• Anonym (LedsenTjej23)

    Jag vill inte leva mer i denhär kroppen.

    Hej i sommarvärmen!

    Jag hade hoppats att någon där ute skulle vilja orka lyssna på mig lite. Jag är en tjej på 23 år och har pojkvän sen 5 år ungefär tillbaka, vi har bott ihop ett år nu. Och vårt förhållande går bara utför.

    Jag lider sen några år tillbaka av sjukdomen Vestibulit, så sex händer inte allt för ofta. Jag har sökt hjälp för det här hundratals gånger men min smärta består. Ibland har det gått någorlunda bra men för det mesta gör det bara ont. Detta har bidragit till att jag inte är sugen på nått, inte pussar eller kramar. Jag känner mig väldigt värdelös som kvinna att jag inte kan ha sex och jag tänker varför pussas och bli upphetsad men efter de gå det inte att göra något mer.. Jag vet att det låter dumt men det är så det har blivit. Jag har dragit mig undan mer och mer från min sambo, och i början tyckte att han att det var okej men nu märker jag och vet att han tycker det är sjukt jobbigt, han tycker vi är som kompisar bara. Och det sårar mig något hemskt fast jag vet att det är jag som gör det.. Han har helt förståelse över min situation med sex men tycker att vi i alla fall kunde ta på varandra nån gång och visa någon slags kärlek.

    Jag är mycket deprimerad med, har varit sen tidig tonåring. Har alltid känt mig utanför, aldrig trivts med min väldigt smala kropp som jag har blivit mobbad för under många år och i nuläget är jag arbetslös vilket tär en del med på förhållandet. Min sambo står för alla utgifter i princip och tycker jag tar för givet att han ska betala allt. Jag gör verkligen inte det med vilje och skulle så gärna vilja ha ett jobb men det har varit tufft. Och mitt självförtroende är så kasst och jag tänker på självmord flera gånger i veckan. Jag har gått hemma en lång tid och har skjutit alla mina nära ifrån mig och umgås enbart med min kille..

    Jag är väldigt nojjig med allting, är super renlig av mig med och ödelägger en massa tvål varje dag och det är också en till anledning som tär på förhållandet. Jag är så kontrollerande och vill gärna att min kille med ska vara lika renlig som jag vilket gör att jag bevakar minsta lilla grej han gör.

    Jag låter som världens hemskaste flickvän men det är jag inte, jag har bara dragits med i min depression och låter mina tvångstankar styra mitt liv.

    Jag vill kunna ha sex, vara glad, ha ett jobb, slippa tvätta händerna 50 gånger om dagen och framför allt vara lycklig med mig själv.

    Jag dra mig mer och mer mot att ta mitt liv, vilket har cirkulerat i mitt huvud sen jag var 14 år. Vill inte förlora min pojkvän men det känns som han har gett upp nu, han sa innan idag att han kände att det inte funkar mer. Han är irriterad hela tiden och det gjorde mig så ledsen först men jag förstår honom nu, vad han gå igenom men jag vill verkligen lösa allt. Men det känns som det är hundra fel på mig, vad ska jag börja.

    Jag har gått till en psykolog för ett bra tag sen men det hjälpte inte mig så mycket, borde väl söka ny hjälp.

    Usch förlåt för den här texten, har svårt att sätta ihop det bra. Så många problem. Hoppas någon orka läsa..

  • Svar på tråden Jag vill inte leva mer i denhär kroppen.
  • Anonym (men snälla)

    Men snälla flicka.... sex är inte bara penetration, fungerar det inte om din kille smeker eller slickar dig så att du får sexuell njutning?

