• Jagvetmest

    Varför vågar/kan inte många föräldrar uppfostra??

    Ok, jag vet att det finns ungefär lika många sätt att uppfostra på som det finns människor- men varför skiter många i det helt, typ? Både min syster och min bästa vän gör så här- trots att de är normalt intelligenta, välutbildade människor. Har de gett upp helt?
    Här kommer bara ett smakprov så får ni tycka sen... Min bästa kompis ena son, snart 7 år, går runt och skriker på mat hemma. Mamman skyndar sig att laga våfflor, medan sonen sitter och vrålar och rapar högt vid bordet. Ingen tillsägelse utan ursäktar sig istället att det tar tid. Sonen tar sen alla de färdiga våfflorna på sin egen tallrik trots att det är 4 barn runt bordet. Får bara en suck som svar. Äter upp alla sina våfflor på runt minuten- rapar sedan högt igen och säger "Tack för dom ÄCKLIGA våfflorna!!" Hon tittar på mig och säger "Ja du, vad gör jag för fel?"
    Eeeh...ALLT!!!!
    Min systers barn får äta vad de vill, när de vill ur kylen och skafferi trots att det är precis före maten. Annars så skriker dom. Trots ett "Nej"  så går ungen och hämtar en isglass trots att syster håller på att laga mat. När hon upptäcker det så säger hon "Jag låtsas inte se det nu annars får jag ett helvete resten av dagen.... WHAT??!! Så här är det när det gäller allt. Från morgon till kväll. Barnen bestämmer allt hemma, är otrevliga och uppstudsiga. Vrålskriker sig till allt. VARFÖR? Är det så jävla svårt att sätta upp regler och sen stå för dem, oavsett reaktion? Är det svårt på nåt sätt?? Jag fattar inget, ungarna blir/är odrägliga ju!!

  • Svar på tråden Varför vågar/kan inte många föräldrar uppfostra??
  • Konservativ

    Sverige har blivit helt genomfeminiserat. Endast kvinnliga värden gäller. Svenskarna är fega och konflikträdda. Dessutom har de överlämnat uppfostran till "experter" och ska istället förverkliga sig själva. Att uppfostra sina egna barn ses som gammaldags och förlegat.

  • Repan
    Konservativ skrev 2013-07-04 21:02:30 följande:
    Sverige har blivit helt genomfeminiserat. Endast kvinnliga värden gäller. Svenskarna är fega och konflikträdda. Dessutom har de överlämnat uppfostran till "experter" och ska istället förverkliga sig själva. Att uppfostra sina egna barn ses som gammaldags och förlegat.
    zzzzzzzzz
  • Konservativ
    Repan skrev 2013-07-04 21:08:19 följande:
    zzzzzzzzz
    Antar att det är höjden av din kapacitet?
  • Repan
    Konservativ skrev 2013-07-04 21:23:08 följande:
    Antar att det är höjden av din kapacitet?
    zzzzzz på den lama kommentaren också. Akta dig för tjejbacillerna här inne du :)
  • Konservativ
    Solrosens skrev 2013-07-04 22:00:34 följande:
    zzzzzzzzzzzzz från mig med!
    Ser ut som att härskartekniker används flitigt från feministmaffian.
  • Eva Fa

    Jag tror mycket hänger ihop med stres och att barnen får för lite positiv uppmärksamhet, många jobbar så mycket så de hinner inte med barnen. De hämtas sent och då ska de handlas, leka med kompisar för det kan man inte säga nej till, lagas mat och helst allt innan Bolibompa. När har man då en trevlig stund med barnen?

    Sen skjuts gärna konflikten till en tredje part t ex förskolepersonalen. - Anna ville ha sina fina sandaler idag när det regnar, så vi tog med dom, men ta på henne stövlar när ni går ut.

  • Eva Fa

    Många tror de uppfostrar, särskilt om de involverar barnen i allting.

  • Moderjord

    Lätthet, lathet sätter man inga gränser så blir det heller inga konflikter. Men som du säger i längden blir barnen odrägliga, bortskämda och ju äldre dom blir desto större problem får man. Vem vill "tampas" med odrägliga bortskämda tonårsbarn. Då är det lite sent att börja sätta regler och säga ifrån hastigt och lustigt. Jag önskar alla slapphänta, kortsiktig föräldrar lycka till;). Visst finns det barn som inte blir odrägliga tonåringar men dom är nog få. Handlar om regler som dels samhället kräver och respekt för andra individer och det får man knappast om man hela tiden får sin egen vilja igenom . Mitt ordspråk "Ta tjuren vid hornen" alltså problem-direkt även när dom är små

  • Nipplee

    Jag bor själv med 3 barn, och visst har jag vart sjuk och trött. Men man får inte ge efter för det, får vara lite ordning och reda. Står man bara ut och sätter gränser så lönar det sig sen, fastän man inte ser det när man står mitt i allt skrikande och bråkande.

