Fel av mig att sluta amma?

Fel av dig att sluta amma? Nej.

Omdefiniera din syn av vad som "är rätt". Vem har tutat i dig att amma är det' enda rätta'?

Det är ingen som har tutat i mig något, det är bara min egen magkänsla som säger mig att mitt barn som alltid varit extra krävande kanske är i extra behov av amningen. Jag vill inte göra något emot mitt barns vilja, om det nu är ett stort behov h*n har. Men hur trappar man ner när inget annat funkar.

Men om barnet är 16 manader kan du väl sluta amma? Jag menar när ska barnet börja äta ordentligt??

jag förstår inte
hur skulle han ha ett extra behov av amning menar du?

Kontakta BVC och rådfråga?

Du har kämpat på bra länge och jag kan inte tro det är någon fara att sluta för ditt barns skull. Det kanske är vad som behövs för både ditt och ditt barns välmående?

Kram

Det är ju inte så att jag inte försökt med mat, det gör vi hela tiden. Amningen kommer in när vi inte orkar mer. Det skulle säkert gå om vi löpte hela linan ut så att säga för barn äter ju självklart när dem är hungriga, jag vet, även fast det i vårt fall blir många l

Jag har ett exakt likadant barn och jag ammar mycket. Jag tänker inte sluta förrän barnet visar att det är redo. Jag tror helt enkelt att vissa barn har större behov av att tanka trygghet. Om du ska sluta eller inte kan bara du avgöra. Jag tror inte att 3-månadersammarna hör på FL ens kan förstå något sån här.

Kan säga att vårt barn blev något bättre på dagtid när hen lämnades med pappan och jag gick till jobbet. Då hade hen inget val...

ånga perioder när barnet inte äter alls. Dagarna blir bara pannkaka.

Som sagt är det min magkänsla jag beskriver... Barnet har alltid varit väldigt mammig och alltid ammat mycket. I takt med tiden och h*n blivit äldre så har det också blivit väldigt påfrestande med ett barn som aldrig är nöjd, som aldrig kan greja lite på egen hand osv. Har egentligen aldrig varit särskilt nöjt, men viljan blir ju starkare och skriken högre ju äldre det blir. Förlåt om jag bara svamlar och inte lyckas göra mig förstådd.

EllisBell - TACK!

Guldblomman - tack så mycket för ditt svar! Jag tycker inte jag får så mycket hjälp från BVC, vi pratar väldigt mycket om det här. Jag får nog låta tiden gå lite till och se om man kanske kan sluta eller trappa ner vid en lugnare period, om det någonsin kommer någon :)

Hej.
Nu har jag inte ammat så länge som du men har ammat väldigt mkt nu i 11månader. Mitt barn äter även hen mkt dåligt och har aldrig varit riktigt intresserad. Har även varit sjuk OFTA och då inte alls velat ha mat... Vad jag märker dock är att de gånger jag får i hen mat så är hen så mkt nöjdare. Vilket jag tolkar som att hen verkligen behöver maten (fast även närheten med amningen). Kanske är det samma med din lilla. då hen oxå verkar vara missnöjd på dagarna.. amningen släcker det värsta bara en liten stund...
Så idag har jag i alla fall bestämt mig för att sluta dagamma. Ska fortsätta amma på kvällen när hen ska sova och på natten. Idag har varit jättejobbig. Speciellt då hen alltid vill ha bröstet innan hen ska sova på dagarna... Tog 1,5h att söva första sömnen på fm... Men har fått i lite mer mat idag:)
Så jag får kämpa vidare imorgon och se vad som händer då...
Lycka till! Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för er båda. Kram

Är du föräldraledig fortfarande? Eller är pappan det/går barnet på förskola?

Jag har haft sådan tur att min dotter har varit väldigt intresserad av mat sedan vi introducerade det vid 6 månader och hon har sovit hela nätterna sedan hon var 8 veckor, så jag kan inte direkt säga att jag vet hur du har det. Dock vet jag hur jobbiga svåra perioder kan vara (tänder, utvecklingssprång etc) så lite kan jag nog sätta mig in i din situation. Och det jag kan säga är att jag ammar min dotter fortfarande trots att hon får i sig en massa mat (hon är 11 månader).

Bröstmjölken ger fortfarande ditt barn så mycket näring han/hon behöver. Mitt tips vore nog att fortsätta amma när ditt barn vill det, för närhet och för näring, och fortsätta med matrutinerna och låta honom/henne leka med maten och ta det i sin egen takt. Kanske testa att amma ganska snart innan maten så att barnet inte är överhungrigt. Då kan det gå lättare.

Alla barn är olika och vissa barn behöver mer mamma än andra, och du kan ju lita på att han/hon får i sig det som behövs genom mjölken och behöver därför inte stressa med maten. Förresten så är den naturliga åldern för ett barn att självmant avsluta amningen någonstans mellan 2,5 och 7 års ålder. Personligen så tror jag inte att det är amningen som ställer till det för matätandet utan att ditt barn kanske helt enkelt vill ta det långsammare.

Men med det sagt så vill jag inte att du ska känna att du gör "fel" om du avslutar amningen för att du känner att livet helt enkelt inte funkar som det är nu. Om du vill avsluta amningen så må inte dåligt för det, men om du inte vill så tror jag inte att du behöver göra det heller.

Jag ammade första till 18 månader och det var sånt slagsmål att försöka sluta så det var inte klokt. Man vaknade på natten av att ungen hade gått över från sin säng och krypit in under ens tröja liksom.....jag tror säkert att det är viktigt med närhet och så vidare, men efter ett tag blir man som en snuttefilt eller en napp, och jag tycker nog att det kan vara bra att sätta en gräns också, att nu är du ingen bebis längre, det här är mina bröst. Självklart blir det protester, men alternativet är att låta dem amma så länge de vill, vilket mycket väl kan vara 5-6-årsåldern, och det är helt enkelt inte praktiskt genomförbart.