  • Anonym (LedsenTjej23)
    Anonym (men snälla) skrev 2013-07-23 19:08:15 följande:
    Men snälla flicka.... sex är inte bara penetration, fungerar det inte om din kille smeker eller slickar dig så att du får sexuell njutning?
    Jo men det gör med till och från ont. Det har skapats en ond cirkel och jag känner ingen lust till nått inom sex :(
  • Anonym (men snälla)
    Anonym (LedsenTjej23) skrev 2013-07-23 19:10:35 följande:
    Jo men det gör med till och från ont. Det har skapats en ond cirkel och jag känner ingen lust till nått inom sex :(

    Nej men ha inte sex då? Det finns väl annan närhet som ör minst lika intim som sex
  • Mamori

    Jag förstår att det är urjobbigt med vestibulit, jag hade det själv från när jag var 16-26 år. Det påverkar ens sexualitet jättemycket. För mig fungerade inte oralsex eller sånt heller, allt gjorde ont. Testade massor av saker som inte hjälpte. Det som till slut fungerade var att få barn. Jag har också hört att man kan operera, om det är illa. Byt psykolog om den du har inte fungerar. Och tänk inte på att ta livet av dig mer, det kommer bli bättre även om det tar tid. För mig blir det fortfarande bättre hela tiden. Vestibuliten är borta men jag påverkas psykologiskt fortfarande och det tar sin tid att läka, men det går. Tänk vilken lycka när vestibuliten en dag är borta, vilken frihet! Vill du inte få uppleva det?

  • Anonym (LedsenTjej23)
    Anonym (men snälla) skrev 2013-07-23 19:11:41 följande:

    Nej men ha inte sex då? Det finns väl annan närhet som ör minst lika intim som sex
    Har du läst min text? Jag har vestibulit, det gör förbannat ont att ha sex. Som någon skär och sätter eld på ditt underliv! Hela området kring slidan gör ont. Sex är mycket ja visst, men jag har tappat suget till allt annat eftersom min kropp sätter ihop beröring med smärta..
  • Anonym (men snälla)
    Anonym (LedsenTjej23) skrev 2013-07-23 19:16:54 följande:
    Har du läst min text? Jag har vestibulit, det gör förbannat ont att ha sex. Som någon skär och sätter eld på ditt underliv! Hela området kring slidan gör ont. Sex är mycket ja visst, men jag har tappat suget till allt annat eftersom min kropp sätter ihop beröring med smärta..

    Jag skrev att ha inte sex då! Det finns annan närhet som är intim om du vill vara intim med din pojlvän!
  • Anonym (LedsenTjej23)
    Mamori skrev 2013-07-23 19:15:48 följande:
    Jag förstår att det är urjobbigt med vestibulit, jag hade det själv från när jag var 16-26 år. Det påverkar ens sexualitet jättemycket. För mig fungerade inte oralsex eller sånt heller, allt gjorde ont. Testade massor av saker som inte hjälpte. Det som till slut fungerade var att få barn. Jag har också hört att man kan operera, om det är illa. Byt psykolog om den du har inte fungerar. Och tänk inte på att ta livet av dig mer, det kommer bli bättre även om det tar tid. För mig blir det fortfarande bättre hela tiden. Vestibuliten är borta men jag påverkas psykologiskt fortfarande och det tar sin tid att läka, men det går. Tänk vilken lycka när vestibuliten en dag är borta, vilken frihet! Vill du inte få uppleva det?
    Ja det gör ju det. Jag känner mig värdelös och att pussas är inte lockade heller. Hela sexualitet skakas om och allt är borta. Försvann smärtan helt när du fick barn? Jag har gått olika kbt-program för att bli av med det och tränat mitt underliv i många år med stavar osv men det händer inget avskyvärt. Det är ingen som vet varför jag har denna smärtan.. Jag upplever att den kom runt 14 års åldern när min första mens kom. Innan dess kan jag inte minnas att det har gjort ont.

    Jag vet att sex är mycket annat men nån gång vill man faktiskt kunna ha penetrerat sex och så är det för mig. Jag menar jag har aldrig någonsin upplevt de utan smärta. Det är så enkelt för andra som inte ha det och säga att man ska göra annat.

    Jag skulle jätte gärna vilja ha barn men hur ska jag kunna de? Hela samhället är baserat på sex tycker jag och man få det slängt i ansiktet hela tiden, hur ska man kunna slappna av och ignorerar det. Livet känns ganska snabbt meninglöst.
  • Anonym (anonym)

    Har du kollat alternativet operation för vestibulit? Har man tilltäckligt livkvalitésnedsättning kan detta erbjudas, dock som sista utväg efter bedövningssalvor, terapi etc. Mot ditt renlighetbehov är KBT att rekommendera. Lycka till!

