• stefeliat

    Vattenavgång v 19. Ska föda våran ängel trots att den lever.

    Jaha, i söndags gick vattnet tidigt på morgonen. Vi åkte genast in och jo visst va de vattnet som gått. Inte en droppe vatten åt bebisen fanns kvar. Den kommet veken överleva i eller utanför mig så trots att jag känner bebis röra sig så ska jag åka in idag och ta de första pillret för att göra kroppen redo för en förlossning. Känner mig så misslyckad!!!! Jag har dock två fina barn sedan tidigare men sorgen över att behöva föda detta syskon utan att kunna fostra det gör ont i heeeela kroppen.


  • Svar på tråden Vattenavgång v 19. Ska föda våran ängel trots att den lever.
  • stefeliat

    Pratade igår med läkaren som ringde. Hon sa inte så mycket, skulle skicka hem papper ang återbesök och sjukskrivning. Och va det någonting så skulle jag åka till gynakuten... Känns lite som att, jaha nu är dom klara med mig, händer det något så ska jag åka till nått ställe och vänta i fyra timmar, betala 400 kr för att sedan få prata med någon stressad dr på akuten?!?

    Åkte och hälsade på mina barn hos mina föräldrar igår. Hann knappt innanför dörren innan dottern frågade om det är en pojke eller flicka. Uff!! Jag la mig ner på golvet och bad henne sätta sig nära mig.

    "Jo mamma har varit på sjukhuset för att mamma vart jätte sjuk i magen, och då vart bebisen också sjuk. Så nu är inte bebisen längre i mammas mage utan den är nu en ängel och bor där farmor bor. Och det va en pojke."

    Ser hur hon tåras i ögonen!

    "Men mamma och Andreas ska nog se till att det blir en bäbis senare, en annan gång."

    Nu kom ett leende på hennes läppar. Det ville hon absolut. Resten av tiden då vi va där så pratade hon inte mer om det. Bra klappade mig på magen och var oroligt öm.

    När jag kom hem så började det värka i magen. Gick för att ta en dusch, fick då se något som hängde ut från slidan. Något relativt stort och blodigt. Timmar gick och det ville liksom inte komma ut. Värkarna vart värre.

    Har nu sovit för att se om de inte ville ge med sig och komma ut. Men nej.

    Så nu ska jag till det där stället där den stressade personalen jobbar och väntetiden är längre än halva dagen....

  • Bratt90

    åh gud va sorgligt, fick tårar i ögonen .. usch! Ingen ska behöva gå igenom det där ! Det är orättvist!

  • stefeliat

    Satan vilken resa!!!

    Hade sedan igår något som hängde ut och magsmärtor.

    Åkte in vid halv sju i morse, fick direkt hjälp då det inte var någon före mig. På en timma hann tre läkare göra gyn och ultraljuds undersökningar. 6 st blodprov och ett kissprov senare så konstaterade de att de va livmoderinflamation eller infektion... Inlagd åter igen för att få antibiotika i dropp. I ren panik så rymde jag gråtandes i en halvtimma! Har bott av och till på sjukhus sedan ung ålder och kände skräck i hela kroppen! Ville inte att de skulle hitta fler fel, hålla mig inne i ett flertal dagar eller veckor. Ville bara bli hel igen så jag kunde ta mig hem till mina barn.

    Efter en stund kom min sambo efter mig, han hade pratat med min mamma som är sen ända i världen som skulle kunna få mig att ändra mig och gå in igen. Jag gick tillbaka.

    Min sambo höll om mig hela tiden, klappade mig och satt nära på min säng medans de kopplade på droppet.

    Efter ett par timmar frågade vi efter den läkare som skulle komma till oss, sköterskan vart förvånad och sa att läkaren redan varit hos oss! En timma gick och vi frågade igen, då en ny sköterska som gav oss samma svar men att hon skulle kolla upp det. 30 min senare kom en doktor.

    Han sa att det troligen bara va en urinvägsinfektion och att jag bara skulle behöva 3 doser antibiotika i dropp i 30 min vart åttonde timma. Och att jag kunde åka hem emellan... Allt detta för det svaret!!!!!! Ligger nu och väntar på att åka in på sista droppet. Får se hur det går.

  • gladadagar

    Blir otroligt rörd av att läsa om vad som hänt och hur stark du är. Och vilken otroligt fin liten dotter du har som reagerade som hon gjorde när du berättade! Jag beklagar verkligen sorgen och hoppas du mår bättre snart <3

  • Orkide

    Beklagar verkligen sorgen! Gör så ont i hjärtat av att läsa din historia men du verkar ändå så stark mitt i allt ❤❤❤

  • mariafii

    Riktigt rörande historia och starkt av er att dela den. Tårarna rinner även på mig och hoppas ni mår bra med tanke på omständigheterna. Fint sagt av din dotter och hoppas om ni orkar mer att nästa går bra. Ja du får tänka på dom två du har redan. Styrke kramar


    Gravid v.13 - BF 19 Jan 2014
  • Mizzii

    FY stakars dig TS.
    Beklagar verkligen.
    Vet exakt vaddu gått igenom.

