Vågar inte prata med varken familjehemmet eller soc

Tycker du ska begära ett möte med familjehemmet och din konsulent. Där kan ni sätta upp regler om vad som förväntas av dom och dig gemensamt.

Låter ju som om du ska ge hemmet en chans eftersom du trivs.
Regler kan vara tex att dom ska fixa internet, inte röra dig om du inte säger ja.
Medans du ska göra vissa sysslor kanske som dom tycker passar tvätta dina egna kläder tex. .

Det är jätte viktigt att ni har kommunikation åt båda hållen. Så ring din konsulent och begär möte.

 

Jag tycker familjehemmet betedde sig konstigt och dåligt när de skällde på dig men jag undrar oxå om de missförstått situationen. De kanske trodde du baktalat de på nåt sätt när det enda du gjort var att diskutera ekonomin med sekreteraren på soc.
Vore jag dig skulle jag antingen ligga lågt och tänka att i alla familjer blir det ibland missförstånd och lite bråk...eller så skulle jag prata med familjehemmet och förklara hur agerat och varför.
Det kan ju ändå vara bra att reda ut det så du kan släppa allt.
Försök att lugna dig lite och sedan gå dit och be att få förklara din version

Sen kan man ju tycka att familjehemmet ska kunna föregå med gott exempel och istället för att direkt börja anklaga och källa borde de ha frågat vad som hänt och varför?

Lycka till 

Jag bodde i Jourhem i 10 månader, första 5 månaderna funkade allt jätte bra, eller ja, första månaden så var jag väldigt osocial och nervös, var ju ett helt nytt ställe och jag var förvirrad men sen vande jag mig vid jourhemsföräldrarna och dom andra som bodde där (och jag var ändå 19år när jag flyttade dit)

problemen kom krypande, min soc kontakt började vara borta mer och mer, jag slutade gå till min psykolog (för att jag mådde bra) och jourhemsmamman blev mer och mer påträngande och började ställa orimliga krav

först var det nog att hon förväntade sig att jag skulle hjälpa alla andra som var där, visst lite kunde jag väl göra för att vara trevlig men det var inte mitt huvudsakliga syfte med att vara där (tvärtom så var jag där just för att få tid för mig själv och INTE behöva ta ansvar för en massa andra) sen började hon ställa krav att jag skulle hjälpa henne med en 5årig flicka som var där, det kändes inte okej men när jag sa det så avfärdade hon det med att jag var lat och självisk
sen började hon mer och mer åka bort, och man kunde inte få tag på henne då (meningen var att vi skulle kunna få tag på henne 24/7 ifall något skulle hända, särskilt under dagtid) så jag fick hjälpa dom andra istället med frågor, läxor, mediciner och sånt

sen fick hon helt plötsligt för sig att jag var dottern som hon aldrig fick!? och började tjata om att hon förväntade sig och ville att jag skulle bete mig som hennes dotter och göra henne stolt genom att hjälpa henne!?
jag ville inte! jag har redan föräldrar (om än dåliga) jag behöver ingen till.

sen hade jag en konflikt med en tjej som hade svår utvecklingsstörning, blev påtvingad henne (dom bad mig hela tiden ta med henne ut och göra saker med henne, jag gjorde det för att slippa tjat..) hon gick över gränsen och jag ville då inte umgås med henne, så enkelt var det, men nej då var jag löjlig, barnslig och skulle ha ett samarbetsmöte med soc, jourhemsmamman och tjejen, vi skulle bli vänner och jag skulle fortsätta ta med henne ut tyckte dom!?
vad jag ville spelade ingen roll.. 

sen efter en massa tjat från jourhemsmamman så fixade jag ett sommarjobb, men det dög inte tyckte hon, för det var kvällstid och jag var borta för mycket (kunde ju då inte hjälpa/slava för henne som förut) hon tjatade hela tiden att jag stressade och inte skötte mig tillräckligt (trots att jag gjorde det! jag städade mitt rum varje vecka, städade gemensamma ytor, skötte min tvätt, sa till när jag skulle och inte skulle äta med dom, passade alla tider som dom satt, och jag mådde underbart! älskade det jobbet)
hon började då också hota med att kasta ut mig, att jourhemmet minsann inte var ett hotell och att dom ville/behövde rummet till andra (medans soc sa att dom hade hur många platser tomma som helst då)
hela tiden muckade hon gräl med mig, minsta lilla, tex. om jag bad om att få tvätta någon dag som egentligen inte var min dag för att jag behövde tvätta min uniform och hon sa okej, så kunde jag gå ifrån tvättstugan en timme medans den gick för att äta lunch eller något, och sen låg min uniform på tvättstugegolvet, blöt och full med damm, med förklaringen att det minsann inte var min dag att tvätta!? men hon sa ju att jag kunde..

eller när hon började skrika på mig medans jag åt frukost, så jag tog min toast och gick upp på mitt rum, sen fick jag skäll för det, för man får inte äta på rummet, och fyfan va sur hon blev när hon såg att jag inte ens hade ätit utan bara gått ifrån och sen gick ut i trädgården och åt den!

