Anonym (Bio och Bonus)

Äldre 4 Jul 12:46

30 svar

Detta med rättvisa....

Finns hur många trådar som helst där det diskuteras rättvisa mellan egna barn och bonusbarn.

Det ÄR svårt att få det rättvist i bonusfamiljer för hur man än vänder och vrider på sig så blir det till någons fördel. Vad jag inte förstår är varför det (enligt de flesta som själva inte själva verkar vara bonusföräldrar) alltid bör vara bonusbarnet som ska få "fördelen".

Julklappar och presenter:
Min första tanke är att man köper för lika mycket pengar till både bonus och eget barn. MEN, blir det verkligen rättvist?
Hur känner det egna barnet det när bonus efter jul kommer hem och visar upp alla presenter h*n fått hos sin andra förälder?. Men köper man mer till det egna barnet så kan det ju bli väldigt tydligt vid julklappsöppning och bonus kanske blir ledsen.

Resor och annat:
Åker man på resor eller gör annat kul utan bonus så kanske h*n känner sig utanför, men hur känner sig det egna barnet när bonus kommer och berättar om allt kul h*n fått göra hemma hos sin andra förälder. Själv kan h*n aldrig få berätta nått speciellt för sitt syskon, för det får ju inte hända nått speciellt när inte bonus är med. Hur ska man tex förklara för sitt barn att man själv inte kan resa iväg en vecka utan bonus när barnet vet om att syskonet ska utomlands(eller göra nått annat kul) med sin andra förälder den veckan?

Många hänvisar till att det gemensamma barnet bara har ett hem och får bo med båda sina föräldrar. Men uppväger det verkligen att hela sin uppväxt se sitt syskon få mer och får göra fler och kanske roligare saker?

Hur ska man göra för att ALLA barn ska få känna att de är speciella och prioriterade? Går det ens i en bonusfamilj? Någon som har lite bra idéer?

M166

Äldre 4 Jul 14:56

#11

Anonym (utanförskap) skrev 2013-07-04 14:39:42 följande:

Mina barn som nu är i tonåren kände sig alltid som "gäster" när de var hos sin pappa och hans sambo varannan helg. Alla resor, besök på nöjesfält eller djurparker och annat som barn brukar uppskatta gjordes med de gemensamma barnen när de inte var där.

Min son fyllde sex år under ett besök hos sin pappa. Hans "halvbror" fyllde dagen efter och man skulle då slå ihop födelsedagarna. När det var dags för tårtan som hans bonusmamma bakat så stod inte hans namn med på den, utan bara hans "brors". Han var väldigt ledsen för det, och trots att han nu är "stor" är det det och andra liknande händelser han har som minnen från sin barndom när han var hos pappa.

Det har inte haft med pengar att göra, utan att de känt sig utanför och inte tillhört familjen. De kände aldrig att de var välkomna! När de blev äldre ville de inte längre åka dit och bad att få slippa. Idag har de väldigt liten kontakt med sin pappa, och jag tror han förstår varför.

Men det du berättar har väl inget med "orättvisa" att göra utan då har ditt barn exkluderats aktivt.
Här hade både barnen fått dela på tårta, med både namn och liten extrafika för både just dagen då barnet själv fyller år, eller någon rolig aktivitet. Två tårtor hade jag nog inte heller bakat.

Som sagt, det handlar enligt mig om att visa barnen att de respekteras och uppskattas, inte om att dela allting på raken och se till att ingen "får mera"

Anonym (utanförskap)

Äldre 4 Jul 15:00

#12

M166 skrev 2013-07-04 14:56:13 följande:

Men det du berättar har väl inget med "orättvisa" att göra utan då har ditt barn exkluderats aktivt.
Här hade både barnen fått dela på tårta, med både namn och liten extrafika för både just dagen då barnet själv fyller år, eller någon rolig aktivitet. Två tårtor hade jag nog inte heller bakat.

Som sagt, det handlar enligt mig om att visa barnen att de respekteras och uppskattas, inte om att dela allting på raken och se till att ingen "får mera"

Nä det har det kanske inte då! Jag har nog missuppfattat TS Sorry!

