Bonusbarnen kallar mig för mamma

Jag äger inte mina barn och jag har aldrig definierat mina barns relationer, det är inte min sak att avgöra.

Om mina barn har en så varm, nära och trygg relation till sin bonusmamma som dom har till mig, desto bättre.

Jag önskar mina barn så många såna nära relationer som möjligt med andra människor, det mår dom bara bra av.

Och DET är mitt primära intresse att mina barn ska ha det bra.

Inte vad dom kallar människor för, för oavsett vad dom kallar dom vuxna i sin närhet så är relationen densamma.

Det kan man inte ändra genom att tvinga barnet att använda ord som inte passar barnet men som inte trampar på den känslige vuxnes ömma tår.

För till syvende och sist får vi den relation vi förtjänar till våra barn och det får vi genom vårt beteende inte genom att hävda våra rättigheter, vare sig som bio eller bonus.       

Fast man kan ju ickså vända på det och undra varför en del bonusföräldrar vill bli kallade mamma eller pappa när de egentligen inte är det. Vet att det finns en hel del bonusmammor som inte vill bli kallade mamma av bonusbarnen men ändå har en fin relation till bonusbarnen.

När jag arbetade på förskolan i småbarnsgruppen kallade vissa barn mig för mamma. Tycker ni det är ok också?

Barnen fick en varm och nära relation till mig, de kände trygghet och de kände nog att jag älskade dem.

Tycker ni fortfarande att det är ok om förskolepersonal inte rättar barnen när de säger mamma till dem?

Det tycker inte jag, jag var personal och jag arbetade med dem. Inget biologiskt någonstans där. Barnen har en egen mamma och jag fick bli kallad för mitt namn. Så enkelt.

Du har noll respekt för deras mamma genom låta dom kalla dig mamma när hon inte vill..skaffa egna barn istället

Detta skulle kunna bli ett problem. Om det t ex gäller ett väldigt litet barn, som på förskolan berättar att mamma slår mig eller liknande. Barnet menar bonusmamman men förskolepersonalen larmar soc som börjar utreda biomamman. Ja, det skulle kunna bli många missförstånd så jag förespråkar nog att man ska vara så tydlig som möjlig. Förklara för barnen hur det ligger till, att man har en mamma och en pappa. Speciellt för de små tror jag det är viktigt, då menar jag 1-3 åringar som bor växelvis i två familjer.

Men det här har jag tänkt på: varför skulle ens bonusbarn säga något annat än det man börjar kallas i relationen, alltså namnet? Jag menar, min bonusdotter kallar mig mitt namn, hon har aldrig ens reflekterat över att kalla mig mamma, trots att hennes mamma aldrig funnits där för henne. Som vissa uttrycker det att man "förtjänar" det, hur tänker ni då? Mitt namn duger precis lika bra, och varför skulle hon plötsligt börja kalla mig mamma? Handlar det om att barnet ska vilja ha kärnfamiljen som samhället oftast utgår från? Jag tar inte sida i vad som är rätt och fel, men jag bara undrar hur folk tänker kring detta.