hur har ni löst det

Om jag har fattat saken rätt så är det väl inte bara semesterresan det handlar om här - utan att TS tycker att det är jobbigt att han har sina små barn på heltid när han inte jobbar (utomlands). Kanske inte så konstigt om han är borta längre perioder att han vill spendera mycket tid med sina barn.

TS,
Du menar att din kille först dikterar villkoren för hur och när ni kan ses på hemmaplan (alltid inklusive hans barn) och sedan har han mage att bli sur för att du väljer att göra saker på egen hand med ditt barn???

Du har definitivt inte gjort något fel! Har ni ens pratat om någon gemensam resa eller kom han på det när du skulle iväg? Att han surar är helt och hållet hans eget ansvar och inget som du behöver ta åt dig av.

Jag har egna barn och bonusbarn och jag tycker nog att man kan åka med ett eller flera barn eller ensam för all del. Huvudsaken är väl att det finns ett familjeliv i det stora hela resten av året där alla får vara med? Man måste inte alls ha med sambons barn om man längtar efter en vuxen-semester. Min dotter är 19 år och både jag och dottern skulle kunna åka på en resa utan de andra barnen och det skulle absolut vara njutning på hög nivå. 

Alla är vi människor med olika behov.

Jag har inte fått uppfattningen att de är sambo - men jag kanske har fel?

Åk iväg och njut av en underbar semester tillsammans med ditt barn du! Du har ju gjort undan småbarnsårena med passandet semestrarna igenom redan så se till att njuta av att fara med ditt stora barn nu!

Jag har stort barn numera och undviker så gott jag kan män med små barn för att, om möjligt, inte hamna i den situation du är nu i TS. Var sak har sin tid och tiden med småbarn och allt det ljuvliga med det har jag upplevt och nu är det nya tider och nya upplevelser istället som väntar. Att sitta på stranden och baka sandkakor har sin charm, men är klar med den delen, nu är det solstol och en god bok som lockar.

Att ni alltid ska ses tillsammans med hans småbarn med hade inte jag pallat...  Och i synnerhet inte om det är en man som väldigt gärna vill ha hjälp med att få ihop sitt livspussel och gärna lägger över av barnpassandet på nya kvinnan.

Känns som att ni har mer än bara semestern att diskutera, även om det var den som var the topic just här. Jag tycker definitivt man kan åka på semester i olika konstellationer, annars riskerar man att lägga massa pengar på en resa där ingen egentligen är nöjd. Det är svårt att hitta sådana med både vuxna barn (eller äldre tonåringar) och småbarn så varför inte dela upp er? Sen för familjekänslans skull, om man vill ha en sådan, så kan man göra mindre grejer ihop. Annars riskerar ni ju verkligen att dina barn bara tycker att hans är pestjobbiga! Utlandsresor med varma, trötta småbarn kan ju göra vem som helst knäpp ;). Sen kanske du och din ska sätta er ned och prata om hur ni vill att familjelivet ska vara, vilka förväntningar ni har på varandra, hur ni ser på "rättvisa" inom familjen etc. Det finns så mycket som bli konflikter som man inte behöver tänka på när man inte har dina, mina och andras ungar i familjen. Med grundtanken att det faktiskt inte behöver vara "rättvist" utan att man försöker tillgodose allas behov utifrån sina specifika förutsättningar kan det bli rätt bra :). Ska man kompensera, överkompensera och helst tycka synd om någon (som det antagligen inte är synd om, den kanske bara har andra förutsättningar?) och försöka få någon rättvisa utifrån det så blir det klart svårare, tro mig, jag har varit med om båda :).