Ann Cistrus

Äldre 4 Jul 15:01

#13

Jag hoppas och tror att det som är avgörande för hur barnen mår är det dagliga samspelet i familjen och inte huruvida de missar en djurparksresa eller en campinghelg någon enstaka gång. Jag önskar inte att mina egna barn blir känslomässiga porslinsvaser som rasar samman om de utsätts för minsta lilla orättvisa senare i livet, för så tror jag att det blir om ett barn får lära sig att världen kretsar kring dem och inget kul får hända om de inte är närvarande.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

M166

Äldre 4 Jul 15:35

#14

Narkos skrev 2013-07-04 15:01:32 följande:

Jag hoppas och tror att det som är avgörande för hur barnen mår är det dagliga samspelet i familjen och inte huruvida de missar en djurparksresa eller en campinghelg någon enstaka gång. Jag önskar inte att mina egna barn blir känslomässiga porslinsvaser som rasar samman om de utsätts för minsta lilla orättvisa senare i livet, för så tror jag att det blir om ett barn får lära sig att världen kretsar kring dem och inget kul får hända om de inte är närvarande.

BioBonus

Äldre 4 Jul 15:36

#15

Narkos skrev 2013-07-04 15:01:32 följande:

Jag hoppas och tror att det som är avgörande för hur barnen mår är det dagliga samspelet i familjen och inte huruvida de missar en djurparksresa eller en campinghelg någon enstaka gång. Jag önskar inte att mina egna barn blir känslomässiga porslinsvaser som rasar samman om de utsätts för minsta lilla orättvisa senare i livet, för så tror jag att det blir om ett barn får lära sig att världen kretsar kring dem och inget kul får hända om de inte är närvarande.

SupersurasunkSara

Äldre 4 Jul 16:45

#16

Anonym (utanförskap) skrev 2013-07-04 14:39:42 följande:

Mina barn som nu är i tonåren kände sig alltid som "gäster" när de var hos sin pappa och hans sambo varannan helg. Alla resor, besök på nöjesfält eller djurparker och annat som barn brukar uppskatta gjordes med de gemensamma barnen när de inte var där.

Min son fyllde sex år under ett besök hos sin pappa. Hans "halvbror" fyllde dagen efter och man skulle då slå ihop födelsedagarna. När det var dags för tårtan som hans bonusmamma bakat så stod inte hans namn med på den, utan bara hans "brors". Han var väldigt ledsen för det, och trots att han nu är "stor" är det det och andra liknande händelser han har som minnen från sin barndom när han var hos pappa.

Det har inte haft med pengar att göra, utan att de känt sig utanför och inte tillhört familjen. De kände aldrig att de var välkomna! När de blev äldre ville de inte längre åka dit och bad att få slippa. Idag har de väldigt liten kontakt med sin pappa, och jag tror han förstår varför.

Ett fruktansvärt förfarande! Rättvisa på så vis ska det så klart vara! Bådar firas = bådas namn eller inget på tårtan. Likaså att de alltid gjorde roliga saker när de inte var där, inte alls ok. Lite som att jag och maken aldrig gjorde nåt med hans barn utan bara mina.
Även om vi inte gör samma saker (makens son är 3 år, mina är 14 och 17) så gör vi ju saker med dem var för sig eller alla ihop.

Anonym (utanförskap)

Äldre 4 Jul 16:53

#17

SupersurasunkSara skrev 2013-07-04 16:45:34 följande:

Ett fruktansvärt förfarande! Rättvisa på så vis ska det så klart vara! Bådar firas = bådas namn eller inget på tårtan. Likaså att de alltid gjorde roliga saker när de inte var där, inte alls ok. Lite som att jag och maken aldrig gjorde nåt med hans barn utan bara mina.
Även om vi inte gör samma saker (makens son är 3 år, mina är 14 och 17) så gör vi ju saker med dem var för sig eller alla ihop.

Tack att du förstår och reagerar på detta! ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (gnutt)

Äldre 4 Jul 17:18

#18

SupersurasunkSara skrev 2013-07-04 13:22:19 följande:

Tveksamt om jag då hade velat stanna...
Jag kan förstå grejen med att ett lugnt barn är lättare att hantera = lättare att göra saker med. Lillasyster som är 'jobbig' kanske är det för att få uppmärksamheten? För att få synas osv.

Din man däremot borde vara vuxnare än så, han borde se barnens olikheter och ändå inte göra skillnad. Min äldsta är lydig, var även det som barn, men hon har as. Lillasyster tog plats, krävde saker, ifrågasatte (vilket storasyster gjorde mer ju äldre hon blev vilket ställde krav på mig att tänka igenom allt jag gjorde och varför) ville ha uppmärksamhet osv.
Betydligt behagligare att ha med storasyster att göra alltså. Men det fungerar ju inte, jag älskar ju båda mina barn. Lillasyster lugnade dock ner sig när hon fick mer uppmärksamhet för de önskvärda beteendena än för de icke önskvärda så det löste sig och nu är hon världens underbaraste, men ändå med skinn på näsan och tonårsfasoner.

