den enda som betyder något är hans första barn..

Anonym (ts)

Äldre 30 Jun 22:17
51 svar

Visa endast Anmäl

den enda som betyder något är hans första barn..

När jag träffade min sambo så hade han ett barn på 3år. Jag och hans barn kommer bra överens och jag tycker om mitt bonusbarn. Jag och sambon har fått 2st gemensamma barn ganska tätt då vi båda ville ha barn. Nu är det bara så att han vill inte göra något med våra gemensamma. När han första barn är hos oss, så hittar de på saker, och hans barn får mycket uppmärksamhet. Vet även att när hans första var bebis så lekte, badade och hade han barnet själv. Med våra gemensamma, ingenting. Inga bad, ingen lek, ingen tid bara dom, inga blöjbyten.
Känns verkligen som den enda som betyder något för min sambo är hans första barn :(
- «
- ‹
- Sida 5 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden den enda som betyder något är hans första barn..
Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 2 Jul 21:46
#41

Visa endast Anmäl

barnen är 3 och 2år gamla, så jag blev gravid rätt snabbt efter första var född.

Vi går i familjeterapi och har gjort ett tag, och vår terapeut anser att han bör vara mer med våra gemensamma och lära sig byta blöjor och sådant. Men det verkar inte gå in hos honom.
Barnen går aldrig till sin pappa, endast till mig. Men eftersom han inte lägger någon tid på dom (förutom när det gäller att bestämma över som) så har de aldrig fått någon bra relation. 3åring säger dessutom ofta att ''jag älskar inte pappa''
Errol Flynn

Äldre 3 Jul 09:31
#42

Visa endast Anmäl

Dragonball skrev 2013-07-02 17:33:39 följande:
Hade kunnat vara jag som skrivit detta. Allt stämmer tyvärr. För oss har det dock blivit bättre med tiden, fast jag har ändå övervägt att lämna honom eftersom hans ex dessutom börjat bråka med mig och han vågar inte försvara mig när hon missuppfattat saker.

Jag har börjat ogilla när styvdottern kommer hit eftersom hans egna barn är som luft för honom då. Nu är de på semester tillsammans bara de två och vi andra får stanna hemma. Det är fjärde gången det är så. Vi har aldrig åkt på semester tillsammans.

Jag sparar i nuläget pengar för att kunna skaffa något eget till mig och barnen. Får se om vi behöver flytta.
Älskar du verkligen honom? Jag hoppas du får ihop pengar snart och flyttar för som han beter sig gör man bara inte. Konstigt att han inte förstår det själv. Jävla idioter det finns.
Errol Flynn

Äldre 3 Jul 09:32
#43

Visa endast Anmäl

Anonym (ts) skrev 2013-07-02 21:46:53 följande:
barnen är 3 och 2år gamla, så jag blev gravid rätt snabbt efter första var född.

Vi går i familjeterapi och har gjort ett tag, och vår terapeut anser att han bör vara mer med våra gemensamma och lära sig byta blöjor och sådant. Men det verkar inte gå in hos honom.
Barnen går aldrig till sin pappa, endast till mig. Men eftersom han inte lägger någon tid på dom (förutom när det gäller att bestämma över som) så har de aldrig fått någon bra relation. 3åring säger dessutom ofta att ''jag älskar inte pappa''
Tror att ni får det bättre utan honom.
Snigeln

Äldre 3 Jul 15:58
#44

Visa endast Anmäl

Anonym (ts) skrev 2013-07-02 21:46:53 följande:
barnen är 3 och 2år gamla, så jag blev gravid rätt snabbt efter första var född. Vi går i familjeterapi och har gjort ett tag, och vår terapeut anser att han bör vara mer med våra gemensamma och lära sig byta blöjor och sådant. Men det verkar inte gå in hos honom. Barnen går aldrig till sin pappa, endast till mig. Men eftersom han inte lägger någon tid på dom (förutom när det gäller att bestämma över som) så har de aldrig fått någon bra relation. 3åring säger dessutom ofta att ''jag älskar inte pappa''