vad jag än gjorde så var det fel! 
dom andra (minderåriga dessutom!) kunde supa inne på sina rum, ha sprit på skrivbordet, röka på balkongen, knapra lite extra piller som dom fick av varandra, slåss i skolan m.m men dom fick aldrig skäll framför oss andra, medans jag fick det hela tiden

kontaktade min soc kontakt och hon bara sa att det var något jag behövde lösa själv med jourhemsmamman och att jag absolut inte fick flytta för så går det inte till!? sen hörde hon inte av sig på jätte länge

några veckor innan jag flyttade så åkte jourhemsmamman, pappa och deras ena son till Turkiet, utan att säga något till mig! en dag så bara stod hennes andra son och hans flickvän i köket, och när jag frågade var jourhemsmamman var så fick jag som svar att dom var i Turkiet och skulle vara borta en vecka och undra om inte jag visste det för dom hade tydligen planerat det en månad!? 

till slut stod jag inte ut, jag flyttade hem till ett ex jag nyss fått kontakt med igen, inte bra alls egentligen men hade inget val   

ett år efter träffade jag en annan tjej som hade bott där i 4år att jag inte var den första hon behandlat så, och att hon nu blivit anmäld och iaf då inte fick ta emot några placeringar, och jag hoppas hon aldrig får det igen heller! 

(jag var för övrigt enbart placerad där för att min pappa kastade ut mig på gatan och det är omöjligt att hitta boende bara sådär)  

Iaf, jag tycker du ska snacka med din soc kontakt, dom finns där för dig!

om inte du mår bra eller någon anklagar dig för saker du inte gjort så ska dom få veta det, just för att dom ska kunna få dig att må bra, ditt mående går före familjehemmets stolthet!
och det där med att du är löjlig och barnslig, det är bara en strategi för hen att trycka ner och förminska dig och dina känslor, ta kontroll och få dig att inte våga/vilja säga emot
egentligen är det en jävla skitsak som dom förstorar sjukt mycket! såklart du ska kunna säga vad du vill till din soc kontakt (även "skitsnack"! din rättighet att säga det du tycker och känner!) och internet tycker även jag är en självklarhet och det gör ju uppenbart även din soc kontakt och ekonomin är ju jätte viktig att prata öppet om!
din soc kontakt har rätt att veta allt om det, just för att familjehemmet inte ska göra något mot reglerna/som inte känns okej för dig

det är familjehemmet som verkar ha stora problem med sin tillit och öppenhet, om dom inte vill att soc vet något om deras internet/ekonomi så ska dom heller inte vara familjehem!

Du har inte gjort något fel.
Du måste prata med din soc kontakt, och att dom måste ta det med familjehemmet, för du ska inte behöva må dåligt över det där! och du ska verkligen inte straffas för det. ev. så får du be din soc kontakt att ta hand om allt sånt åt dig, alltså att du säger till dom så får dom sen säga till familjehemmet, så är det inte bara du som ställer "krav" utan soc, och inte du som ska hållas ansvarig för om familjehemmet inte gillar något, du är bara 14år, det är inte meningen att du ska göra allt det där själv, utan det är soc jobb att hjälpa dig när du har frågor och du svarar också på deras frågor (vilket familjehemmet inte verkar fatta)

såg nu att du är äldre, men det spelar ingen roll, du ska inte ensam behöva göra det där, för du ska ha stöd av både soc och familjehemmet när det gäller ekonomin/internet.

Regler och sånt har vi satt upp. Jag är väldigt självgående, så det är inte så många. Jag är inte fest-typen direkt... Jag handlar och lagar min mat, städar och tvättar. Jag kan allt sånt där... Jag fixar även andra myndighetskontakter själv, trots min sociala fobi. (Med undantag för klipptid, men det är varken relevant eller livshotande.)

Det är ju klart så att familjehemmet (eller soc/min konsulent, som jag först talat med) har missförstått. Någonstans måste det ha gått snett, men eftersom jag inte blivit given någon chans att förklara så har det inte gått att lösa... Soc/min konsulent lyssnar alltid på mig. Om det blivit missförstånd mellan oss så har vi ändå rätt ut det. Familjehemmet verkar inte vilja lyssna på mina "bortförklaringar", de har avfärdat det gång på gång och står fast vid sin punkt. Det känns jättekonstigt...

Internet var det ju inga problem med, eftersom jag och hemmet beslutat att vänta med det (och bara någon dag innan bestämde att vi skulle skaffa det. Ekonomin var ju också löst, nästan, det var bara en grej jag inte visste säkert (men det gör jag nu). Det har alltså inte varit några egentliga problem med det, utan det har bara blivit ett helt hönshus av en enda fjäder...

