• Anonym (Fan)

    Jag älskar mitt ena bonusbarn så himla mycket mer

    Har två bonusbarn..

    Det ena barnet är världens ängel, hon hjälper mig och pappan alltid, tar väldigt mycket ansvar, godhjärtad, kramas och pussas, vill mysa, är väldigt smart, alltid glad och sprallig, trotsar aldrig, är aldrig ledsen, är så himla kärleksfull och bara helt underbar.

    Men det andra bonusbarnet älskar jag också, men jag blir inte liksom varm i hjärtat när jag ser honom, jag känner att han är en snäll liten filur, men ingen sån där speciell connection till. Han är elak mot våra husdjur, drar katterna i svansen och slåss, väcker det andra barnet under natten, tar 0 ansvar och vill alltid att hans syster ska göra allting åt honom, vill aldrig mysa och är inte alls känslosam av sig, han surar hela tiden, trotsar jättemycket, lyssnar inte..

    Känner mig så hemsk, så ni behöver inte hoppa på mig direkt men var tvungen att ventilera.. Försöker behandla dom så lika som möjligt, men det blir ju svårt med tanke på hur han uppför sig.. Behöver råd?! 

  • Svar på tråden Jag älskar mitt ena bonusbarn så himla mycket mer
  • greta2

    Är det inte bara att man tycker om olika människor olika mycket. Och bonusbarnen är ju inte dina egna biologiska barn som man bär och föder och får en speciell relation till. Acceptera bara att du känner som du gör och fortsätt behandla dem likadant, om det går.

  • Anonym (2)

    Håller med.
    De är ju dessutom i olika åldrar och visst beteende kan vara kopplat till en viss ålder och kan ev försvinna så småningom, eller har det alltid varit så här?

  • Anonym (Styvmor)

    Jag känner samma sak.. Den ena är 8 år och kommer varannan helg, men under sommaren nu är han 2 v åt gången. Han är trottsig och lyssnar inte på mig, kan oftast inte hjälpa till, släpper alla sina saker över allt på golvet.. Jag blir tokig ibland! Men han är van att göra som han vill hos sin mamma och har inte lärt sig att här inns det regler och vi hjälps åt i familjen. Känns hemskt när man längtar tills han ska till sin mor så man får ha rent och fint hemma..

    Sen har vi mitt andra styvbarn, han är 2 år och bor här på heltid just nu. Jag älskar den gossen och skulle göra allt för han.

    Jag tror att det beror på att med den yngsta var jag med från det att han blev 4 månader. Vi har nog ett annat band då. 

  • Anonym (Lizilou)
    Anonym (Styvmor) skrev 2013-07-18 22:53:14 följande:
    Jag känner samma sak.. Den ena är 8 år och kommer varannan helg, men under sommaren nu är han 2 v åt gången. Han är trottsig och lyssnar inte på mig, kan oftast inte hjälpa till, släpper alla sina saker över allt på golvet.. Jag blir tokig ibland! Men han är van att göra som han vill hos sin mamma och har inte lärt sig att här inns det regler och vi hjälps åt i familjen. Känns hemskt när man längtar tills han ska till sin mor så man får ha rent och fint hemma..

    Sen har vi mitt andra styvbarn, han är 2 år och bor här på heltid just nu. Jag älskar den gossen och skulle göra allt för han.

    Jag tror att det beror på att med den yngsta var jag med från det att han blev 4 månader. Vi har nog ett annat band då. 

    Märkligt att det alltid är mammans fel när Bonusmammorna anser att barnet inte uppför sig.
  • FrökenKanSjälv

    TS,
    Min första tanke efter att läst din trådstart var att flickan låter otrygg medan pojken är tryggare och vågar trotsa mer. Att alltid vara snäll och till lags är inte naturligt för barn, det känns som att hon försöker göra er glada plus att hon kanske även kompenserar till er för att brorsan är "jobbig" mot er.

    Försök studera samspelet mellan syskonen och även samspelet mellan er vuxna och respektive barn. Får pojken uppmärksamhet bara när han trotsar eller får han även uppmärksamhet när han gör bra saker? Förväntar ni er att han ska trilskas så att han känner det och sen uppfyller era förväntningar? Stänger flickan inne sitt trots för att ni ska slippa hantera det? Osv?

    Självklart är det lättare att tycka om andras barn när de är snälla och kärleksfulla, det vore ju nästan konstigt om du inte hade lättare för flickans beteende. Men försök se bakom kulisserna och se om det kanske är så att pojken behöver hjälp att plocka fram lite positiva sidor. Och glöm inte bort att hjälpa flickan att våga trotsa!

  • Anonym (Fan)
    FrökenKanSjälv skrev 2013-07-20 07:12:22 följande:
    TS,
    Min första tanke efter att läst din trådstart var att flickan låter otrygg medan pojken är tryggare och vågar trotsa mer. Att alltid vara snäll och till lags är inte naturligt för barn, det känns som att hon försöker göra er glada plus att hon kanske även kompenserar till er för att brorsan är "jobbig" mot er.