Vad säger pappan till det? Reagerar han inte ens då på att nåt är fruktansvärt fel i relationen till sina minsta barn? Som förälder hade ju hela min värld rasat om något av mina barn sagt så och verkligen menat det...
Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 3 Jul 20:17
#45

Visa endast Anmäl

Snigeln skrev 2013-07-03 15:58:50 följande:

Vad säger pappan till det? Reagerar han inte ens då på att nåt är fruktansvärt fel i relationen till sina minsta barn? Som förälder hade ju hela min värld rasat om något av mina barn sagt så och verkligen menat det...
Han bryr sig inte, han tänker att barnet ändå inte menar allvar. Han tar alla för givet
Anonym (***)

Äldre 3 Jul 20:49
#46

Visa endast Anmäl

Han kanske inte var redo och ville ha barn med dig (även om han sa så), men det första barnet kanske var välkommet och efterlängtat?

Ingen anledning till hans vidriga beteende, men en förklaring....
Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 3 Jul 21:10
#47

Visa endast Anmäl

Anonym (***) skrev 2013-07-03 20:49:42 följande:
Han kanske inte var redo och ville ha barn med dig (även om han sa så), men det första barnet kanske var välkommet och efterlängtat?

Ingen anledning till hans vidriga beteende, men en förklaring....
Ja vem vet, men varför var han så på om det när jag ville vänta? Om han nu inte var redo? Jag pressade ju inte honom eller något snarare tvärtom. Men vi har 2st flickor och hans första är en pojke. Kanske bara döttrar han inte gillar?
Christi38

Äldre 4 Jul 14:40
#48

Visa endast Anmäl

Men hur var han efter att första dottern kom? Eftersom ni valde skaffa en till?
Fiaz

Äldre 4 Jul 14:49
#49

Visa endast Anmäl

Men fy jag får ont i magen när jag läser on att barnen kan säga att dom inte älskar pappa! Jag brukar aldrig vara snabb med att skrika Lämna men nu tycker jag faktiskt att du borde fundera på det, såhär ska det inte behöva vara!
Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 23:02
#50

Visa endast Anmäl

Christi38 skrev 2013-07-04 14:40:36 följande:
Men hur var han efter att första dottern kom? Eftersom ni valde skaffa en till?
Ja först verkade han tycka om henne, sen blev jag gravid igen efter ca 3mån. I början uppfattade jag honom bara som lite osäker. Men ju mer tiden gick så kändes det allt mer som att han inte bryr sig helt enkelt.
Han kan ha sitt barn själv, men kan aldrig någonsin ha våra själv. Jag kan inte ens göra någonting utan att ha barnen med mig bara för att deras egna pappa inte kan ha dom :(
Anonym (usch)

Äldre 5 Jul 23:27
#51

Visa endast Anmäl

Känner igen mig!

Här var det på samma sätt, hans första barn kom alltid i första hand, och han ville aldrig hitta på något med oss eller de andra barnen de dagar det barnet inte var här.
Varannan helg fick jag och barnen (vårt gemensamma och mitt sen tidigare) hitta på saker själva, medan han tjurade hemma; "det känns inte rätt att hitta på något om inte det andra barnet också är med".

Han höll med om att han favoriserade sitt första barn, men problemet var att han såg inte något fel i det!
Han daltade och hade sig, om det barnet hittade på dumheter skrattade han oftast bort det, men de andra barnen blev han arg på om de gjorde något liknande.

Vi lever inte tillsammans längre, tack om lov!
Han har fått en bättre relation till vårt gemensamma barn sen vi separerade, och det är ju bra.

«
‹
Sida 5 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden den enda som betyder något är hans första barn..

den enda som betyder något är hans första barn..

INNEHÅLL