Närstående i fängelse!!

Jag har varit i samma situation dock bara under 9 mån. Och jag kan bara säga att det är skitjobbigt rent utsagt men man lär sig att hantera det. jag hanterade det genom att jobba massor. Det blev en hel del brev skrivna både till honom och brev som jag bara skrev för att bli av med min ilska, besvikelse och sorg över hur det hela var för att få släppa ut all ångest. Det är ju inget man diskuterar på jobbet om. iaf jag kunde inte det. Har ni barn tillsammans? Vi har inga gemensamma barn men 2 var sen innan. De var för små för förstå. Så vi sa att han skulle jobba borta . Vad kommer han sitta och för vad? Min sambo satt i Uppsala för hot och misshandel. Jag var rädd hela tiden att han skulle hamna i fight där och få förlängt straff. På nåt sätt får man ihop vardagen trots allt. Bara ställa frågor om det är något du undrar

Hur lång tid tog det innan permission kom igång?

Innan man fick prata telefon?

Innan man får besöka?

Vi har inga gemensamma barn med tre st barn totalt.

Han fick 1,5 år.

Hoppas du har lite svar på frågorna.

Det där med att inte kunna prata om det är det värsta. 
 
Men "varit där med" hade du ingen familj att prata med?
Jag är glad jag har familjen att prata med och flera vänner men som du skriver e d ju inget man pratar om på jobbet direkt.

Längtar verkligen varje dag efter att han ska ringa.
 

Hur länge är din man iväg?

 

Jan 2014. 

jag kan svara så gott jag kan. det tog nästan 3 månader innan han fick sin första 24 tim permission. Drygt en vecka innan han ringde hem första gången. Sedan lyckades han ringa från en mobil ett par gånger i veckan Jag pratade en med min mamma och även hans mamma om det och min närmsta vän. Det är ju som sagt inget man vill prata högt om. Jag var bara där och hälsade på 2 gånger jag mådde inte bra av miljön och han ville inte egentligen ha besök där. Det var en tuff tid efteråt och är fortfarande. Mycket av att jag är rädd att det ska hända något igen och han åker in igen. 

Min gubbe har fortfarande inte fått n någon 24 timmars o i värsta fall kanske han inte kommer få det heller. Inte ens över jul. Men ja längtar nu till slutet av oktober då han får sin första 8timmars o vi får spendera alla dom utanför grindarna tillsammans.

Vi har under denna tid fått arbeta mycket med att bearbeta förstroende. Mest mitt förtroende för honom men oxå hans för mig då jag gjort ett par snedsprång i min frustration och förvirring o besvikelse över att han inte hört av sig eller kanske ens berättat vart han befinner sig på vilken anstalt eller häkte pga att de hämtat honom utan att säga varför. Sista gången berättade snutj-arna att han blivit häktad av en helt annan hovrätt än den det egentligen gällde o jag var fly förbannad över att han dolt något mer för mig. Mina snedsprång har hänt då jag bestämt mig för att strunta i honom pga ovanstående men efter att ha lugnat ner mig o vi pratat ut så....

Hur länge fick din man då?
Öppen eller sluten anstalt?
 

Oj, ja då förstår jag att ni har mycket att bygga upp igen.
Tror du det kommer bli bra mellan er, efter allt som verkar ha hänt?
Vad sitter han för?
Öppen, sluten?
Hur länge? 

hej tjejer!

Min man satt inne 11 månader, började på öppen anstalt men mot slutet av tiden satt han på sluten. blev gravid oxå under tiden han satt så fick gå igenom de helt själv... :/

 

Han fick 9 mån och fick sitta hela pga incidenter på anstalten. Han satt på öppen. 

0

Oj. Ja d. Måste vart jobbigt.

Ja d tror ja faktiskt. Han har tagit ett stort steg när han häromdagen ringde o berättade att han Tycker det är jobbigt att han inte kan vara hos mig o ge mig den kärlek han så väl vet att jag behöver både psykiskt o fysiskt. Att jag varit otrogen gör det ju inte lättare för honom där inne.

