Gravid i vecka 16 - kaos i huvudet!

Tack för ert stöd! Jag har pratat med mamma, som blev förvånad och verkade besviken, åtminstone till en början. Jag är yngsta barnet, mina systrar fyller snart 30 och jag tror att mamma fortfarande ser mig som ett barn på sätt och vis. Det kommer nog ta även henne lite tid att smälta beskedet att hennes minsting ska bli mamma. Hon blev inte arg, men verkade inte glad öht. Det känns lite tungt, men jag hoppas att hon vänjer sig. Liksom jag förutspått blev det många frågor om hur det ska gå till rent praktiskt med skolan, bostad osv.

I morse pratade jag med den blivande pappan, som först yrade om faderskapstest och att han inte ville veta av "ungarna" oavsett. Sen, som från ingenstans, kom han med namnförslag till barnen! Det blev ett samtal som böljade hit och dit, från ilska till en illa maskerad stolthet över att bli pappa. Innan vi la på sa han att han redan visste att barnen var hans, att han bara var så förvirrad och chockad fortfarande. Jag kan inte säga att vi var de såtaste av vänner när vi avslutade samtalet, men skillnaden mot för några dagar sedan var ändå stor. 

Idag kände jag förresten första lilla "knuffen" i magen och på torsdag ska jag få göra ett nytt ultraljud (rutinultraljudet), så nu börjar det så sakta kännas både verkligare och bättre!   

Hej ts,

jag förstår att det är omvälvande att få ett sådant besked. Jag har en liten dotter på fyra månader som inte var planerad och som kom väldigt "olägligt". Samtidigt visste jag alltid att jag inte skulle klara en abort, och idag är jag så innerligt lycklig över att ha henne.

du studerar skriver du, bor du möjligen i Uppsala? Inboxa mig gärna om du vill.

Det var onekligen en chock att få beskedet, men det sjunker in lite mer för varje dag som går. Jag bor dessvärre inte i Uppsala, utan längre söderut.

---

Idag har jag varit på rutinultraljud och beräknad förlossning är 3 januari, men eftersom det är två där inne är det förstås stor risk/chans att det blir decemberbarn. 
Det är med 99% säkerhet tvåäggstvillingar. Den som undersökte mig tyckte att allting tydde på det, inklusive det faktum att det ser ut att vara en flicka och en pojke ;).

Jag har pratat med den blivande pappan flera gånger de senaste dagarna och det är väldigt mycket fram och tillbaka. Han är nog mer chockad än vad jag är och vet inte riktigt om han ska vara glad och stolt eller arg och bedrövad. Han har inte berättat någonting för sin nya flickvän och jag kan verkligen förstå att det inte är lätt, men han har ju inte varit med mig medan de varit tillsammans. Fast å andra sidan är tjejen 17 år gammal och de har nyligen blivit tillsammans. Det är en ganska stor sak att förhålla sig till, att ens pojkvän ska ha barn med en annan kvinna.  

Nåväl, det där är utom min kontroll. Jag koncentrerar mig främst på praktiska lösningar vad gäller boende och ekonomi just nu. Kanske, kanske får jag hyra en fin trea här i närheten i andra hand, det vore helt perfekt. Men oavsett hur det blir så kommer det att lösa sig på något sätt och jag kan bo hemma hos mamma ett tag om det skulle knipa. Det hoppas jag på att slippa dock, men hellre det än att bo i min studentlägenhet iaf.

Läst precis igenom tråden och vill bara säga grattis till tvillingarna :) Förstår att det är tufft för dig och att ditt ex är chockad. Han behöver nog en del tid att vänja sig vid tanken. Det praktiska kommer att lösa sig. Hur mår du nu? 

Vad underbart att du väljer att behålla bebisarna. Det kommer gå bra. Du verkar stark och jag får bara en känsla av att det här kommer gå toppen. Killen fick nog en chock och jag tror att du kommer få stöd när han bara landat lite.
Kram till dej o Stort lycka till!

Hej TS! 

Vilken sits du hamnat i.. Vill bara säga att du verkar förståndig och jag tror att du kommer klara dig galant bara du har viljan till att klara det!
Själv har jag bara ett barn, men varit ensam från start pga pappan plötsligt ångrat sig efter att barnet kom.
Ibland har det varit ganska tufft, men hur jobbigt det än har varit så är jag så glad över min son!

Är också student och när sonen var riktigt liten var det något lättare att läsa medans han var nöjd/sov, han krävde ju inte mer än närhet då. Ju äldre han blev ju mer uppmärksamhet ville han såklart ha :) Då blev det mer o mer studier senare om kvällarna, samt när han sov mitt på dagen. Så höll jag på tills han var närmare två år och började på fsk, först då kunde jag studera på dagarna ist och emellanåt  se nån film på kvällen istället för studier varje kväll. Under perioden när jag pluggade sent om kvällarna/nätterna var jag rätt sliten, men man växer som person när man går igenom tuffa perioder och ändå klarar sig. Nu ser jag tillbaka på perioden och känner mig stolt. 

Du kommer att ha ett barn mer än mig, vilket kommer kräva mer jobb. Förhoppningsvis har du familj på din sida som kan avlasta dig ibland. Min mamma har vid ett fåtal tillfällen kommer förbi nån timme så att jag fått läsa/lägga mig och vila en timme eller två, det är uppskattat :)

Lycka till, allt löser sig.  

Jag tror inte att din mamma blev besviken egentligen. Men hon blev naturligtvis bekymrad över hur du ska ordna det med boende, din utbildning och allt. Vi mammor har en märklig benägenhet att först se alla hinder och problem innan vi förmår visa den glädje vi ändå känner.
Jag är säker på att hon kommer att visa sig allt mera glad och lycklig över de väntade små barnbarnen allt eftersom tiden går och allt faller på plats.

Detsamma gäller nog för den blivande pappan också. Han börjar redan mjukna lite och erkänna sin stolthet.
Och du, jag är säker på att allt bara kommer att bli bättre och bättre.
Du verkar vara en mogen och förnuftig tjej, och jag önskar dej all lycka med  både barn och utbildning!

Kram!      

all lycka till! blir alldeles rörd av att läsa tråden. Jag är dock säker på att du gör rätt val, barn ångrar man nog aldrig:) men mycket annat kan man ångra! som en abort tex

Hej. Har du funderat på att adoptera barnen till någon som har det lite bättre ställt än dej och är i ett annat skede i livet? Om du väljer att behåll önskar jag dej lycka till med allt å grattis. Kram

ohh vad kul...glad för att du behåller dom..barn e det bästa som finns. jag har 4 flickor och jag är 27 år....

Jag tycker att du gör helt rätt, och grattis till att du ska bli mamma igen :) Tror att du har hundra procent förutsättningar att bli den bästa mamman för dessa två :D

Grattis! :)

Vill tipsa om en blogg, en tjej som också blev gravid med tvillingar och är ensamstående. Hoppas det kan vara till hjälp!

tvillingforalder.se/

Hur har det gått för dig, TS?

Hej,
jag tycker du är underbar som behåller barnen och önskar dig all lycka och framgång.
Kram