Det är tyvärr många gånger som jag ifrågasatt mig själv om varför jag stannat. vi har nu varit ett par i tolv år och gifta i sex år.
Men jag känner att det är värt att kämpa för och för några år sedan så började bonus bo här vh så nu kan jag klara av detta på ett annat sätt. samt att bonus börjar bli så stor också. Men det är många gånger som jag försvarat vårt gemensamma barn.
Känner också att det är bara min man som får detta i fatet då vår gemensamma kanske genomskådar detta så småningom och själv kan säga ifrån.
För några år sedan så var det så att jag inte heller hade någon talan. Var det så att bonus ville åka till höger och vi andra vänster så blev det höger (dåligt exempel)
Det har varit vårdnadstvister och diverse andra grejor plus en biomamma som hatar mig och min man.När man sedan ville prata igenom problem som vi hade med bonusmamma/sonen så blev det istället att min man vände ilskan mot mig. Han tyckte att jag ältade och tyckte att vi kunde ägna vår tid till annat än att prata om biomamman. Fick ett tag känslan av att han såg biomamman och sonen som ett om du förstår vad jag menar? för när jag exploderade mot biomammans idéer och utfall så fick jag skit av mannen pga av att jag skällde över sonen. Helt skruvat när man nu skriver det och läser det man skrivit men så var det. vi kunde aldrig prata ut om saker och ting. Det kan vi nu, i lugn och ro.
Så det har inte varit lätt. Dum och blåst kanske jag har varit som stannat i soppan och skiten? men känner att han sakta men säkert ändrar sig som person (min man).

Anonym (gnutt)

Äldre 4 Jul 17:19

#19

biomamman ska det ju stå naturligtvis!

Brumma

Äldre 5 Jul 12:59

#20

Först ett inlägg till "utanförskap"..
Fruktansvärt gjort av hans pappa - och pappans nya (skriver i detta sammanhang INTE bonusmamma då jag anser att det ordet betyder att man har ett positivt förhållande till varandra - en bonus).
Jag har en son tillsammans med min man, och visst har jag starkare känslor för min son, som jag kämpat i flera år för att få, burit på i nio månader, fött o ammat, än jag har för min bonus.
Kärleken är på en annan nivå.
Det betyder INTE att jag behandlar barnen olika, att jag sätter mitt barn först.
Jag har valt att leva med min man och jag har VALT att leva med min bonus.
Iomed det valet bestämde jag mig för att detta barn ingår i min familj. Hon rår inte för att mina känslor för mitt eget barn är starkare och det är ngt hon heller aldrig skall behöva känna av...
Sedan blir det en annorlunda relation pga att hon är tonåring medans min son bara är några år.

Sedan, angående rättvisetänk...
För det första tror jag inte ett dugg på millimeterrättvisa, oavsett om det är mellan biologiska syskon, "halv" eller bonussyskon..
ELLER föräldrarna för den delen..
Däremot tror jag på rättvisa på så sätt att man ser på vems behov (och önskningar) är "viktigast" att prioritera för tillfället..
Tex - min bonus, som är tonåring - önskade sig över allt annat pengar till en ganska dyr sak i julas.
Min son har inget som helst behov av ngt så dyrt, men min bonus hade faktiskt det..
Självklart fick hon denna julen "klappar" för betydligt mer pengar än vår gemensamma fick.
En annan gång är det kanske vår gemensamma som önskar sig/är i behov av ngt dyrare.

Sedan bryr vi oss inte om vad hon får hos mamman då det mesta hon får hos oss stannar här, liksom det hon får hos mamman stannar där.

Vad gäller semestrar o aktiviteter..
Vi lever som en normal familj vare sig bonus är här eller inte.
Ibland gör vi saker med enbart vår gemensamma, ibland med båda o ibland enbart med bonus - helt beroende på aktivitet.
Själva större sommarsemestern försöker vi lägga när bonus är hos oss, men det är inte alltid det fungerar rent praktiskt.
Och självklart tältar vi, fiskar, åker till djurparken osv även när hon är hos sin mamma.
Vårt gemensamma skall få ha ett normalt liv även om han nu råkar ha en syster som inte bor hos oss på heltid.

