Hur gör man egentligen?

TS. Var ju det jag tipsade om oxå

Kör på det

Alltså - hade ngn tvingat mig att äta en bit sparris hade det antagligen slutat med att jag kräktes upp allt istället..
Finns det inget ni vuxna inte äter? Alls?
O då menar jag inte av det ni faktiskt lagar - eftersom ni som vuxna väljer vad ni ställer fram..
Men fundera på ngt ni verkligen tycker är äckligt, servera det o ÄT.
Hade du TS skrivit att man måste smaka så hade det väl varit en sak, men när du skriver att det inte räcker, att man måste äta en del oxå... Nej, det tycker jag inte är ok.
Själv upplevde jag det som ett övergrepp när jag blev tvingad att äta sånt jag verkligen inte klarade av.
Min man kan än idag inte äta vissa saker då han blev tvingad att äta en viss sak - han kräktes tillslut..
Det brukar finnas ngt man äter - låt barnet äta av det och med jämna mellanrum SMAKA på resten.
Jag lovar att ni inte vinner ett dugg på tvång, snarare låser sig barnet än mer.

Min bonus har varit superkänslig med maten, nu är hon tonåring o det har börjat släppa. Vi har pratat mkt om hur smaken kan ändra sig. Jag kan visa på mig själv som plötsligt - efter 35 år - tycker om ärtsoppa o kokta morötter.. Ngt av det värsta jag visste tidigare.
Genom att visa att JAG, som vuxen, faktiskt inte gillar allt men smakar med jämna mellanrum - och ändrar mig ibland - så ser hon att det är ok för henne att inte gilla allt heller. För helt ärligt - hur många gillar ALLT?
ni som vuxna kan som sagt själva välja vad ni lagar för mat - barnen har inte det valet...

Vår son däremot äter allt från ärtor, mat med mögelost, starka kryddor, lever... Allt...
Barn är olika...

Sweet life - gillar iden med tittmat starkt!! :)

Jag har en, i mitt tycke, petig 12-åring. Han är uppvuxen på rejäl mat lagad från grunden och två kokta mål mat per dag. Inga mamma scans utan hemrullade köttbullar osv. Detta barn föredrar all typ av färdig mat och halvfabrikat fastän det inte är nåt han fått varje månad heller under sin uppväxt. Detta barn kan också sitta och peta i maten och det som förra gången funkade och han gillade är inte alls säkert att det gången efter funkar. Här  tas ingen som helst stress över sånt. Standardordena är "du äter vad du äter" och ingen som helst värdering läggs i vad som smakats av eller av vad det ätits. Skulle ALDRIG tvinga barnet att äta upp en par sparrisbitar!!! Varför det liksom?!? Till vilken nytta?

Hur som, detta petiga barn som får ta ätandet av olika saker i sin egen takt får i skolan höra att han är så bra på att äta alla möjliga sorters mat. Så även om jag, som själv äter allt, uppfattar barnet som petigt, så är inte barnet petigt alls sett till en grupp med barn.

I övrigt har jag själv tre matglada syskon (vi är medelåders vid det här laget). Vi är alla fyra allätare och gillar att äta. Vår mamma har aldrig någonsin tvingat oss att äta någonting under vår uppväxt, utan vi har alltid fått ta det i vår egen takt. Vi var nog alla petiga och besvärliga med maten som barn men utan tjat och inte ens ett tvång om att smaka av nåt nytt så utvecklades vi till matglada allätare. 

TS,
Ni är en familj som kommer från två olika håll. In i den familjen kom alltså två olika sätt att uppfostra barn, två olika matkulturer, två olika uppsättningar regler,osv. Det är inte lätt att få ihop allt detta utan det krävs en hel del kompromisser från BÅDA håll.

Mitt förslag med maten är att ni till att börja med kör din slags mat varannan dag och den andra sortens mat varannan dag. Samma regler gäller båda dagarna, antingen måste alla smaka eller så måste alla lägga upp på sin tallrik.

Du behöver föregå med gott exempel och visa att du äter snabbmakaroner och mamma scans fast du tycker att det är vidrigt, annars är ju du precis likadan som dina bonusbarn.