Att bo själv med sin son!

Den här tråden är ju supervrickad. 

Vad ska man göra då om det inte håller mellan mamma och pappa? Ska båda föräldrarna bo i hus på varsitt håll eller ska den som måste bo i lägenhet avstå från att ha barnet?

Eh... vi bodde två föräldrar och 3 tonårsdöttrar i en fyra, lägenhet, när jag växte upp... nej det blev inte mycket till privatliv (och nej, vi hade det inte dåligt ställt, superbra lägenhet mitt i Stockholm). Den här sonen och mamman har i alla fall varsitt rum. Det är inte som att det blir MINDRE privatliv bara för att man bor ensam med sin son/mamma. Snarare så att man kan passa på att göra sånt man vill när den andra är på jobb/skola/hos kompisar. 

Fattar inte alls hur du tänker. 

Jag stred för att pappan skulle ha gemensam vårdnad, han tyckte inte det var viktigt...  
Jag tror att det är mycket vanligare att pappan vägrar ta pappaledighet och vabb eftersom hans jobb är så mycket viktigare än mammans, och därför står barnet närmare mamman.
När jag och exet separerade hade han inte tagit ut en enda FL-dag, inte en enda VAB-dag och han hade aldrig hämtat på dagis eller lagat middag åt barnet. När jag bad honom ta två dagar i veckan så att jag kunde jobba heltid blev han ursinnig och beskyllde mig för att försöka styra hans arbetstid... När jag fixade utlandsjobb två dagar/vecka fick hans mamma hämta och laga middag.
När vi separerade vaknade han äntligen till liv och är nu en jättebra och ansvarstagande vv-pappa.
Tyvärr tror jag att det är vanligare att pappan fortsätter sätta sitt jobb före barnet, och därför hamnar barnet hemma hos mamman.

Men vänta nu hur vet du att att mammorna tar hela vårdnaden? Vad menar du med vårdnaden när du använder ordet? Vårdnad och boendet är inte samma sak och om du inte känner de som flyttar in efter dig vet du inte heller nåt om hur vårdnad eller boende ser ut. Sonen kan bo vv eller kanske inte ens ska bo där utan hängde med och kolla bara eller kanske ska bo där själv utan mamma

Ja som jag skrev så finns det situationer åt båda hållen. jag gillar bara inte ensidigheten i att det på något sätt alltid skulle vara pappan som skiter i det.

Jag har ingen pappa i min umgängeskrets som inte tar ansvar för sitt barn. Jag har däremot tre kvinnor i bekantskapskretsen som antingen vägrar papporna vettigt umgänge och vårdnad (2 fall) eller vill "ge bort" barnet till pappan för att mammans nya sambo inte tycker om barnet.

Så jag vidhåller att det förmodligen är rätt jämnt skägg mellan de två situationerna.

Jag önskar så innerligt att min fd sambo skulle agera annorlunda och mer som en sund kvinna som det verkar finnas många av här på FL.  

Fattar faktiskt inte hur du tänker - TROR du verkligen på fullt allvar att man alltid bor större för att man är två sammanboende föräldrar?
En trea för en tonåring o en mamma OCH en pappa är ju relativt vanligt...
Ett rum till föräldrarna o ett rum till tonåringen plus ett gemensamt...

Anledningen till att min mans tonårsdotter bor hos sin mamma förutom vid bh är för att mamman flyttade medans barnet fortfarande var så litet att vv inte var en möjlighet..
Och jo, det är inte helt ovanligt att det är mamman som bestrider gemensam vårdnad (om barnet inte var planerat och föräldrarna inte bor samman) eller växelvis boende (om föräldrarna bor ihop men väljer att separera)....

Förutom vid VH skulle det såklart vara :)

Så om du bor med din 18åriga dotter så kan du lugnt pippa runt i lägenheten eller?

Ja,vad ska de göra då tänker du? Alla gör nog det bästa av situationen. Är det förresten bättre om din 18-åriga dotter drar hem ragg/ser dig dra hem ragg?

1. Ingen har vårdnaden om en 18-åring. En 18-åring är myndig.

2. Det är mycket vanligt att barn som bott växelvis hos föräldrarna under sin uppväxt vägrar att fortsätta med det de sista åren hemma. Tycker personligen det är mer udda med en 18-19-20- åring som fortfarande bor strikt varannan vecka än någon i samma ålder som bor mer eller mindre heltid hos sin ena förälder. 

3.Varför tror du att en ensamstående mamma ELLER pappa skulle vilja dra hem sina eventuella dejter och ragg när sonen är hemma? Ett så pass stort, faktiskt myndigt barn kan man faktiskt i normalfallet lämna ensam hemma en natt, en helg eller hör och häpna - en vecka medan man gör egna vuxensaker. 

4. Och omvänt : Varför tror du att sonen skulle vilja dra hem sina eventuella dejter och ragg när mamman är hemma? Det är mycket troligt att han hellre kör bortamatch, lånar en lägenhet av nån kompis som bor själv, tar in på hotell eller what so ever. Något som för övrigt vore precis lika troligt om de hade levt som en kärnfamilj med pappan på 58 kvadrat. 

De enda 18- åringar jag känner till som vill dra hem tillfälliga ragg och dejter för att sexa med dem när föräldrarna - oavsett om de är skilda eller inte - är hemma är de som har rejält med egen yta, typ hela källaren , garaget  eller radhusets  trädgårdsförråd  som sitt eget. Med en mer varaktig pojk- eller flickvän är det dock ofta annorlunda. 

Jag bodde ensam med morsan från 7-19år. Sista åren i en liten 2:a på 38m2 där morsan sov i vardagsrummet i en bäddsoffa. Hon gick ofta ut på krogen och dansade under mina tonår och det hände att hon fick med sig ragg hem. För min del brydde jag mig inte värst mycket. Att morsan gillade sex var liksom inget konstigt. 

Det hände nån gång att jag klev in i vardagsrummet när det kelades som värst, men det hände också att morsan öppnade min dörr mitt i akten. Ingen av oss nämnde de tillfällena någonsin. Jag vet inte om man anpassade sig till sin livssituation lättare förr? Livet var inte värst styrt av normer då, det fanns inga måsten, inga skumma diagnoser, inga rädslor eller så.

Tråden är 12 år gammal.

Så du tror inte att sonen och mamman fortfarande delar en lägenhet på 58 kvadrat