Jag undrar bara, när är man för gammal att skaffa barn egentligen? Jag har två barn sedan tidigare, har träffat mannen i mitt liv, och känner mig faktiskt ganska sugen på att skaffa barn med honom, men jag har ju några år på nacken 
När blir man för gammal att börja om?
Tack till alla som har svarat hittills. Intressant att höra vad andra tycker och tänker. Jag har två barn sedan förut, en dotter på snart 9 och en son på snart 13.
Min pojkvän har inga barn själv, men han älskar barn och dom älskar honom, så även mina barn.
Vi känner att vi skulle vilja ha ett barn tillsammans, men som sagt, vi funderar på om åldern sätter stopp eller inte. Man är ju inte äldre än man känner sig 
Ts, jag är född 90 och försöker för fulla muggar, min nära vän och kollega är född -75 och väntar nu sitt första barn.. Hon är alltså nyss fyllda 38 och kommer vara 40+ med syskonen till bebis i magen. Inget konstigt alls! Min kollega är hur pigg och aktiv som helst. Hon varken ser ut som en runt 40, än mindre märks det på henne! Hon har barnasinnet kvar och jag kan inte tänka mig en bättre mamma. Vad jag vill säga är att du har rätt- man är inte ändra än man känner sig! Tuta och kör, tänk vad du hade ångrat dig om du inte ens försökt massa kramar och lycka till!!!
Man är för gammal när det inte går längre helt enkelt. Vad andra säger ska man inte lyssna så mycket på, det finns alltid folk som har ont av andras personliga val. Mest ont har de av att andra inte lyssnar på deras klagan. 
Frånochmeddu; det är ändå ganska stor skillnad på 38 resp 47 år...
Det kan bara du veta eftersom det är individuellt. Själv skulle jag säga att gränsen går någonstans innan 45.
Frånochmeddu; det är ändå ganska stor skillnad på 38 resp 47 år...
Jag har alltid velat har fler än två barn. Det är som om det saknas något nu. I ett underbart liv m trygghet och kärlek- bestämt oss för äggdonation- för jag vill inte chansa på att jag inte producerar tillräckligt m ägg efter stimulering, har ngt låga värden, men inte klimakteriet än. Ej tagit sig av sig själv ännu. Vill inte vänta längre.
Jag har en mormor nu 94 år som jag helt klart skulle tänka mig som mamma! Hon har alltid varit noga med att " hänga med" även om hon aldrig varit en Friskis Svettis motionär . Hon har en energi som är fräsch! Det är vad jag har sim förebild! Hur gammal min kropp är har inget med hur jag är till sinnet! Och framför allt så kan en "ung" förälder med omogen inställning skada ett barn - ålder säger ingenting om ditt föräldraskap.
Och mina äldre barn kommer kunna fylla upp för det ev. Generationsglappet kan ge, typ ej tillräckligt uppdaterad på "alla" fronter. Det är en resurs som jag inte hade när de var små!
Jag vill säga att mina förutsättningar att ge detta barn en trygg uppväxt är helt fantastiskt . Som en väninna sa mig: du kommer ångra dig om du inte ens försökte!
Lyssna på dig själv!
Mer än på vad andra tycker!
Det är ditt liv- det går inte i repris!
Kram!
Det blir man väl aldrig om man känner att man orkar och har hälsan. Kör på bara :)
För gammal (eller för ung för den delen) är man när man inte längre förmår att ge ett barn det som ett barn behöver i form av basal omaorg, trygghet, stimulans och utveckling. Finns inget som tyder på att en 58 åring skulle vara sämre att ge dessa saker till en 10 åring än vad en 38 åring skulle vara, utifrån just åldern.
Varför fråga ö h t? Andra har inte med saken att göra och jag tänker själv inte bry mig en sekund om vi skulle lyckas få ett fjärde mkt efterlängtat barn. Jag är 48 nu och min man 51. Våra gemensamma äldsta barn är över 20 år och t o m de är positiva och som äldste sonen sa till oss; ja varför ska man vara normal!?! Det sammanfattar väl rätt bra, ja VARFÖR ska man göra som de flesta väljer att göra? För att man är rädd att sticka ut eller väcka anstöt annars kanske? Det finns många andra som också väcker anstöt hos trångsynta människor, t ex homosexuella, tjocka, fula, handikappade...
Tack för alla svar, både possitiva och negativa. I slutändan är det ju vi trots allt som bestämmer om vi ska skaffa barn, fast vi börjar närma oss 50-sträcket.
Vi känner oss unga och dom som känner oss och andra med för den delen, skulle aldrig tro att vi är 47, om dom inte visste om det.
Tack Skotermamman för ditt inlägg, som jag läste idag. Det kändes extra possitivt
Ska tillägga att mina barn är 13 år och 9 år, så jag började sent i livet, därför känns det ännu mer som att jag skulle vilja ha ett barn till (innan det är försent). Och min pojkvän har inga barn sedan tidigare, han har helt enkelt inte velat ha barn i dom tidigare förhållandena, men nu känner han att det är helt okej.
