Jämför era barn resor med sina kompisar? Finns där avundsjuka?

Jag vill minnas att man jämförde en del som barn, ja. Vet inte om vi gjorde det redan som sexåringar, men åtminstone i skolåldern så var det mycket prat om vem som varit i flest länder och sådana saker. Säkert även om vad man gjort och så försökte man bräcka varandra.

Men som så ofta med barn så handlar nog det hela mer om dem själva än det handlar om att de tycker att de andra barnens sommarerfarenheter är sämre.

Förresten, jag kan som sagt minnas att jag och mina kompisar jämförde semestrar och var vi varit och sådana saker och försökte vara "bäst", men som tröst så kan jag väl säga att jag inte kan minnas att någon någonsin blev retad för att den inte rest bort eller rest utomlands och kan heller inte minnas att man såg ner på de barn som inte varit med om helt fantastiska saker under loven. Så det är därför jag tror att det hela handlar mer om att barn vill hävda sig och stoltsera med sina egna erfarenheter än det handlar om att de vill trycka ner andras.

Ja det är väl inte helt ovanligt att en del barn skryter eller är allmänt glada över vad de gjort och vill berätta, min son är visserligen bara snart 5år så hans referens på vad som är coolt är ju lite annorlunda.

När hans kompis sa att han varit i Grekland med ett skrytande "har du det?" Så svara min son: Nej jag har varit på Legoland! (Inte Disney World i USA eller något annat han besökt) för Legoland är häftigast..

Mina barn och deras kompisar berättar gärna och mycket för varann om sina semestrar. Men jag upplever inte att de jämför eller skryter. Vissa åker till Frankrike andra till Småland eller Norge ytterligare andra till Turkiet...allt lika roligt

I skolåldern var det mycket jämförelse mellan eleverna om vad vi gjort och vart vi rest under sommarlovet. Att ha varit utomlands (utanför Norden) var ju häftigt, medan att bara ha varit på landet var mindre häftigt. Att ha varit på någon nöjespark var också högt i status minns jag. Men ingen blev retad för att de inte rest eller gjort något särskilt, däremot tyckte man kanske lite synd om dem eller tänkte att deras föräldrar var fattiga (ja, redan i låg ålder förstår barn sånt). 

Min 6.5 åring och hans kompisar pratar nog ganska mycket om semestrar men än så länge är det inte särskilt mycket skryt utan de fastnar (i alla fall min kille) på en speciell grej som de har gjort på semestern som bara är det häftigaste ever och det kan typ vara något som inte alls verkar häftigt. Just nu är det skansen för min kille, det bästa zoot i hela världen (jag kommer från Stockholm men vi bor utomlands så det är lite exotiskt)

Men det roliga är också att den killen som oftst åker på ganska dyra semestrar, typ Dubai är väldigt avundsjuk på vår son som får campa

Tror du gör rätt TS att påminna dottern om hur kul ni hade och att andra säkerligen hade kul också men att det är det som är det viktiga, att just ni hade roligt inte var ni var

Jag tror inte heller att det handlar om att trycka ner andras erfarenheter utan mer om att visa upp sina egna. Hon kunde ha sagt samma sak om din dotter varit utomlands i ett annat land än Thailand.

Barnen pratar mycket med sina kompisar om vad de gör, men hur de uttrycker sig tror jag beror mycket på hur föräldrarna uttrycker sig. Om föräldrarna berätter hemma att de gjort kvarterets häftigaste Thailandsresa och hur mkt pengar de har, så tror jag att barnen snappar upp det. Om föräldrarna dissar hemmasemestrar och besök hos mormor så följer det också med.

Vi, som också har varit i Thailand, är noga med vilka bilder barnen visar från sina semestrar. Hos oss visar de alltid bilder på förskola och skola. Men det handlar mest om att äta glass, klappa getter och bada - sånt som man kan göra både i Sverige och utomlands. Vi föräldrar kan hjälpa barnen att se det underbara i att meta abborre och i att få massage på en thailändsk strand - vi behöver inte sätta det ena framför det andra.

Min son som gått ut förskoleklass pratar ibland av vart de andra barnen åkt, men han har inget begrepp om var ställena ligger eller om något skulle vara häftigare än något annat. T ex var det en pojke som åkte till Turkiet och då trodde min son att det var samma ställe som han skulle åka på skolresa över dan . 
Jag väljer resmål inom Sverige som passar för mina barns åldrar och det är de väldigt nöjda med. Visst kan jag längta utomlands, men det får vänta tills barnen blir äldre och får ut mer av resan, så på något sätt tror jag oftast det är föräldrarna som överför sina känslor när barn i den åldern skryter om att de varit i något land långt bort.

Min dotter vill ofta göra saker som hon hört att andra gjort, typ Legoland eller Astrid Lindgrens värld. Jag brukar säga att det kanske vi också kan göra någon gång men nu gjorde vi ju det och det. Trist när barn ska värdera upplevelser. Kan säga att av de saker vi gör uppskattar barnen oftast de billigaste. Tex var vi på barnfilmbyn i mariannelund (rekommenderas!) där de hade en utställning om hur de filmade Emil i lönneberga. Mina barn älskade den och särskilt treåringen har pratat mycket om den. Gratis var det också :)

Visst jämför de, men de har ju inte samma skala som vi vuxna för vad som är bäst. Om man har badat mycket (inte bara i närmaste sjön hemma) och varit på någon form av nöjesfält så smäller det högst i min dotters umgängeskrets i alla fall, men det spelar absolut ingen roll om hur långt bort det är.