Någon med erfarenhet? Någon som kan ge råd?
Jag var tillsammans med mina barns pappa i 3 år, det innebar mestadels psykisk misshandel men även fysisk och sexuell. Jag har bott på skyddat boende 2 ggr. Jag har polisanmält, han har blivit socanmäld och fråntagen barnen. ALLT har lagts ner, trotts sms, inspelningar och vittnen. Allt känns som ett stort skämt.
Det tog slut i slutet på året 2011, jag flyttade i sensommaren 2012. Hoten eskalerade och jag blev förföljd. Kontaktförbud nekades, jag polisanmälde allt, även det lades ner.
Vi har 2 barn, på 3 & 5 år. Deras pappa är otrevlig mot mig inför barnen, pratar illa om mig till barnen. Försöker jävlas med mig på alla sätt han kan. Vi har överlämning på dagis, men när barnen varit sjuka och nu vid semestern har vi varit tvungna att ses. När jag hämtar från dagis är det inga problem eller när jag lämnar till pappan. När pappan ska lämna till mig så blir barnen jätte ledsna och min äldsta näst intill hysterisk och säger hela tiden att pappa inte får lämna hen. Hela kvällen kan gå åt att trösta hen och det gör ont i mitt hjärta. Jag kan förstå att den äldsta i början var arg för att det var jag som lämnade och flyttade från den gemensamma bostaden. Han förstod inte. Deras pappa var noga med att säga att jag övergivit dem. Vid varje överlämning får jag höra att dem inte vill vara med mig, dem vill vara med pappa.
De veckorna de är hos sin pappa, har han sina föräldrar boende hos sig, så när barnen är sjuka så är det farmor som tar hand om barnen, samt lämnar och hämtar på dagis. Går upp på morgonen, lagar mat och allt annat. Det var så när vi bodde under samma tak, efter att det tagit slut, när vi redan då började med varannan vecka. så skulle bli förvånad om det inte fortsatte när vi flyttat isär.
Jag har bytt nr så han kan man kontakta mig via mail, men även där så överskrider det gränser vi satt. Vi ska bara ha kontakt gällande barnen, akuta fall som att de måste in på akuten, annars blir det skriverier om allt gällande barnen. Han brukade använda barnen som ett sätt att få kontakt. Nu skriver han bara en massa skit. Hur han ska jävlas med mig, att jag fått barn med fel kille.
Senast igår sa han att han en dag kommer att döda mig. Jag vill inte bli en i statistiken.
Vi har varit på familjerätten på sammarbetssamtal, vi har kommit överens om boendet, dem gör det de kan, mer kan de inte göra. De har antytt till honom att vi bör prata med någon så att vi kan få hjälp med kommunikationen. Han anser självklart att han inte har några problem. Det känns inte som om dem kan göra mer.
Jag vill bara få ett slut på allt och leva ett lugnt liv. Jag vet att det bara är jag som kan ta steget på egen hand. Ingen kommer att hjälpa mig.
Jag behöver råd. Jag orkar inte mer nu.