    Har själv fått föda fram våra två änglar (Sena missfall årecis som du)....

    Skönt ni fick ta bilder osv.

    Vist bebisarna må va små men man ser verkligen att de är små mini bebisar.
    Vi tog bilder på bägge våra två små.
    Det är alltså två sena missfall jag fått och sedan 3 tidiga men de två sena känns hemskt jobbigt           


    Love all of my kidz
  • stefeliat
    Mizzii skrev 2013-07-14 09:26:04 följande:
    FY stakars dig TS.

    Beklagar verkligen.

    Vet exakt vaddu gått igenom.

    Har själv fått föda fram våra två änglar (Sena missfall årecis som du)....

    Skönt ni fick ta bilder osv.

    Vist bebisarna må va små men man ser verkligen att de är små mini bebisar.

    Vi tog bilder på bägge våra två små.

    Det är alltså två sena missfall jag fått och sedan 3 tidiga men de två sena känns hemskt jobbigt           



    Ja, jag har haft 8 tidiga missfall innan sonen som fyller 1 år om nio dagar. Men det är som du säger det senare känns lite mer. Beklagar verkligen! Kramar
  • stefeliat

    Det värmer så oerhört med allas fina hälsningar! Det hjälper så att få skriva och veta att någon läser det.

    Nu börjar vardagen. Barnen är hemma och sambon tar väl hand om dom när jag inte kan.

    Jag blöder inte så oerhört mycket men det räcker mer än väl. Smärtar lite i magen då och då om jag anstränger mig mycket.

    Nu börjar allt sjunka in, nu känns sorgen mer än innan. Tunga dagar nu för oss båda. Vi båda gråter lätt av ingenting och jag tror att man kanske är stark när allt är som mest svårt men nu... Nu är det verklighet.

    Vi är dock bestämda att nog ska vi ha barn och så fort kropp och själ tillåter så tänker vi försöka igen. Har tio dagar kvar med antibiotika sen ett par dagar blödning och någon veckas återhämtande sen så :)

    Dottern har redan kommit på nya namn och är fast bestämd att hon ska få fler syskon.

  • Mizzii
    stefeliat skrev 2013-07-14 18:46:42 följande:



    Ja, jag har haft 8 tidiga missfall innan sonen som fyller 1 år om nio dagar. Men det är som du säger det senare känns lite mer. Beklagar verkligen! Kramar
    Kan ha missat det TS men har ni fått hjälp av lakare att snacka ut med och öven hjälp för att motvärka missfall osv?

    Jag hoppas verkligen ni blir bra snart och lyckas igen om ni nu vill försöka igen.

    Själv sitter det i fortfarande i mig kanske derför jag fått sån hemsk panikångest efter allt men vill verkligen försöka och lyckas få en liten    
    Love all of my kidz
  • stefeliat
    Mizzii skrev 2013-07-14 19:50:21 följande:
    Kan ha missat det TS men har ni fått hjälp av lakare att snacka ut med och öven hjälp för att motvärka missfall osv?

    Jag hoppas verkligen ni blir bra snart och lyckas igen om ni nu vill försöka igen.

    Själv sitter det i fortfarande i mig kanske derför jag fått sån hemsk panikångest efter allt men vill verkligen försöka och lyckas få en liten    



    Jo vi får kontakt med en kurator om vi vill. Vilket vi vill. Jag har inte det behovet riktigt då jag pratar med min familj då dom gått igenom sååå mycket med mig genom åren. Men tror framför allt att min sambo skulle tycka det va skönt att prata med någon. Vi pratar väldigt mycket om det själva också.

    Är det länge sedan du gick igenom det samma?
  • Mizzii
    stefeliat skrev 2013-07-15 00:43:21 följande:



    Jo vi får kontakt med en kurator om vi vill. Vilket vi vill. Jag har inte det behovet riktigt då jag pratar med min familj då dom gått igenom sååå mycket med mig genom åren. Men tror framför allt att min sambo skulle tycka det va skönt att prata med någon. Vi pratar väldigt mycket om det själva också.

    Är det länge sedan du gick igenom det samma?

    Mina två sena var i November 2012 samt 2 Maj-2013 nu. Blev alltså gravid typ direkt efter missfallet i november.

    Om jag blir gravid igen har jag fått mediciner utskrivet som jag skall ta och hoppas det hjälper.
    Om jag j blivit gravid till efter sommaren kommer de även kolla min livmoder hur den ser ut  
    Love all of my kidz
Svar på tråden Vattenavgång v 19. Ska föda våran ängel trots att den lever.