Han tänker ofta att det skulle vara bättre om vi gjorde slut så att han slipper fundera på om jag e d igen. Jag förstår honom men det skulle inte förändra något för mig. Jag kommer vänta på honom.

För första gången så bad han mig komma o besöka honom snart för att han behöver mig. De kanske låter själviskt när man läser det men i den situation vi är så e d ett steg i röätt riktning.

Att han berättade precis va han kände är bra för det är det som raserat hans tidigare förhållanden. Att han bara knipit käft o gått sin väg med när det blivit jobbigt.

Vad han sitter för vill jag helst inte skriva. Men han sitter på sluten anstalt.

okok.

fy vad jobbigt!

Men, bad han om att bli flyttad själv eller han blev förflyttad?

Har hört att många väljer frivilligt att flyttas för att öppen är mer dagis o jobbigt..

Han blev flyttad, han ville inte o jag ville inte heller. det var så bra på öppen, kunde prata varje dag/kväll utan problem, jag sov över o vi fick ses varje helt 8 timmar..

har inte läst hela tråden, men min"man" även min dotter pappa har nu suttit inne i snart 1 år om 2 veckor då vi skall hämta han, jag trodde inte jag skulle klara detta året ensam med en 4a åring hon skulle fylla 3 när han åkte in å fyller 4 10 dagar efter muck.. men man klarar det, jag har gråtit måånga tårar över min förtvivlan saknanden ensamheten, men jag har blivit stark(fast just nu är jag livrädd att han skall tillbaka till droger och krim).. men jag känner att ja kan fixa detta och att jag har faktikst gjort det, han fick även byta till ett annat fängelse efter 1 månad, som låg mkt längre bort 2-3 timmar m tåg, på gott å ont, på e första stället fick vi inga långväga besök å fick bara träffas i ett litet rum i 60min, efter flytten fik vi välja mellan 2 timmar och 6 timmar.. (fick även ru med säng när ja hälsa på ensam;P) och när dottern va med fick vi ett familjerum med tv och leksaker.. jag lovar dej det löser sig, bara han försöker sköta sig i fängelset så får ni träffas ofta!!

Va skönt att just fängelsevistelsen e över för er. 
Hoppas ni blivit väl omhändertagna när ni varit på besök.
O hoppas er dotter inte påverkats negativt a detta. 
Jag hoppas vekligen att han klarar hålla sig undan droger o ändra sitt liv.
E så glad att ni haft möjlighet till övernatning. det har inte vi.
Jag har iofs inte så långt att åka till anstalten. vissserligen beroende på hur man ser det men som yrkeschaufför e 2 tim i bil inte speciellt långt för mig.
Vi har 4 mån o 10 dagar kvar på denna del av resan. sen börjar nästa del av rean. han ska lära sig leva i samhället igen o förändra sig för att hålla sig på  rätt sida av lagen.
Hoppas du finns kvar här även efter han kommer ut så vi kan utbyta erfarenheter av vf. 

Kram o lycka till. 

 

Hej! Jag kan kanske inte relatera till era upplevelser som partner till en fängelsedömd, men jag har haft min pappa i fängelse. Han dömdes till 2,5 år och satt inne från att jag var 16 till 18 år.  Som ni säger så överlever man på något konstigt sätt. Man räknar dagar och försöker vara stark. 

Idag är jag 22 år och studerar kriminologi. Ett ämne som inte känns så avlägset med tanke på att jag har vuxit upp i och omkring en sådan miljö som jag idag studerar. Just nu bedriver jag en studie där jag ska undersöka hur partners till fängelsedömda upplever sin situation. Jag arbetar med en hypotes kring huruvida det skulle gynna anhöriga till fängelsedömda att få status som brottsoffer. Skulle detta göra att anhöriga uppmärksammas mer? Eller skulle det vara negativt?
Om ni bor i Stockholmstrakterna och skulle vara intresserade av att dela med er av er historia, så får ni gärna kontakta mig på ella.soederberg@gmail.com.