min sambo fryser ut mej ur sin tidigare familj
min sambo och jag har ett underbart gemensamt barn tillsammans, sedan har både jag och min sambo barn sedan tidigare och mina barn älskar min sambo. Problemet är att min vuxna sambos son och dennes sambo inte låter mig få vara delaktig i deras liv överhuvudtaget, de väljer att helt undvika mig i alla lägen. Detta eftersom sonen lever med en personlighetsstörd och inte "helt normal" tjej. Detta har inneburit att föräldraskapet inte fungerat helt problemfritt, någonting som antagligen kan vara ganska jobbigt och de gånger vi träffats har det blivit ett kaos. Mamman har inte riktigt fått det att fungera och sonen ska liksom "täcka upp" för detta vilket leder till mycket stök. Jag har upplevt detta som oerhört jobbigt och är och har varit orolig för barnet som jag tror skulle mått bra med lite annat stöd. Dock har jag lovat min sambo att inte agera i den frågan och det har jag inte heller gjort även om jag ibland ifrågasätter mitt eget beslut. då jag tror att de skulle behövt hjälp...
Nu har det gått så långt att vi faktiskt överväger att skiljas då både jag och min sambo mår jättedåligt i vår relation. Jag eftersom jag känner mej helt utesluten ur en sån viktig del i min sambos liv, han pratar inte i telefon med sonen när jag är i närheten och på 5 år har jag aldrig fått hälsa på dem. När de kommer och hälsar på har jag fått order om att inte "lägga mig i" och vara snäll vilket har lett till att de sista gångerna har jag valt att inte vara hemma alls. Någonting som inte min sambo tycker känns så bra vilket jag kan förstå.
Jag har verkligen försökt jobba på att acceptera på hur mitt liv ser ut och att vi inte har det gemensamma liv jag önskat. jag har sökt hjälp och fått prata vid flera tillfällen vilket hjälpt för stunden men sedan upplever jag att min sambo inte försöker förstå eller ens hjälpa i allt det här. Han går i försvar och nu är det "dom" mot mig helt plötsligt..?
Nu känns det som det inte finns mycket kvar och den känslan får mig att må oerhört dåligt, speciellt för vårt gemensamma barns skull. Nu funderar jag på om det skulle kunna vara möjligt att vi fortsätter leva ihop men ändå separata liv, kan man klara det eller ska jag inse att slaget är förlorat och jobba framåt för mina barns skull istället...