Anonym (utanförskap)

Äldre 5 Jul 13:16

#21

Brumma skrev 2013-07-05 12:59:36 följande:

Först ett inlägg till "utanförskap"..
Fruktansvärt gjort av hans pappa - och pappans nya (skriver i detta sammanhang INTE bonusmamma då jag anser att det ordet betyder att man har ett positivt förhållande till varandra - en bonus).
Jag har en son tillsammans med min man, och visst har jag starkare känslor för min son, som jag kämpat i flera år för att få, burit på i nio månader, fött o ammat, än jag har för min bonus.
Kärleken är på en annan nivå.
Det betyder INTE att jag behandlar barnen olika, att jag sätter mitt barn först.
Jag har valt att leva med min man och jag har VALT att leva med min bonus.
Iomed det valet bestämde jag mig för att detta barn ingår i min familj. Hon rår inte för att mina känslor för mitt eget barn är starkare och det är ngt hon heller aldrig skall behöva känna av...
Sedan blir det en annorlunda relation pga att hon är tonåring medans min son bara är några år.

Sedan, angående rättvisetänk...
För det första tror jag inte ett dugg på millimeterrättvisa, oavsett om det är mellan biologiska syskon, "halv" eller bonussyskon..
ELLER föräldrarna för den delen..
Däremot tror jag på rättvisa på så sätt att man ser på vems behov (och önskningar) är "viktigast" att prioritera för tillfället..
Tex - min bonus, som är tonåring - önskade sig över allt annat pengar till en ganska dyr sak i julas.
Min son har inget som helst behov av ngt så dyrt, men min bonus hade faktiskt det..
Självklart fick hon denna julen "klappar" för betydligt mer pengar än vår gemensamma fick.
En annan gång är det kanske vår gemensamma som önskar sig/är i behov av ngt dyrare.

Sedan bryr vi oss inte om vad hon får hos mamman då det mesta hon får hos oss stannar här, liksom det hon får hos mamman stannar där.

Vad gäller semestrar o aktiviteter..
Vi lever som en normal familj vare sig bonus är här eller inte.
Ibland gör vi saker med enbart vår gemensamma, ibland med båda o ibland enbart med bonus - helt beroende på aktivitet.
Själva större sommarsemestern försöker vi lägga när bonus är hos oss, men det är inte alltid det fungerar rent praktiskt.
Och självklart tältar vi, fiskar, åker till djurparken osv även när hon är hos sin mamma.
Vårt gemensamma skall få ha ett normalt liv även om han nu råkar ha en syster som inte bor hos oss på heltid.

Vilket klokt och bra inlägg! Jag blev så glad av att läsa det! Jag är själv även bonusmamma, och i vår familj fungerar det på samma sätt som i er familj.

Bra också det du skriver om bonusmamma. Just bonus är ju något positivt som tillför barnet något gott och bra. Då passar det illa att skriva att man hatar sina bonusbarn som en del tyvärr gör här i trådarna som behandlar ämnet.

Litet My

Äldre 5 Jul 13:26

#22

Brumma skrev 2013-07-05 12:59:36 följande:

Först ett inlägg till "utanförskap"..
Fruktansvärt gjort av hans pappa - och pappans nya (skriver i detta sammanhang INTE bonusmamma då jag anser att det ordet betyder att man har ett positivt förhållande till varandra - en bonus).
Jag har en son tillsammans med min man, och visst har jag starkare känslor för min son, som jag kämpat i flera år för att få, burit på i nio månader, fött o ammat, än jag har för min bonus.
Kärleken är på en annan nivå.
Det betyder INTE att jag behandlar barnen olika, att jag sätter mitt barn först.
Jag har valt att leva med min man och jag har VALT att leva med min bonus.
Iomed det valet bestämde jag mig för att detta barn ingår i min familj. Hon rår inte för att mina känslor för mitt eget barn är starkare och det är ngt hon heller aldrig skall behöva känna av...
Sedan blir det en annorlunda relation pga att hon är tonåring medans min son bara är några år.