    Försök studera samspelet mellan syskonen och även samspelet mellan er vuxna och respektive barn. Får pojken uppmärksamhet bara när han trotsar eller får han även uppmärksamhet när han gör bra saker? Förväntar ni er att han ska trilskas så att han känner det och sen uppfyller era förväntningar? Stänger flickan inne sitt trots för att ni ska slippa hantera det? Osv?

    Självklart är det lättare att tycka om andras barn när de är snälla och kärleksfulla, det vore ju nästan konstigt om du inte hade lättare för flickans beteende. Men försök se bakom kulisserna och se om det kanske är så att pojken behöver hjälp att plocka fram lite positiva sidor. Och glöm inte bort att hjälpa flickan att våga trotsa!
    Nja, när jag följt med på utvecklingssamtalen så har dagis sagt att flickan verkar må jättebra, tar ansvar, är poppis bland ungarna, är smart osv och att pojken är lite mer ''efter'' och att han måste bli bättre på att ta ansvar osv, precis som det vi själva märkt och noterat.

    Han får uppmärksamhet när han gör bra saker, men det händer ju såklart inte så ofta eftersom de mestadels är trots, det känns som att man alltid är sur på honom för att han alltid hittar på något dumt.

    Hon får ganska mycket beröm och det vet hon om själv, just för att hon sköter sig väldigt bra. Det har hänt en gång att hon trotsade, och då var det något mamman hade sagt till henne som fick henne att bli ledsen. Men annars ingenting sånt. Jag tror att hon trotsar mer hos mamman. 
  • Lilje

    Dagis?  Det är inte ens skolbarn, och ni vill dom ska ta ansvar och hjälpa till hemma?  Det här är småbarn ni har i hus, inte en au-pair.

  • Knappamamma

    Dagis barn är upp till 6 år och även om de inte gör hushållssysslor så kan man från start räkna med lite. T ex ta bort din tallrik från matbordet. Skjuta in stolen, plocka upp dina egna leksaker, städa sitt rum, bära in ren tvätt till sitt rum, hjälpa till att duka fram och av bordet, lägga sina kläder i tvättkorgen etc. Min 6 åring gör allt detta, vissa delar inte varje dag men ibland. Vissa delar är obligatoriskt varje dag. 3 åringen lite mindre men ändå det mesta. Att plocka undan efter sig själv är knappast att begära för mycket!

  • Anonym (Fan)
    Lilje skrev 2013-07-20 13:47:21 följande:
    Dagis?  Det är inte ens skolbarn, och ni vill dom ska ta ansvar och hjälpa till hemma?  Det här är småbarn ni har i hus, inte en au-pair.
    Ta ansvar hemma som i att plocka undan efter sig själva och så, ja de gör dom på dagis också.
  • Anonym (Personkemi)

    Jag tycker inte att det är så konstigt. Gillar ju syskonbarnen olika mycket beroende på om de är gulliga eller kaxiga och otrevliga. Trots att de alltså är mitt eget kött och blod. Skillnaden är att de inte bor hos mig. :)

  • M166
    Lilje skrev 2013-07-20 13:47:21 följande:
    Dagis?  Det är inte ens skolbarn, och ni vill dom ska ta ansvar och hjälpa till hemma?  Det här är småbarn ni har i hus, inte en au-pair.
    Ja just det, barn skall ju curlas så det blir en hjälplös vuxen av det.

    Självklart kan ett litet barn ta ansvar och hjälpas åt, inte lika mycket som ett större barn eller en tonåring, men ändå. 
  • Meduza
    FrökenKanSjälv skrev 2013-07-20 07:12:22 följande:
    TS,
    Min första tanke efter att läst din trådstart var att flickan låter otrygg medan pojken är tryggare och vågar trotsa mer. Att alltid vara snäll och till lags är inte naturligt för barn, det känns som att hon försöker göra er glada plus att hon kanske även kompenserar till er för att brorsan är "jobbig" mot er.

    Försök studera samspelet mellan syskonen och även samspelet mellan er vuxna och respektive barn. Får pojken uppmärksamhet bara när han trotsar eller får han även uppmärksamhet när han gör bra saker? Förväntar ni er att han ska trilskas så att han känner det och sen uppfyller era förväntningar? Stänger flickan inne sitt trots för att ni ska slippa hantera det? Osv?

    Självklart är det lättare att tycka om andras barn när de är snälla och kärleksfulla, det vore ju nästan konstigt om du inte hade lättare för flickans beteende. Men försök se bakom kulisserna och se om det kanske är så att pojken behöver hjälp att plocka fram lite positiva sidor. Och glöm inte bort att hjälpa flickan att våga trotsa!
    Tack för denna kommentar. Så fint och insiktsfullt!
Svar på tråden Jag älskar mitt ena bonusbarn så himla mycket mer