  • Litet My

    Alla gnäller om andra som inte kan uppfostra sina ungar, men ingen är den slappa, lata föräldern själv??

  • Mumin80
    Litet My skrev 2013-07-20 16:37:23 följande:
    Alla gnäller om andra som inte kan uppfostra sina ungar, men ingen är den slappa, lata föräldern själv??
  • MadHatter
    Tygtiiger skrev 2013-07-04 08:18:27 följande:
    Jag tror problemet snarare ligger i din umgängeskrets än bland föräldrar generellt. INGEN av de jag känner har gjort sådär eller skulle göra så. Det låter superkonstigt. 



    Håller med.
  • Minniemousemommy

    Hade hon och hennes barn följt den här regellistan så hade inget av det där någonsin hänt. Följer inte mina barn listan så blir det ingen månadspeng. Jag kör inte med straff, jag kör med att ge dom månadspengen om dom sköter sig. Varför skulle någon öht vilja ge och ge till någon otacksam skitunge som bara tar och tar?

    REGELLISTA

    1. Att visa kärlek och uppskattning.

    2. Lev hälsosamt med bra mat, sömn och motion.

    3. Ha hyfs och bordsskick.

    4. Hjälp varandra.

    5. Vara snäll.

    6. Inte dricka alkohol, röka eller hålla på med droger.

    7. Ha bra hygien

    8. Var ärlig och öppen.

    9. Dela med dig.

    10. Ta hand om dig själv och dina saker.

    Usch, hade mina barn betett sig så där hade jag aldrig accepterat det. Ska mina barn få ha ett roligt liv (mat, tak över huvudet och kläder får dom självklart oavsett vad, men jag menar utöver det) så ska dom följa listan = vara bra människor.

  • konichiwa
    Litet My skrev 2013-07-20 16:37:23 följande:
    Alla gnäller om andra som inte kan uppfostra sina ungar, men ingen är den slappa, lata föräldern själv??
    Jag tror att många tycker att vi är lite lata. Vi har en ganska hög tröskel för vad som är värt att bråka om. Dessutom så måste man ju försöka tänka sig in i hur vida det är rimligt att barnet ska kunna förstå att en sak är fel. VI har en 3-åring. Han testar för fullt vad man får göra och inte får göra. Det skulle kännas skittaskigt att bli arg första gången han testar en grej, det är ju som att vara ny på jobbet och få en utskällning om man råkar göra fel innan man har lärt sig alla rutiner som gäller just där. 

    Vi tror även på att "barn gör som man gör". Vi är artiga här hemma och tackar för saker. Det gör vår son också. Vi blir glada när vi får något, om min man kommer med ett glas vatten så ler jag och tackar (för att jag blir glad och tacksam). Om jag kommer med en macka till min son så skiner han upp och säger "Tack så mycket, oh så smajjigt (smarrigt)". Jag har aldrig sagt åt honom att tacka för något. Härom dagen imponerade han på farmor genom att gå till toan och hämta toapapper för att torka upp lite dricka han spillt på golvet. 

    Men det blir ingen glass innan maten här. Man får inte heller slåss. Men jag tycker att man stöter på tillräckligt många konflikter varje dag när man har med en 3-åring att göra utan att man behöver hitta på en massa onödiga regler :) 
  • Cogito ergo sum

    Helt otroligt. Jag har en son som kan räknas som svår att uppfostra men han har ändå hyfs. Hälsar trevligt, Tackar för maten och när han får annat som han ber om. Han är inte ens 3. Tålamodet är dock jobb i utveckling, något som löses med att involvera honom :)