Sedan, angående rättvisetänk...
För det första tror jag inte ett dugg på millimeterrättvisa, oavsett om det är mellan biologiska syskon, "halv" eller bonussyskon..
ELLER föräldrarna för den delen..
Däremot tror jag på rättvisa på så sätt att man ser på vems behov (och önskningar) är "viktigast" att prioritera för tillfället..
Tex - min bonus, som är tonåring - önskade sig över allt annat pengar till en ganska dyr sak i julas.
Min son har inget som helst behov av ngt så dyrt, men min bonus hade faktiskt det..
Självklart fick hon denna julen "klappar" för betydligt mer pengar än vår gemensamma fick.
En annan gång är det kanske vår gemensamma som önskar sig/är i behov av ngt dyrare.

Sedan bryr vi oss inte om vad hon får hos mamman då det mesta hon får hos oss stannar här, liksom det hon får hos mamman stannar där.

Vad gäller semestrar o aktiviteter..
Vi lever som en normal familj vare sig bonus är här eller inte.
Ibland gör vi saker med enbart vår gemensamma, ibland med båda o ibland enbart med bonus - helt beroende på aktivitet.
Själva större sommarsemestern försöker vi lägga när bonus är hos oss, men det är inte alltid det fungerar rent praktiskt.
Och självklart tältar vi, fiskar, åker till djurparken osv även när hon är hos sin mamma.
Vårt gemensamma skall få ha ett normalt liv även om han nu råkar ha en syster som inte bor hos oss på heltid.

Klokt som vanligt.

Nu har jag ju inget bonusbarn men sonen ÄR ett bonusbarn, just nu läggs det mer pengar på honom pga ålderskillnaden, han är 8 och lillasyster fyller 2. Tex åker han och hans bonuspappa bort 2 dagar på Gatebil och såna saker medan jag är hemma med lillasysyster. Även hans saker blir dyrare och han får mer. Varför gör vi då såhär? Jo för att just nu kostar han mer, kräver mer osv. Men vi tänker också att dagen kommer då han flyttar hemifrån och dottern blir ensam här och hennes behov ökar medan sonens minskar. SÅ i dagsläget läggs det mer på honom än henne medan jag räknar kallt med att det kommer att vara tvärtom om några år och i mellanperioden när han är 13 och hon 7 då blir det dyrare med båda så att säga.

Vi lever också "normalt" både när sonen är hemma och inte (han är inte så mycket hos pappa när när han väl är det så är det alltid stora utflykter som gäller, typ Liseberg, då passar vi på att göra saker som passar den lilla mer och sparar på de aktiviteter som båda kan ha behållning av.

Drake M

Äldre 5 Jul 13:28

#23

Varför tittar ni så mycket på vad man får i andra famijer?

Ni kan styra er familj och vad ni ger. Där kan ni skapa rättvisa. Vad som händer utanför er familj kan ni inte styra över.

Jag förstår inte varför ett barn ska få färre julklappar eller resor av sin pappa för att han får julklappar av sin mamma. De ger oberoende av varandra efter tycke, smak och förmåga.

Du kanske ser det som orättvist att din bonus får julklappar från två håll, men då har ert barn å andra sidan umgänge på heltid med sin pappa vilket också är en orättvisa. Var ska man dra gränsen? Gäller det enbart materiella ting?

Anonym (utanförskap)

Äldre 5 Jul 13:34

#24

Litet My skrev 2013-07-05 13:26:54 följande:

Klokt som vanligt.

Nu har jag ju inget bonusbarn men sonen ÄR ett bonusbarn, just nu läggs det mer pengar på honom pga ålderskillnaden, han är 8 och lillasyster fyller 2. Tex åker han och hans bonuspappa bort 2 dagar på Gatebil och såna saker medan jag är hemma med lillasysyster. Även hans saker blir dyrare och han får mer. Varför gör vi då såhär? Jo för att just nu kostar han mer, kräver mer osv. Men vi tänker också att dagen kommer då han flyttar hemifrån och dottern blir ensam här och hennes behov ökar medan sonens minskar. SÅ i dagsläget läggs det mer på honom än henne medan jag räknar kallt med att det kommer att vara tvärtom om några år och i mellanperioden när han är 13 och hon 7 då blir det dyrare med båda så att säga.

Vi lever också "normalt" både när sonen är hemma och inte (han är inte så mycket hos pappa när när han väl är det så är det alltid stora utflykter som gäller, typ Liseberg, då passar vi på att göra saker som passar den lilla mer och sparar på de aktiviteter som båda kan ha behållning av.

