Letar "donatorsyskon"

Fattar inte. Såg detta på facebook men har inget eget konto där så jag kunde inte kommentera. Vad ska du med informationen till? Borde inte detta vara upp till ditt barn att forska i? Om du tycker att det genetiska är så pass viktigt, hur kommer det sig att du valde bort en genetisk pappa åt ditt barn?

Eeehhh undrar som miljarden, varför inte välja en helt känd donator om detta är så intressant? Det skulle vara intressant att höra hur du tänker, men du verkar ju ha tagit bort dig från familjeliv så vi kanske inte kan förvänta oss något svar? Har du insett att din efterlysning är lite märklig, börjat skämmas och nu gått och gömt dig bakom en sten?

Om vi nu skulle ha samma donator till våra barn som ni har till ert, vad skulle vi få ut av att ta kontakt med dig för det? Fattar verkligen inte.... Okej om barnen sen är intresserade, men för dig som förälder, vad är så intressant?

Snälla förklara!

Jag funderar på varför ni är så fientligt inställda till TS (så till den milda grad att ni tagit er till Familjeliv för att argumentera) Är ni oroliga att ni skall RÅKA gå in och titta på hennes bilder och RÅKA se några likheter med ert eget barn. För jag antar att ni inte vet era egna barns nummer.... Annars är det väl bara att skita i att läsa tråden?!Fullt naturligt att vilja veta så mycket som möjligt om sitt barn tycker jag. Även fullt naturligt att vilja se ett babyfoto på donatorn för att kunna se drag som man känner igen. Med denna inställning till donatorn så vet jag inte hur era barn skall våga ställa frågor på hemmaplan. Efter att ha läst en massa berättelser från vuxna och halvvuxna danska barn som tillkommit med hjälp av donator så vet jag att de flesta välkomnar att man är openminded som förälder och hjälper dem att söka info.

Jag förstår inte vad du menar med att vi tagit oss "till familjeliv för att argumentera".

Jag håller med dig om att man ska vara open minded som förälder, men är det inte upp till barnet att rota i vem donatorn är och om det eventuellt finns barn med samma donator? Tycker du inte att det är lite märkligt att det är föräldern som försöker skapa en relation till familjer med barn med samma donator, utan att barnet har något att säga till om?

Vi kommer naturligtvis stötta våra barn om de väljer att söka efter donatorn eller barn med samma donator, men vi kommer inte själva ta kontakt med Mammorna Svensson för att deras barn Kalle och Lisa har samma donator för att vi själva skulle tycka det var "lite spännande" att se vilka drag de barnen har gemensamt med våra, och på så vis avslöja för andra vilken donator som våra barn har, för det är inte upp till oss att sprida den informationen, det tycker inte vi i alla fall.

Hej! Läs inlägget innan ditt så ser du att TS haft en "intresserad" med sig från Facebook.  Vi måste acceptera att alla definierar familjer olika. Mina syskon och jag har inte ens samma syn på den familj jag växt upp i och vilka som ingår i syskonskaran.

Är det inte vi föräldrar som skapar de flesta relationer initialt? En del barn vill veta mycket om sin donator redan från koltåldern och frågar. Skall de inte få svar? Skall de tystas med ett "vår familj består av mamma a och mamma b. Du har ingen pappa". Jag har inte prackat på mitt barn något men så fort det har kommit en fråga om donatorn, dennes familj, andra donatorsyskon så har jag svarat om jag kunnat. Ett barn funderar naturligtvis och får de ett svar så är de nöjda. Annars växer kanske detta inom barnet. Barnet uppfattar negativa signaler och förstår att mamma b blev ledsen eller arg.

De danska barn jag refererade till tidigare har dessutom sagt att de skulle välkomnat att få 1) träffa andra donatorbarn då de var små 2) velat ha en relation till ett halvsyskon på donatorns sida om det gått

Låt folk definiera sina egna familjer - hetsa inte upp er är mitt råd, be ingen om att skämmas och krypa under en sten

" min familj är dom som vill höra samman finnas till för  varandra stark och stor"

Okej jag är inte med i facebookgruppen som TS hänvisar till så jag vet inte vilken diskussion som förts där och varför TS valt att ta bort sig.

Tycker oavsett att det är upp till barnen att ta den kontakten, precis som det är upp till barnen att ta reda på donatorns identitet om det blivit till genom landstinget, det är inte upp till föräldrarna. Nyfikenhet tycker jag inte är skäl nog att ta det beslutet. Barnet kanske har en helt annan syn på familj än föräldrarna?

Vi svarar så gott vi kan på alla frågor från våra barn (än så länge bara det äldsta som börjat ställa frågor). Vi förklarar att hen har två mammor och inte någon pappa, inte för att tysta ner utan för att det är så det är. Sen finns en donator förstås och det är hen medveten om.

Men det låter ju bra att ni svarar på era barns frågor och vill dem det bästa. Det är ju det vi alla vill men vägen dit är olika. Jag accepterar din åsikt och hoppas du accepterar TS.

Om ert barn i framtiden vill ha hjälp att se ett foto på sin donator eller bara få reda på lite mer sitt nummer så kommer det finnas forum för detta, det är jag säker på. Kom ihåg bara att ta reda på ert nummer innan er klinik destruerar uppgifterna. Det är det många danska barn som fått uppleva - att journalen är körd i tuggen så att de ALDRIG ens kan få reda på ögonfärgen på donatorn. BRA kanske en del av er tycker men det kan vara otroligt ledsamt för barnet. Danska kliniker har hittills  förstört journaler efter 10 år så vi är snart där vi som har de äldsta Storkbarnen....