Råd gällande lära sova i egen säng+sluta amma på natten

Ja precis hon verkar lugnare m maken

Hoppas att det gått bättre följande nätter?! Jag är verkligen ingen expert men jag undrar om det inte kan bli förvirrande för henne om du ger henne bröstet ibland när hon vaknar och ibland inte? Då fortsätter kanske vanan med att äta och hon kommer skrika de gånger hon inte får tutte. Kan säkert vara bra att först dra ned på nattamningen men sedan sluta helt just nattetid och särskilt i sängen. Bättre då att ge henne bröstet typ i soffan innan sänggåendet så att hon slutar förknippa säng och bröst. Det man hoppas på är väl just att hon slutar vakna så ofta när bröstvanan försvunnit och att hon hittar ett annat sätt att somna om. För övrigt är du inte vek! Vet inte hur man kan skriva så om någon som kämpar med något så tufft. Du klarar mer än vad du tror och lyssna inte för mycket på andra utan lita på din egen intuition.

Isola: tack. Mitt problem är att min intuition säger mig att hon borde få fortsätta amma tills avvänjning kan ske utan förtvivlan, men jag blir så nedstämd och irriterad av sömnbristen att det inte blir bra heller. Mitt andra barn har ju också behov och det är trevligt om jag och min man kunde slippa köra förhållandet i botten för att hon ska få nattamma, det lär hon ta större skada av. Det är också väldigt viktigt för mig att kunna koncentrera mig på jobbet eftersom jag har nytt jobb som jag väldigt gärna vill behålla och må bra på.

Jag är alltså extremt ambivalent och har inte gjort några nya försök sedan det jag skrev om sist. Jag vill inte besluta ngt när jag är så osäker.

Jag brukar tänka att när man är ambivalent och tvekar, då är man uppe i processen att avsluta. Och den processen måste få ta tid. Det har jag försökt påminna mig om när det gällt stora beslut och man känt sig velig, kan man inte bestämma sig är det för att man inte är klar med processen, och då får man utrusta sig med lite tålamod och vänta. Tids nog kommer det en dag när beslutet känns självklart att ta, och först då är man redo. 

Men det är ju inte säkert att det fungerar likadant för alla. Finns det något du kan göra för att minska sömnbristen, utan att köra över din magkänsla? Vi gjorde som ni, lade en madrass bredid sängen, så man kunde natta där och amma där, men sen rulla över till sin egen säng, och det hjälpte för oss. Olika positioner för liggamningen? Jag hade en period där funkade bäst att lillen låg tvärs över min mage för att jag hade svårt att ligga på sidan och amma. Andra perioder har jag pallat upp med en massa kuddar och mer som halvsuttit och ammat.  

Nu ska ni få höra! ! Vi gjorde till slut så att maken fick prova att ta henne på natten med en plan att om hon blev för ledsen skulle vi avbryta och ta det när jag börjar jobba. Hon skrek ingenting!!! Vi skippade spjälsängen och maken samsover m henne istället. Det samt att han gick med henne lääänge i selen innan han lade ner henne gjorde skillnad. Så nu har han haft henne i tre nätter! Andra natten sov hon 6 timmar på raken. Tredje vaknade hon ofta men var lätt att söva om. Så vi har gjort enorma framsteg nu! Hon är mer nöjd att vara m honom nu också, inte lika mammig på gott och ont.

Oj vad bra det låter! Här kommer vi nog också låta maken ta nätterna när jag bestämmer mig för att det är slut med nattamning. Underbart att höra det gått så bra för er just det där tänker vi också, att om han blir för ledsen så avbryter vi. Men hoppas inte det blir nödvändigt. 

Elisabeth: ja jag hoppas det går bra för er också! Men så länge man avbryter innan det går överstyr borde det vara ok att låta maken göra det. En sak till som kanske gjorde skillnad för oss är ju att nu har maken varit ledig en månad och varit med oss hela dagarna, det hade han inte förra gången han försökte.

Det kanske löser sig av sig självt om du först slutar med nattamningen och att hon fortfarande samsover med er ( eller pappan till en början). Sen när hon väl sover utan mat på natten så tror jag att det kommer att gå bättre för henne att sova i egen säng. Större delen av natteni alla fall.