Brumma

Äldre 5 Jul 13:39

#25

"utanförskap".
Tack :)
Ja, hade jag inte sett min bonus som just en bonus hade jag ju kallat henne min mans dotter eller liknande.
Sen använder jag mig inte av ordet bonusmamma till vardags, utan jag kallar mig vid mitt namn. Behövs extra förklaring säger jag XXs pappas fru.
Ska bonus presentera mig är det med mitt namn och som tillägg (om behov finns) min "extra mamma".
Hon har själv fått bestämma vad hon skall kalla mig och vilken roll hon tycker att jag har. Rollen hade ju varit densamma oavsett vad hon kallat mig, som tex när hon frågat om hon inte lika gärna kan kalla mig mamma - för jag är ju "som" en mamma..
Då har jag svarat att oavsett vad hon kallar mig så kommer jag alltid vara "som" hennes mamma om det är vad hon vill. Sedan har jag sagt att hon får kalla mig vad hon vill, men även poängterat att hon redan har en mamma och att hon kanske skulle bli lite ledsen om hon kallade mig mamma oxå..
Så då har hon använt mitt namn.
Förutom på Facebook :)
Där har hon mig tillsammans med hennes biomamma angiven som mamma.
Och hon brukar "tagga" mig när hon skriver om älskade mammor :)
Brukar då krama o tacka henne med en tår i ögat, och säga att det gör mig glad - o påpeka att det är tur att hon inte har en svartsjuk mamma hihi :)

Får påpeka att hon kom in i mitt liv redan innan hon fyllde två, och jag o hennes mamma har en relativt bra relation.
Vi har inte samma åsikter om uppfostran o ansvar, eller samma prioriteringar i livet.
Men det spelar mindre roll - vi älskar båda samma "unge" (sagt med kärlek) och det är det enda viktiga.
Vi fikar vid hämtning/lämning. Jag o mamman går själva på utvecklingssamtal (mamman tycker det är självklart), vi går alla (jag, pappan o mamman) tillsammans till avslutningar o liknande.
O visst underlättar det...

Anonym (utanförskap)

Äldre 5 Jul 13:58

#26

Brumma skrev 2013-07-05 13:39:14 följande:

"utanförskap".
Tack :)
Ja, hade jag inte sett min bonus som just en bonus hade jag ju kallat henne min mans dotter eller liknande.
Sen använder jag mig inte av ordet bonusmamma till vardags, utan jag kallar mig vid mitt namn. Behövs extra förklaring säger jag XXs pappas fru.
Ska bonus presentera mig är det med mitt namn och som tillägg (om behov finns) min "extra mamma".
Hon har själv fått bestämma vad hon skall kalla mig och vilken roll hon tycker att jag har. Rollen hade ju varit densamma oavsett vad hon kallat mig, som tex när hon frågat om hon inte lika gärna kan kalla mig mamma - för jag är ju "som" en mamma..
Då har jag svarat att oavsett vad hon kallar mig så kommer jag alltid vara "som" hennes mamma om det är vad hon vill. Sedan har jag sagt att hon får kalla mig vad hon vill, men även poängterat att hon redan har en mamma och att hon kanske skulle bli lite ledsen om hon kallade mig mamma oxå..
Så då har hon använt mitt namn.
Förutom på Facebook :)
Där har hon mig tillsammans med hennes biomamma angiven som mamma.
Och hon brukar "tagga" mig när hon skriver om älskade mammor :)
Brukar då krama o tacka henne med en tår i ögat, och säga att det gör mig glad - o påpeka att det är tur att hon inte har en svartsjuk mamma hihi :)

Får påpeka att hon kom in i mitt liv redan innan hon fyllde två, och jag o hennes mamma har en relativt bra relation.
Vi har inte samma åsikter om uppfostran o ansvar, eller samma prioriteringar i livet.
Men det spelar mindre roll - vi älskar båda samma "unge" (sagt med kärlek) och det är det enda viktiga.
Vi fikar vid hämtning/lämning. Jag o mamman går själva på utvecklingssamtal (mamman tycker det är självklart), vi går alla (jag, pappan o mamman) tillsammans till avslutningar o liknande.
O visst underlättar det...

