Balou skrev 2013-07-10 15:11:29 följande:
TS jag kan också förstå din känsla. Särskilt när folk, förmodligen utan att mena det, får mig att känna att min syskonlängtan skulle bottna i att mitt första barn inte skulle vara tillräckligt. Att det inte räcker med ett barn och att jag inte uppskattar barnet tillräckligt. För det är ju precis tvärtom, jag älskar mitt barn så oerhört mycket och jag längtar efter att få känna den obeskrivliga kärleken för ännu ett barn eller två. Jag längtar efter att få ge mitt barn ett syskon, eftersom jag själv är så otroligt glad att jag har ett.
Jag kan ofta bli bitter över att andra människor så lätt blir gravida, särskilt de som inte ens vill ha eller kan ta hand om ett barn. Alla de som tar bort sina oönskade barn. Och de som skuldbelägger mig för min barnlängtan. Folk som själva inte upplevt svårigheten i att bli gravid förstår inte vilken oerhörd sorg det innebär.
Du måste vara min själsfrände för EXAKT så tänker jag också.
Vill så gärna ha ett litet barn till.
Har redan en Skrutta som jag älskar över allt annat.
Vårt liv är stabilt på alla aspekter och vi har ett fantastiskt nätverk.
Har fått missfall på missfall, varav det senaste gjorde att jag kunde strukit med.
Jag har gett upp och väntar ett tag istället.
Folk runtomkring mig blir gravida till höger och vänster.
Folk som uttryckligen sagt att dom inte vill ha barn, någonsin, går halvt missnöjda runt med gravidmagar.
ALLA!
Och det gör ONT att jag blir påhoppad så fort jag ens SER på en bebis :(
Kan förstå TS sorg.
Men jag skulle aldrig önska min smärta på någon annan.