  • Anonym (Lyra)

    Du skrivet att du har ett tvångsbeteende med mängder av tvåltvätt varje dag. Tvättar du även ditt underliv på samma sätt med tvål?

  • Dominant

    Äsch, fungerar det inte i ett hål så har du ju två ytterligare som du kan penetreras i.

  • Anonym (Liten)
    Dominant skrev 2013-08-01 19:29:02 följande:
    Äsch, fungerar det inte i ett hål så har du ju två ytterligare som du kan penetreras i.

    Gränslös? Vad man tänker kan vara svårt att styra över men att låta käften/fingrarna gå kan man förhindra.
  • Anonym (Liten)

    Tyck inte illa om din kropp förresten. Jag är också tanig och desto äldre jag blir (är 30) desto nöjdare är jag. Jag ligger nu sedan ett par år ungefär på gränsen till normalviktig och låg förut under 17 i BMI. Jag insåg när jag var gravid hur mycket jag skulle avsky att väga mer, man blir jäkligt otymplig när man väger några kg mer. En lätt kropp, utan svält eller massvis med träning är få förunnat!

  • Anonym (BrkBad)

    Du låter nästan som min ex sambo.. Men hade ju inte ditt lidande vid sex, men Lika dan med alla tankar fast hon var lite överviktig, men inget jag stördes av alls men hon gjorde, så därför fick man ingen närhet och hon stötte bort mig som du beskriver du gör för hon mådde dåligt.. Försökte stötta och stötta men blev bara mer från skjuten.. Försökte hjälpa henne med alla hennes tankar osv alltid, hennes familj har varit våldsamma mot henne osv så efter det bröt jag kontakten med dem vilket hon tog illa vid sig och blev mer arg på mig tyvärr.. men fortsatte stötta henne men tillslut så såg hon väll att jag började må dåligt också, jag kände mig som luft, fick aldrig en kram eller så.. Och jag var förstående och tjatade inte om sex osv.. Så egen dag bara gjorde hon slut.. Att hon kände bara jag var en vänn men jag tror det var för hon tålde inte se att jag mådde dåligt.. Så TS din kille vet du mår dåligt, han har förståelse för sexet annars hade han aldrig stannat oss dig och kämpat. Du behöver inte skämmas och skrämma bort han för det gör ont i hans hjärta och ja därför blir han irriterad på dig. Börja med och ge han en varm kram och kyss de behöver ni båda

  • Anonym (LedsenTjej23)

    Tack för de senaste svaren, har inte varit inne på ett tag här..

    Svarar lite på de ni undrat. Jag tvättar aldrig underlivet med tvål, bara vatten och har alltid gjort. Och jag tvättar inget överdrivet utan bara lite när jag duschar varje dag så en gång om dagen. Och angående p-piller så har jag aldrig ätit eller tagit något annat preventivmedel. Har bara använt kondom. Har aldrig vågat prova p-piller för alla biverkningar och många bli som sagt värre i underliv med de och många verka ha problem blödningar hit och dit och sånt vill jag inte hålla på och oroa mig för, underbart skönt och veta när mensen kommer och hur länge den håller på.

    Jag hade velat opereras men min senaste barnmorska trodde att jag skulle klara mig utan de bara jag träna upp underlivet med stavar osv men som sagt inget som har hjälpt. Just nu orkar jag inte ta tag i det. Vården här är så svår att ha med att göra, man måste nästan vara frisk för att få hjälp. Just nu är det så mycket annat..

    Jag har verkligen försökt att vara nära min sambo mer och visa honom den kärlek jag kan i alla fall. Han uppskattar det jätte mycket och han verkar gladare faktiskt. Och vi har haft de bra de senaste två veckorna här. Vi har verkligen tagit i varandra och det är stort från att ha gått från ingenting på senaste året.

    Nån dag ska jag ta tag i min vestibulit igen och kolla över andra alternativ för jag bli inte frisk på egen hand. Men det är som sagt svårt, jag är ung och tas inte på allvar av sjukvården. Och mina andra psykiska problem som mitt tvångsbeteende.

Svar på tråden Jag vill inte leva mer i denhär kroppen.