Min brors flickvän ogilar mig så mycket!
Hej!
Det började med att för 3 år sen träffade min bror en tjej och dom blev
ett par. Då var de båda bara 19 år, och flyttade hem till oss för hon ville
inte ha något med sin familj att göra längre.
Mor tyckte synd om henne
och hjälpte henne 1 år senare att fixa en bostad åt henne. Men efter att
hon flyttade så fortsatte hon att bo/vara där dygnet runt. Och min mor
förstod inte varför man springer halvnaken fortfarande, och lånar
duschen när som helst på dygnet, och springer i kylen och lever där
även fast min bror inte var hemma. Jag bodde hemma då och
var 1 år yngre än dom.
Såhär började det. En sen vardag kväll, mor hade lagt
sig och hon hör att min brors flickvän ska duscha, mor sade till henne
efteråt hon kom ut från duschen, varför hon inte hade kunnat duscha
tidigare, eller hos sig, och varför hon aldrig är hos sig nu när hon har
en bostad? Hon blev jätte arg och svarade att: vad har du för problem
med mig, bara för att jag har flyttat så kan väl jag vara här varje dag
endå? Jag är är ju din sons flickvän och då anser jag att jag har rätt
att vara här när jag vill.
Jag hörde detta ifrån mitt rum och klev upp
och stod på min mors sida och försökte också förklara för henne
varför vi ogillar det så mycket. Då springer hon in till min brors rum
och sedan kommer de båda utspringande och är uppjagade
totalt. Hon gråter och skriker han är förbannad! Mor/jag försöker
förklarara att hon kan ju absolut vara här, men hon har ju sin mat
här, sover här jämt, duschar osv. att det blir så fel! Tydligen så
förstod inte hon alls. och stack hem den natten.
Min bror förstod
till en vis del. Jag flyttade hemifrån några månader efter detta.
Och min relation till min bror då var skit! Han pratade inte med
mig alls när jag hälsa på. Nu 2 år senare är det lite bättre.
Han bor fortafarnde hemma än, och är än tsm med flickvännen.
Hon är där i bland när jag kommer, tex i köket men hon hejar
fortfarande inte på mig. Varken hemma hos min familj eller
ute på gatan. Jag har inte så jätte bra relation med min bror,
vi ses oftast bara om det är kalas, små resor osv. Endå bor
vi 10 min ifrån varandra. Men han kommer aldrig, han ringer
aldrig. Ibland känns det inte som att jag har någon storebror.
För 1 år sedan la jag ett brev i hans rum där jag beskriv hur
jag känner och vad jag vill. Men han sade aldrig något om
det efteråt. I bland när jag har bjudning hemma, bjuder jag
alltid med hans tjej men hon kommer aldrig. Jag fattar inte
varför hon fortfarande är sur!!! Vafan har jag gjort henne!!??
Ska jag prata med min bror om detta, eller ska jag fråga
henne rakt ut? Min bror lär ju ha märkt endå hur hon är!
/Jen