Nyfiken på hur det har gått? Jag funderar på att sluta amma, min är 14 månader nu och känner att nu måste vi ta tag i det här.

Vi håller på att sluta nu (sonen är 15 månader). För en dryg vecka sen bestämde jag att nu var det slut med att vara napp hela natten. Så jag bestämde att dra ner på amningen till två gånger per natt, vid tolv-ett och vid fyra-fem, tidigare har han legat och snuttat mest hela tiden. 

Det körde vi på i en vecka, första nätterna skrek han i högan sky tills han däckade av trötthet, sen var det mest gnäll. Igår natt provade vi att han fick sova med pappa och jag sov i annat rum, med förbehåll för att pappa kunde komma in vid de två amningstillfällena om det behövdes. Men det klarade sig, så han ammade inte på hela natten. Fortfarande vaknar han flera gånger i timmen, men det är mest gnäll nu och inte så mycket skrik. I natt ska pappan ta honom igen, så får vi se hur det går. Vi hoppas ju att han ska vakna färre gånger på natten, förstås.  

Så i natt var första gången på 15 månader som jag fick sova ostört hela natten. Trodde att det skulle vara fantastiskt, men det kändes mest tomt. Jag behöver iofs sömnen, men jag saknade min lille plutt och min sambo, och låg vaken flera timmar på morgonkvisten.   

Frkelisabeth: känner igen det där. Tror det är hormoner också. Det ger med sig. Skönt att ni kommit så långt!

Kara84: jag har slutat amma helt. Jobbar nu. Hob fick amma på dan men var inte jätteintresserad efter ett tsg

Skönt att det gick bra Lapsang. Har uppvaken upphört?

Jag prövade igår natt att inte amma och bara vagga henne, hon gnällde lite men somnade om väldigt lätt. Det var förvånansvärt lätt. Jag blev lite snopen som hade förväntad mig mer skrik och starkare protester.

Kara: nej hon vaknar fortfarande men inte likaofta. Men nu är det ju mskmaken som tar nätterna så jag får äntligen sova! Vad bra att det verkar gå så lätt!

Åh längtar tills vi också är där! Resonerade också så att pappan skulle börja ta nätterna i denna process, vi provade, men hon grät så förtvivlat och oavbrutet att vi tillfälligt avbröt nattamningsstoppet.

Tänkte prova igen om några veckor och hoppas att hon är mer redo o att det går lättare då...

Har en 2-åring som jag försökt få att sluta nattamma, med delvis lyckat resultat. Från att ha ammats 2-4 gånger på natten, har jag fått henne att sova ca 21-04. I början var hon rätt så arg när hon inte fick amma fritt på natten, men efter några dagar gick hon med på att somna om snabbt med buffande och sång, och nu räcker det att jag lägger handen på henne och klappar lite om hon vaknar till tidigt på natten.

Vid 4 verkar hon dock helt enkelt för hungrig för att somna om lätt utan att ammas. Kan gå att natta om henne då, men efter 20 minuters gnäll och ibland skrik, buffande och sjungande, så är jag så pigg att jag inte somnar om. Dessutom vaknar hon igen efter 1 timme och är för hungrig för att somna om.

Så nu tror jag at jag backar och låter henne amma vid 4, så att vi får sova. 

Är jag bortrest så accepterar hon flaska på natten och morgonen, men inte annars.

Hon vägrar välling, men dricker lite grädde med mjölk på flaska på kvällen. 

           

Jag måste fråga: Vill du sluta nattamma?
Jag har inga åsikter om hur länge folka ammar sina barn, och jag är stor anhängare av att man ska lyssna på barnens behov mm. Men samtidigt så tror jag på att det är otroligt viktigt med gränssättning! Framförallt när det kommer till den egna kroppen.
Så OM du verkligen vill sluta amma på natten så tycker jag att du och din partner ska se till att det blir gjort nu. En (frisk) två-åring klarar sig alldeles utmärkt på vatten nattetid. Det är en vanesak.

Hur gick det Lapsang? Är i liknande situation nu som du var då och det vore kul att hör hur ni gjorde och hur det gick.

Tröttis: numera sover hon i egen säng men vi jobbar fortfarande på att hon ska somna där utan att bli runtburen. Det går framåt men långsamt. Se även mitt inlägg nr 65. Lycka till!