Sex med jämna mellanrum

Har du satt dig ner och pratat med henne om detta? Vad är hennes förklaring på varför hon inte engagerar sig och ej vill njuta av sexet?

Men det är faktiskt inte vanligt att få vaginala orgasmer.

Jag är ganska så less på sextjat här hemma oxå. Han tjatar & kommer med pikar hela tiden. Det har gjort att jag är så trött på att höra talas om sex att jag hellre skulle vara ensam.
Sexlusten är som bortblåst!
Jag vet fan inte var jag ska hitta den igen heller. Och han fortsätter pressa mig.....

Jo, då förstår jag att det blir jobbigt. Verkligen.

Jag har med jämna mellanrum verkligen försökt diskutera med min fru hur vi ska komma ut på andra sidan av detta. Men visst är jag skyldig till tjat några gånger själv, men det är när frustrationen rinner ur öronen (typ 3 månader sen sex senast). Jag har försökt förklara att det inte är själva "knullet" jag är ute efter utan att sexuellt betyda något för henne. Sex är viktigt för mig och jag kände igen mig från en annan tråd med att jag känner mig viktig genom sex. Ingen kan säga att jag har fel där för det är hur jag känner. Andra har andra saker som får de att känna sig viktiga.

Jodå, vi är många i samma sits. Kolla bara på Karls tråd i samma forumdel.

Har inga goda råd att ge men vi har haft sex 3 gånger på 1 år nu. Hon nämner liknande saker som "tjej" berättar om, att jag tjatar. Nämner det någon gång i månaden, men det räknas som tjat om det är jobbigt antar jag.

Hoppas ni får ordning på det! Parterapi kanske vore något?

Jo, det är många. Så många att jag börjar tvivla på de som kör 4-5 ggr per vecka. Skriver de bara det de önskar?

Jag tror jag läst alla trådar på detta forum om detta. Allt för att hitta små tips här och där. Den med regelbundet en gång i veckan tror jag lite på. Kroppen vill ha sin "Steady state" och om det är utan sexlust kommer kroppen sträva efter det. Håller man igång sexlivet kommer kroppen till slut vilja ha det, det är min tro (samt att jag hoppas så in i helvete att det är så).

Jag har pratat med henne om terapi/sexolog och hon ställde sig positiv, men jag har inte kommit dit ännu. Sen är det ju så att gör inte jag något så blir det inget.

Vi ser det båda som ett problem men nästa problem är att en av oss är handlingsförlamad i problemet.

Min fru ser varje försök från mig att ta upp problemet som tjat. Jag tror att om jag i min almanacka noterade ner hur ofta jag tar upp det, och sen frågar henne efter låt os säga tre månader hur ofta hon tror att jag tar upp det, då skulle resultatet bli en rejäl diff. Det skulle visa att jag kanske pratat om det 3-4 ggr på tre månader, men hon skulle ha upplevd det som flera ggr i veckan. Nu är ju den faktiska mängden ointressant då det är den upplevda som är viktig. Upplever hon ett försök i månaden till konstruktiv diskussion som tjat har jag förlorat i vilket fall.

Jag läste i en annan tråd om ett par som hade med jämna mellanrum, en gång i veckan. Han upplevde stress över att ha sex när hon inte ville. Han tog upp det och hon sa att han absolut inte skulle känna stress över det. Allt är helt ok med henne. Jag tog igen upp med min fru detta om huruvida hon känner inför detta en gång i veckan, och hon sa åter att det är helt ok. Jag tänkte att hon skulle utveckla lite, men det kom inget mer än "Det är helt ok".

Igår skulle vi haft sex, men det blev inget. Hon var helt som förlamad. Låg där i sängen och klappade lite försiktigt på mig. Jag försökte mjuka upp henne lite med massage och smekningar. Allt blev bara helt galet. Det kändes som hon led av att försöka ha sex med mig. Jag sa att vi hoppar över denna gång. Hon sa inte ett ord men så lättad ut.

Det är svårt att diskutera med någon som inte öppnar munnen.

Nej det är ju det som är så förbaskat svårt. Två personer vill leva tillsammans. Men den ena vill kommunicera och den andra vill inte.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag tycker ni båda ska försöka få fart i det här med sexolog eller parterapi. Jag och min sambo kom aldrig så långt även fast vi båda sa att det var okej, och nu håller vi på att separera fast ingen av oss egentligen vill.

Det fungerar helt enkelt inte hur länge som helst. Någon måste ta tag i det, och båda måste vilja.