Katt123 skrev 2013-07-21 22:35:39 följande:
Inte lite som syddes. Vet inte exakt hur många stygn men ändtarmsringen är ju skadad vid tredje och fjärde gradens skada.
Var hos bm för koll (på eget bevåg) för två veckor sedan och då sa hon att det läkte fint men att stygnen var kvar. fick kolsalt att badda med.
Har ett återbesök på Danderyds bäckenbotten sista juli. Längtar till det då jag kanske kan få lite svar då. Tycker infon varit så där från vården. Har inte förstått graden av min skada förens nu när jag googlat utifrån förlossningsjournalen och av hur ont jag har. Hade nog också trott att jag borde läkt vid det här laget men har förstått att det tar tid. Jag är rädd för om jag någonsin kommer läka fullt ut. Speciellt när jag inte kan ta hand om mig själv i första hand. Dottern kommer alltid först, förstås. Bara att få magen att fungera utan medicin... Fy! Blivit hård i magen två gånger och jösses vilken smärta när det skulle ut. Fick köra med lavemang tillslut. Fortsätter ta Toilaxen för jag vågar inte bli hård igen.
Rädd också för att dra upp skadan igen när jag sitter och står och gungar för att lugna hysterisk dotter på kvällarna.
Blir ju heller inte lättare att byta lägen (sitta till stå, ligga till sitta osv) när magmusklerna inte är tillbaka där de ska...
Du har mina sympatier. Hade också en sfinkterruptur efter min första förlossning och minns just några "hård i magen-episoder" som horrorupplevelser som slutade med lavemang. Det där med läkningen är ju individuellt, gissar jag. Försök att hitta de skonsammaste sätten att byta läge från liggande till stående. Har du fått instruktioner om
hur du skall resa dig? Annars borde du ju kunna få det av en sjukgymnast, med tanke på hur besvärligt du fortfarande har det.
I övrigt så är mitt tips att ändå våga fortsätta att belasta vänner och familj om att få support och avlastning. Du kommer att behöva det, nu och i framtiden. Nu är det sviterna efter förlossningen som gör det tufft, längre fram kanske du åker på magsjuka, barnet har en period när hon inte sover på nätterna (vilket krockar med en krävande period på jobbet), osv. Om jag var ensamstående så skulle jag tänka att det var A och O att bygga upp ett aktivt nätverk runt omkring mig så att jag skulle hålla i längden. Och ett aktivt nätverk blir de ju av att du ligger på och frågar om praktiskt stöd, även om det känns ovant. (Man är ju van att inte behöva belasta andra så mycket annars).
Lycka till!