  • konichiwa
    Moderjord skrev 2013-07-20 16:25:24 följande:
    Lätthet, lathet sätter man inga gränser så blir det heller inga konflikter. Men som du säger i längden blir barnen odrägliga, bortskämda och ju äldre dom blir desto större problem får man. Vem vill "tampas" med odrägliga bortskämda tonårsbarn. Då är det lite sent att börja sätta regler och säga ifrån hastigt och lustigt. Jag önskar alla slapphänta, kortsiktig föräldrar lycka till;). Visst finns det barn som inte blir odrägliga tonåringar men dom är nog få. Handlar om regler som dels samhället kräver och respekt för andra individer och det får man knappast om man hela tiden får sin egen vilja igenom . Mitt ordspråk "Ta tjuren vid hornen" alltså problem-direkt även när dom är små
    Jag har vuxit upp med väldigt "demokratiska" föräldrar. Vi hade få regler och jag kan inte komma på många gånger när mina föräldrar blivit arga. När de blivit arga har det nog hängt ihop med oro. Vi fick vara ute hur länge vi ville när vi var tonåringar, bara vi ringde och sa till om vi skulle bli allt för sena osv. Jag har en syster som är 15 år yngre än mig så jag har lite perspektiv på det hela då jag kan se hur hon var när hon är som tonåring, jag är själv i 30-årsåldern. Hon är den mest ansvarsfulla och snälla tonåringen jag har träffat (och jag träffar många i mitt jobb). Hon är generös (även om vi var bortskämda när vi växte upp, vi fick allt vi behövde så vi tjatade aldrig om något). Vi har fått så mycket uppmärksamhet, respekt och kärlek från våra föräldrar som har agerat goda förebilder för oss under hela vår uppväxt att det har blivit folk av oss ändå :) Utan tjat, gnat och skäll. Eller "markeringar" som det heter nu för tiden. Många av mina kompisar med stränga föräldrar var skitjobbiga när vi var tonåringar och skulle revoltera hela tiden. 
  • Cogito ergo sum
    konichiwa skrev 2013-11-01 08:03:42 följande:
    Jag har vuxit upp med väldigt "demokratiska" föräldrar. Vi hade få regler och jag kan inte komma på många gånger när mina föräldrar blivit arga. När de blivit arga har det nog hängt ihop med oro. Vi fick vara ute hur länge vi ville när vi var tonåringar, bara vi ringde och sa till om vi skulle bli allt för sena osv. Jag har en syster som är 15 år yngre än mig så jag har lite perspektiv på det hela då jag kan se hur hon var när hon är som tonåring, jag är själv i 30-årsåldern. Hon är den mest ansvarsfulla och snälla tonåringen jag har träffat (och jag träffar många i mitt jobb). Hon är generös (även om vi var bortskämda när vi växte upp, vi fick allt vi behövde så vi tjatade aldrig om något). Vi har fått så mycket uppmärksamhet, respekt och kärlek från våra föräldrar som har agerat goda förebilder för oss under hela vår uppväxt att det har blivit folk av oss ändå :) Utan tjat, gnat och skäll. Eller "markeringar" som det heter nu för tiden. Många av mina kompisar med stränga föräldrar var skitjobbiga när vi var tonåringar och skulle revoltera hela tiden. 
    LÅter jättebra.. men sedan finns det de andra som min make och hans bror som aldrig heller hade regler eller tillsägelser. Min make klarade det pga sin person men hans bror har det inte gått för alls. Där är det katastrof även som vuxen med eget barn.

    Man kan noga säga att man bör uppfostra sina barn beroende på varje individ och hur de är. I mitt tycke iaf.
  • Mylla
    Jagvetmest skrev 2013-07-02 20:42:44 följande:
    Ok, jag vet att det finns ungefär lika många sätt att uppfostra på som det finns människor- men varför skiter många i det helt, typ? Både min syster och min bästa vän gör så här- trots att de är normalt intelligenta, välutbildade människor. Har de gett upp helt?
    Här kommer bara ett smakprov så får ni tycka sen... Min bästa kompis ena son, snart 7 år, går runt och skriker på mat hemma. Mamman skyndar sig att laga våfflor, medan sonen sitter och vrålar och rapar högt vid bordet. Ingen tillsägelse utan ursäktar sig istället att det tar tid. Sonen tar sen alla de färdiga våfflorna på sin egen tallrik trots att det är 4 barn runt bordet. Får bara en suck som svar. Äter upp alla sina våfflor på runt minuten- rapar sedan högt igen och säger "Tack för dom ÄCKLIGA våfflorna!!" Hon tittar på mig och säger "Ja du, vad gör jag för fel?"
    Eeeh...ALLT!!!!
    Min systers barn får äta vad de vill, när de vill ur kylen och skafferi trots att det är precis före maten. Annars så skriker dom. Trots ett "Nej"  så går ungen och hämtar en isglass trots att syster håller på att laga mat. När hon upptäcker det så säger hon "Jag låtsas inte se det nu annars får jag ett helvete resten av dagen.... WHAT??!! Så här är det när det gäller allt. Från morgon till kväll. Barnen bestämmer allt hemma, är otrevliga och uppstudsiga. Vrålskriker sig till allt. VARFÖR? Är det så jävla svårt att sätta upp regler och sen stå för dem, oavsett reaktion? Är det svårt på nåt sätt?? Jag fattar inget, ungarna blir/är odrägliga ju!!

    Jag har aldrig träffat något barn som betett sig så illa, som den första pojken. Katastrof.

    Din syster borde inte säga nej till glass om hon ändå inte menar det, då borde hon säga ja. Om hon säger nej ska det vara nej som hon menar.

    Här hemma får ingen som vrålar nåt alls utom skäll. Jag hatar vrålande. Skulle aldrig uppmuntra det på nåt vis. 

    Glass före maten, det kan hända att de får, om vi är väldigt hungriga. Det beror på. 
Svar på tråden Varför vågar/kan inte många föräldrar uppfostra??