Hur lär jag min ettåring att låta bli hunden?

Det finns inte så mycket annat att göra än att lyfta bort, sätta sig emellan osv. Vår son var också på hunden jättemycket när han började gå, men han är 16 månader nu och intresset för hunden har minskat avsevärt. 

Tjata, tjata, tjata, totalt uppsikt hela tiden och lyft bort barnet varje gång. 100% uppsikt är det som gäller och att vara konsekvent. Låt aldrig barnet gå fram till hunden! Lär barnet att det enbart får klappa hunden om hunden söker kontakt. Barnet får inte söka kontakt med hunden utan det ska alltid vara hunden som söker kontakten.

Så hård regler behöver man inte ha när det gäller alla barn men ett barn som inte kan låta hunden vara ifred måste ha så hårda regler. Ni föräldrar måste vara där HELA tiden och korrigera.

Som sagt, så var frågan HUR lär jag min dotter att låta bli hunden. Vi har stoppat henne från att störa hunden i flera månaders tid men så fort vi vänder ryggen till är hon där igen.

Det är inte möjligt med 100% uppsikt dagligen, jag är ingen supermänniska.

Som sagt, så var frågan HUR lär jag min dotter att låta bli hunden. Vi har stoppat henne från att störa hunden i flera månaders tid men så fort vi vänder ryggen till är hon där igen.

Det är inte möjligt med 100% uppsikt dagligen, jag är ingen supermänniska.

spruta vatten på flickan varje gång hon närmar sig hunden?
närå skoja bara
det är min fulla övertygelse att det inte går att "lära" en ett-åring en sån sak som att låta bli hunden
du får vara en supermänniska ett tag helt enkelt och när du inte kan vara det stänger du undan hunden ett tag, tar ett djupt andetag och börjar om på nytt
dvs lyft undan, säg "nej" och avled 

Haha, kanske inte den mest optimala barnuppfostran med vattensprutan ;)

Jag hade hoppats att någon hade en bättre variant än det vi redan gör med att säga nej och handgripligen stoppa henne, men det kanske är så att hon är för liten för mer.

Skaffa en lekhage (http://2be4.blogspot.se/2010/04/lekhage.html) och sätt barnet i denna. Då kan hunden vara med familjen men barnet kan inte komma fram till hunden. Det är det enda förutom 100% uppmärksamhet som finns att göra.

Någon lekhage är vi inte intresserade av då jag anser det hämmande för barn. Hade det handlat om korta stunder så kunde jag lika gärna stänga ute hunden.

Jag vill förtydliga med att vi absolut inte har en "explosiv situation" här hemma med en stressad, trängd och jagad hund som snart kommer att markera mot ett barn.

Hunden tycker inte att det är särskilt jobbigt med dotterns framfusighet förmodligen därför att den är van från oss vuxna att när vi kommer så är det hunden som flyttar på sig - vi går inte runt eller sätter oss i en annan soffa.

Det är jag som vill lära min dotter att låta bli att flytta på hunden i leksyfte så att säga. Om det endast hade rört sig om att hon knuffar undan hunden när den står och blockerar hallen hade jag överhuvudtaget inte brytt mig :)

Jag hade också hoppats på tips. Inte min hund utan min mammas, men min 15 månaders kan bara inte låta bli den. Hunden är jättesnäll som tur är men hon rycker den i mustaschen och det är ju inte snällt och till slut kanske hunden säger ifrån. Nu när hon märker att det är absolut nolltolerans på att gå fram till hunden har hon börjat kasta saker på/mot hunden för att få hundens uppmärksamhet. 

Hon älskar verkligen hunden och skiner som en sol så fort hon ser den så det vore ju väldigt kul om de kunde få vara tillsammans ibland. Kanske samma knep hade kunnat fungera för att få henne att sluta dra mig i håret. Hoppas att det är en fas av att testa gränser.

Tyvärr kan man inte göra mer än tjata och avleda. En ettåring är ju jobbig på det sättet att man inte kan resonera med henne, det enda man kan göra är att nöta nöta nöta :/ carl är 18 månader och har just börjat fatta att man inte får rycka katterna i svansen. När man har barn och djur ihop är det tyvärr bara en ängels tålamod som hjälper.

Tyvärr så tror jag att det enda som fungerar är 100 procent övervakning, och när det inte går, stänga hunden ute. Förhoppningsvis så lär hon sig snart!

Och förresten, jag tycker det är toppen att du ber om råd NU och inte väntar tills ni har en ohållbar situation med en olycklig hund som markerar starkare än den behöver hemma.

Finns det något sätt du kan ordna hemma så att hunden kan få ett eget ställe att gå undan på om ditt barn blir för jobbigt?
Är det en stor hund kanske du kan ha kompostgaller som du kan klippa ner så bara husen kommer över eller om den är liten så kanske du kan klippa ett hål i kompostgallret så den kan komma igenom men inte barnet.
Då har hunden ett tryggt ställe att komma undan på där den vet att ditt barn inte kan komma i närheten plus att hunden kan gå ut och om som den vill och då inte är instängd :)

Vi hade samma problem med vår katt, eller snarare dotter. Hon kröp fram till katten och ryckte den i pälsen. När vi lyfte bort henne skrattade hon och kröp tillbaka. Jätterolig lek tyckte hon! Vi började därför lyfta bort katten och ge katten extra uppmärksamhet när hon gjorde så. Karten ville också gärna tillbaka så efter gosandet fick han gå ut. Dottern grät när katten fick uppmärksamhet och sedan försvann. Hon lede sug ganska snabbt att vara snäll mot katten och att låta den vars.

"Lärde sig ganska snabbt" ska det stå!

Två stycken bra råd på raken. Tack så mycket, jag ska pröva mig fram lite.

OMG! Jag har för tjocka fingrar för iPhone ;). Hoppas ni förstår trots alla stavfel.