Vilken underbar läsning - i förhållande till allt negativt om biomammor, bonusbarn och bonusmammors förhållanden till varandra, som man tyvärr så ofta får läsa om. Då är det skönt att få ta del av att det finns "bonusfamiljer" där man fungerar gott tillsammans och tycker om varandra. ${#emotions_dlg.flower}$

Brumma

Äldre 5 Jul 14:26

#27

"Utanförskap" - ja, vi fungerar ganska bra. Men det är absolut inte utan konflikter. Det går upp o ner bara...
I början av föräldrarnas separation (jag kom in precis efteråt), var det MYCKET bråk...
Det har varit bråk om kläder, om umgänget, boendet osv.
Mamman hade i många år en förmåga att planera in saker på vår tid o sedan låta bonus ringa o meddela detta..
Senast bråkade vi STORT om semestern - bara förra året...
Men på det stora hela funkar det - och ngt JAG är väldigt tacksam för är att mamman alltid sett mig som en självklar del i dotterns liv. Tex så separerade jag o min man några år in i förhållandet (bara ngn månad, sedan hittade vi tillbaks igen), och mamman tog då upp frågan om jag kunde tänka mig att ja "umgänge" med dottern... Så jag fortsatte träffa tösen både hos mamman o pappan.

Det har tagit tid o vi har fortfarande vår del av konflikter - MEN, oftast så funkar det bra.
O min man blir mer o mer "lycklig" över hur hans ex, deras o mitt "förhållande" är... Ju mer jag berättar om "skräckhistorierna" som man kan läsa om hör på FL ;)

Så - ber om ursäkt för att jag tog över tråden ;)

Anonym (utanförskap)

Äldre 5 Jul 14:36

#28

Brumma skrev 2013-07-05 14:26:41 följande:

"Utanförskap" - ja, vi fungerar ganska bra. Men det är absolut inte utan konflikter. Det går upp o ner bara...
I början av föräldrarnas separation (jag kom in precis efteråt), var det MYCKET bråk...
Det har varit bråk om kläder, om umgänget, boendet osv.
Mamman hade i många år en förmåga att planera in saker på vår tid o sedan låta bonus ringa o meddela detta..
Senast bråkade vi STORT om semestern - bara förra året...
Men på det stora hela funkar det - och ngt JAG är väldigt tacksam för är att mamman alltid sett mig som en självklar del i dotterns liv. Tex så separerade jag o min man några år in i förhållandet (bara ngn månad, sedan hittade vi tillbaks igen), och mamman tog då upp frågan om jag kunde tänka mig att ja "umgänge" med dottern... Så jag fortsatte träffa tösen både hos mamman o pappan.

Det har tagit tid o vi har fortfarande vår del av konflikter - MEN, oftast så funkar det bra.
O min man blir mer o mer "lycklig" över hur hans ex, deras o mitt "förhållande" är... Ju mer jag berättar om "skräckhistorierna" som man kan läsa om hör på FL ;)

Så - ber om ursäkt för att jag tog över tråden ;)

Litet My

Äldre 5 Jul 14:52

#29

Drake M skrev 2013-07-05 13:28:27 följande:

Varför tittar ni så mycket på vad man får i andra famijer?

Ni kan styra er familj och vad ni ger. Där kan ni skapa rättvisa. Vad som händer utanför er familj kan ni inte styra över.

Jag förstår inte varför ett barn ska få färre julklappar eller resor av sin pappa för att han får julklappar av sin mamma. De ger oberoende av varandra efter tycke, smak och förmåga.

Du kanske ser det som orättvist att din bonus får julklappar från två håll, men då har ert barn å andra sidan umgänge på heltid med sin pappa vilket också är en orättvisa. Var ska man dra gränsen? Gäller det enbart materiella ting?

Jag är också lite inne på ditt spår, nu är ju min son inte så mycket hos sin pappa men jag hade nog tyckt min sambo varit ganska fånig om han satt och jämförde vad sonen fick hos pappan med vad dottern får av oss. Vi sköter oss och vår familj, vad pappan gör och inte gör, det får hänga ihop med dem så att säga, vad vi gör styr vi i vår familj över. Trots allt har vi ju inte delad ekonomi med sonens pappa. I vår familj får barnen det de behöver utefter ålder och behov, och just nu krävger den älste mest medan den gemensamma inte kräver något större alls.

Brumma

Äldre 5 Jul 15:46

#30

Drake M - vi tittar inte alls på det... Vi lever det liv vi vill p gör det vi vill göra, prioriterar på samma sätt som vi skulle ha gjort även om bonus inte varit bonus utan vår gemensamma..
Vi har ju inte alls samma sätt att prioritera som mamman, alltså lever vi vårt liv o hon sitt.

Detta med rättvisa....

INNEHÅLL