I augusti är nästa möte med familjehemmet och konsulenten planerat. Tills dess har hen semester. Jag tror mina socialsekreterare också har semester just nu. Jag har nummer till en jourkontakt, men de kan bara behandla saker som om jag skulle bli slagen och behöva flytta nu med en gång...

De enda jag har just nu är familjehemmet och det känns mest konstigt mellan oss. De vill att vi ska sitta ned och samtala själva, särskilt om det är något "problem", men jag kan inte prata med människor jag inte litar på och efter det här bråket vill jag absolut inte prata med dom. Mår dessutom fortfarande dåligt efter att en utav dom försökt krama mig. Det kändes riktigt hemskt. Vet inte om det inte kommit fram att jag inte gillar beröring eller ifall de glömt bort/struntat i det, men det känns inte bra alls.

Du kanske inte ska prata med andra utan till de det gäller. En rak kommunikation så borde det vara lättare att slippa missförstånd. Om inte familjehemmet vet allt om dig så kan du inte heller begära att de ska göra allt korrekt. Alla människor är komplexa, egna individer. Det är absolut inte lätt att vara fosterbarn, eller för den delen något annat barn som fått utstå hemska saker. Men någonstans får man sluta vara offer och försöka komma över sina demoner. Jag säger inte att de i fosterhemmet gjorde rätt men att du som en egen person kan välja hur du vill göra framöver.  Om du upplever vissa saker som väldigt jobbigt så tror jag bara de i fosterhemmet uppskattar om du talar om hur du fungerar och hur du kan uppleva olika saker. Dessutom har du möjlighet att också fråga dem om vad de uppskattar och tycker och tänker.  Ge dem en chans och jobba på att det ska bli bra. Jag vet inte hur gammal du är, men det verkar som att du är tillräckligt gammal för att kunna kommunicera utan att behöva ringa din konsulent eller socialare.

Visa dom den här tråden.

Menar du att jag ska låta bli att prata med mina socialsekreterare och min konsulent, eller att jag borde ha låtit bli att göra den här tråden?
Bra att veta! Ska försöka bli av med mina ångest -och fobiproblem nu med en gång, att jag inte tänkt på det tidigare!
Jag är tillräckligt gammal, ja. Men själva grejen med att ha konsulent är för att underlätta relationen till fosterhemmet/socialen. Min konsulent har ofta möte med mig och familjen för att checka av hur allt går och finns för att både jag och familjen ska kunna vända sig till hen om hur vi upplever att det går. Mina socialsekreterare har jag, som sagt, haft väldigt länge och jag pratar med dom om både relevanta och irrelevanta saker. Dessutom så är de noga med att jag har det bra och kan mejla mig lite då och då bara för att se hur det går. Jag har inte gått till varken mina socialsekreterare eller min konsulent och gnällt över att jag haft problem med familjehemmet (vilket jag inte ens har haft). Sedan flytten till det nya hemmet har jag haft kontakt med dom på deras villkor och inte talat över huvudet på familjehemmet. Vilket familjehemmet dock vägrar tro på.Jag funderar faktiskt på att göra det, men återigen blir jag oroad över att de istället skulle bli arga över att jag sökt råd om situationen över nätet...

Om det skulle inträffa så visa tråden för dina soc sekreterare och din konsulent.
Och be om hjälp.

Det var inte min mening att göra dig upprörd och jag respekterar att du känner som du gör. Jag bara menade att det kan vara svårt för de i familjehemmet att ta dig till dem om de tror att du går till din konsulent och istället för att underlätta blir det lättare för missförstånd. Det finns alltid olika sätt att se på saker och ting, oavsett vad man kan tycka och tänka om det. Att du sökt råd och svar på nätet borde inte göra dem eller någon annan upprörd för man ska inte behöva skämmas eller be om ursäkt för att man söker hjälp. Jag hoppas det löser sig och allt kommer säkert gå bättre än vad du trott när ni väl pratar med varann, det var som sagt inte min mening att göra dig upprörd.

Hej!

Vad knasigt det blev. Men vad klok du är som kan se att det inte handlar om dig. Det måste ha känts riktigt jobbigt att bli utskälld och sen inte få möjlighet att förklara. Kommunikation är svårt för de allra flesta, särskilt för de som agerar på sina känslor innan man hinner tänka igenom situationen. Det låter på dig som det var precis det familjehemmet gjorde. Kanske har de erfarenheter av att ha blibit utsatta för något liknande. Det låter ändå som de bryr sig om dig och det låter som du är en tjej som kan stå upp för dig. 

Jag råder dig till att försöka prata med ditt familjehem när de lugnat ner sig och berätta hur du kände det när du inte fick möjlighet att ge din bild. Sedan ge din bild och förklara i vilket syfte du pratade med din konsulent.

Det behöver inte bli så illa som det kan kännas. Det låter som ett hemskt missförstånd. Och de har inte lärt sig än att du har stark integritet och inte gillar kramar om du okejat dom. Det kan du försöka säga också. Det är viktig information.

Lycka till, jag tror det kan bli bra!

/Kuratorn82