom där för detta dilemma med mat. om han äter gröt så släng i en rejäl bit med smör gör typ en vulkan med smör i mitten detta gillade min son. öka på lite med grädde i mjölk och prova att ta bort mjölk och använd bara grädde då har han lärt sig att gilla smör och grädde sedan kan du börja fråga om han vill ha smör i gröten eller grädde eller mjölk och då bestämmer ju du att han får gröt men han får vara med att välja tillbehören. om han vill ha smör då har ni ju gjort en kompromiss det sedan i sin tur att du får välja tex mat och han kan välja om han vill ha typ broccoli eller morot. låter konstigt men det funkar på min han är nu 6 år äter så där men han äter och har det senaste åren gått upp detta är ju psykologi på hög nivå handlar ej om att ta en strid utan smyga in en kompromiss hoppas du förstår vad jag menar svårt att förklara he he.

Min 16-månaders har aldrig tyckt om mat. Hon kan tänka sig att smaka det mesta men äter nästan alltid jättelite om hon ens äter. Vår dietist förslog ett energipulver man blandar i drickan för att få i mer kalorier per dag och sedan ordinerade hennes barnläkare minimax som hon dricker. För oss blev det verkligen en vändning med Minimaxen och hon började gå upp i vikt igen efter att ha börjat med den. Så det fungerade för oss:)

Hej, vår äldsta dotter som nu är 3,5 år har också varit extremt kräsen och liten i maten. Hon ligger under -3 på kurvan och har utretts och testats för det mesta, man har dock inte hittat något fel. Har även varit hos dietist och fått minimax och näringsdrycker. Minimaxen och dryckerna har vi dock slutat med då de inte gav någon effekt alls.

Vår dotters lista på vad hon åt var ganska lik er sons TS, men från hon var ca 2,5 har det gradvis blivit betydligt bättre även hon fortfarande är kräsen. Men nu vågor hon smaka på betydligt mer, i vintras höll jag på att ramla av stolen då hon helt frivilligt ville smaka på och dessutom åt av de ganska kryddstarka laxburgare vi åt till middag (när hon var yngre avskydde hon alla sorters fisk och allra särskilt lax...). Nyckeln är att aldrig tvinga och försöka låta bli att tjata, detta har vi hört från dietisten och alla andra experter vi pratat med. Låt barnet äta det som hen tycker om, helt enkelt, och försök göra maten och måltiden till något lustfyllt för då kommer med största sannolikhet lossna så småningom. Men det tar tid! I vårt fall har vi blivit hjälpta av en enormt duktig och entusiastisk kock på förskolan.

Hemma har vi alltid serverat något som dottern tycker om vi äter något hon inte gillar. Äter vi t.ex. potatis som hon avskyr får hon pasta. Det finns även bra halvfabrikat som är bra att ha hemma. Icas ekologiska plättar t.ex. är jättebra, vi serverar dem med hallon och mango (från frysen).

Som andra har skrivit, försök få i så mycket fett som möjligt i maten. Barn behöver mer fett än vuxna, särskilt om de växer lite dåligt. Dietisten tyckte dessutom det var helt ok att inte vara så restriktiv med socker, med två villkor: dels att sötsakerna ska erbjudas som efterrätt eller vid tidpunkter då det inte förstör aptiten på riktig mat, dels att det ska vara energirikt, gärna fettrikt. Typ gräddglass, dubbelnougat och choklad Man får vara noga med tandborstningen bara. Gräddglass till mellanmål behöver inte vara fel! Visst, inte varje dag och inte något som passar alla barn, men det kan göra gott för små kräsna spinkisar.

Vår dotter har alltid gillat frukt, men om er son inte gör det så är fruktpure ändå en bra källa till c-vitamin exempelvis som är viktigt. Vår dotter älskade frysta mangobitar, kanske kan vara något att testa? Vispad grädde med mosade hallon? Grönsaker har inte varit lätt här heller, men något som båda våra barn älskar är edamamebönor, japanska sojabönor, i skidor. Finns på Ica (Ica selection) i frysdisken, det ska vara dom som är i skidor för då blir det en kul grej att poppa ur dem ur den icke ätliga skidan. Dom är jättegoda och nyttiga!

Glömde en sak, att få hjälpa till i köket och plocka med maten där kan väcka matlusten. Vår dotter smakar på både det ena och det andra där som hon sällan eller aldrig äter vid bordet, räkor t.ex.

min son som snart är 12 år äter ungefär detsamma som din på 2 TS:) Jag har slutat vara orolig för längesen då han äter det han äter med god aptit och han växer så det knakar, är pigg och frisk. Vi testade med allt vi kunde när han var liten men egentligen.....det enda som funkar är när han självmant väljer att smaka på nåt. Eftersom han är så pass gammal är han intresserad av pengar så det senaste är att han får en tia om han smakar på nåt nytt och gillar det och fortsätter äta det sen, följt av massor av beröm. Om han inte gillar var det ändå bra att han testade. Vill han inte testa säger man inget för vill inte skapa frustration kring maten för honom. 
Konstigt nog är han riktigt intresserad av matlagning :)
Jag har gott hopp om att han kommer äta fler saker snart . Han förstår att han borde och det tar sig men väldigt sakta. Han äter dock fler saker idag än när han tex gick på dagis. 

 Ibland överraskar han med att säga att han vill testa nåt som han fått tex hos en kompis.

Min dotter 19mån är ungefär som din son. Hon gillar värken gröt eller välling, hon äter lite frukt och grönsaker hennes daglig matintag är ungefär 2-3 dl ris, några kex, lite grönsaker och ibland 3 till 4 gr kött. Hon dricker mest vatten och mjölk. Jag har inga råd att ge men kan förstå dig. Jag är ganska oroligt för min dotter och är trött på att höra att jag bor inte vara oroligt! Vi kommer om några veckor träffa dietist och läkare.