Han vill inte hitta på saker med mig

Han är en omogen idiot? Uppväger verkligen de goda stunderna för hans respektlöshet och ovilja mot att umgås med dig? 

Har ni inga gemensamma intressen? Om du vill att ni ska hitta på saker ihop, försök hitta nått ni båda gillar så kanske det går bättre.

Hur har du stått ut i 9 år??! Jag blir galen på att jag och min kille kan ha svårt att få ihop tid fem sex dagar i veckan, trots att vi båda vill, men det är svårt med oregelbundna arbetstider!

Omogen idiot är ordet. Han vet om det själv också.

Jag trodde att de goda stunderna uppvägde det, men jag har nog bara blundat.
Det är ett dödläge nu - vi ska prata när han kommer hem från jobbet ikväll. Han säger att han "vill ju göra allt med mig" per sms. "allt känns så förvirrat och fucked"

Jag har nått min gräns då det bär eller brister. Jag vill inte göra slut. Han är min första och enda kärlek, och jag har varit väldigt svag för honom länge. Men jag känner nu att jag håller på att förlora tid, och jag kan ha förlorat de bästa åren i mitt liv. 

Låter som han inte är helt i samklang med känslovärden. Jag menar att extremt många är på något sätt känsloskadade och han verkar vara en av dom. Annars hade han sett dig, uppskattat dig och försökt att ge dig vad du behöver. Det gäller naturligtvis omvänt också. Min erfarenhet är att man förutsätter mycket från början om hur motparten skall fungera. "det och det är normalt". Detta skiljer sig oerhört och folk har olika trasiga bakgrund och bagage. Slutsats; går vidare för han lär innte ändra på sig efter nio år. Det finns bra män (och snygga;) där ute som bekräftar DIG.

Ja du... han är som en svans när det gäller sånt. Sålänge jag skapar evenemanget så e han på, bara han slipper tänka, uppskatta det eller vara engagerad under tiden.

Han har lika många intressen som en död fisk. Bara ligger där och glor. Jag har föreslagit att vi ska träna ihop, eller promenera nu när de e sommar, eller bara sticka ner till stranden och hänga. "Vi kan sätta oss på restaurangen på stranden och dricka öl" säger han då.

Skjut mig. 

Man kan tyvärr bli beroende av e goda stunderna, hur få de än är.. Man tror gärna i det sista att det kommer bli bättre. 
Men enda gången det lär hända är när den andra personen tar initiativet till det själv. Får man stå och kämpa själv, ta allt ansvar själv, försöka förändra själv- då rasar man till slut. Man blir tom och ingenting känns någonsin riktigt bra. Livet springer förbi och, ja, man missar mycket.

Jag vet inte, helt ärligt. Jag är en ren jubelidiot. Jag förstår inte varför jag sitter där som en idiot-igel och hoppas på att få en bit av pojkvänskakan.

Jag har tänkt på det. Han är en trasig själ som har det lättare för känslor på distans. Han säger att han älskar mig 1000000 ggr om dagen, men det är bara ord. Vi har aldrig varit "normala" men kört på vad som varit normalt för oss. Någonstans i mitten blev det nog bara så att jag växte och han tog mig för givet. 

Jag kan helt ärligt inte förstå att han inte vill göra saker med mig. Jag är rolig, smart, easy on the eye och folk gillar mig. (om man nu får lov att vara så själv-optimistisk)

Jag är ett riktigt kap för fan! Varför kan jag inte släppa taget? Gillar jag att bli försummad?  

Ja du har rätt. Jag tänker ofta på de gånger vi skrattar så man kiknar och småsaker bara vi har för oss. Interna skämt och riktigt barnsliga grejer.

Får se ifall man får några riktiga svar idag. Han kan ju lova mig guld och gröna gräsmattor. Om han i grund och botten inte vill göra saker med mig är det ju som om jag skulle bli tvingad att göra saker med grannen. Påtvingat och väldigt, väldigt skumt. 

Frågan är om han kan framkalla en känsla av att vakna på morgonen och vilja göra något med mig.  

Det är inte lätt att släppa taget. Men var mest lojal mot dig själv och försök göra det som du tror är bäst för bara dig. Ja vet, jättelätt o säga ;)

Ska göra det denna gången. Jag hoppas på det bästa och får se vad knölen säger när han kommer hem ikväll.

Kort reflektion om din oro. Du har inte förlorat de bästa åren av ditt liv. They are yet to come. Men det är klart. Vill du ha barn bör du börja vara med någon nu, som också vill det. För jag antar att du inte vill bli gravid i rappet utan ge relationen någon tid så att risken för separation minskar...