Styvfamil2013

Äldre 30 Jul 10:26

47 svar

Funderingar från en bonusmamma.

Jag har nyss blivit bonusmamma barnet är nästan 7 år, allt har gått väldigt fort.

Sambon har tidigare haft barnet väldigt, väldigt mycket vad jag förstått.

Under ett drygt år har han haft barnet varannan helg ca då barnet bott på annan ort.

Samma vecka som vi flyttade ihop så flyttade barnet till samma stad och det blev bestämt

boendet skulle vara veckovis. Nu är det så att boendet ÄR inte veckovis…. utan ändras hela tiden,

utan någon som helst förvarning.

En gång då vi satt i bilen så blev jag meddelad att barnet hämtas om ca 2 timmar, en dag tidigare.

Jag råkade då kläcka ur mig att jag trodde vi skulle vara barnlediga även idag, vi hade lite att reda ut

ang. annat kände jag och jag hade liksom räknat med att vi skulle ha en dag till att prata på.

Detta resulterade i att han meddelande mig om att barnet kommer alltid att komma FÖRST och

det finns inte en chans att han skulle neka sitt barn att komma om barnet vill det. Och veckors iskyla!

Att vilja ha sitt barn är iof i mina ögon är en god egenskap som förälder. Men alla ändringar utan någon som helst förvarning är ärligt talat skitjobbigt. Dessutom så vill han TA VARA på tiden när barnet är hos oss och det går

I princip inte att göra något medan barnet är uppe och vaket utan barnet skall underhållas hela tiden.

Barnet vill inte alls vara hos sin mamma vilket heller inte uppmuntras utan det är alltid ett evigt tjat om att jamen vi pratar med mamma så får du säkert komma hit den och den dagen också… ärligt talat? Borde man inte uppmuntra barnet att vilja vara med sin mamma också?

Vet inte riktigt hur jag skall hantera allt, tänkte att här inne finns nog massor av erfarenhet, stöd hjälp och tips att få.

Styvfamil2013

Äldre 30 Jul 13:27

#31

Respekt skrev 2013-07-30 12:52:38 följande:

Tror han är väldigt pappig nu eftersom du kommit in i bilden ( konkurens ) men det går nog över med tiden, speciellt eftersom du verkar tycka väldigt mycket om honom

Att vara med kompisar kommer i lite olika åldrar för barnen, men det kommer nog för honom med.

Önskar er ett lyckligt liv tillsammans ${#emotions_dlg.flower}$

Tack det värmer att höra

Styvfamil2013

Äldre 30 Jul 13:40

#32

Inte bara mamman han underminerar utan även mig många gånger tyvärr.
Många problem kring det här, om jag t ex säger till om något kan han ändra på det.
Om vi pratar om något och barnet frågar något så kan jag svara och barnet ignorerar fullkomligt mitt
svar och ställer fråga igen riktad till pappa om jag då återigen svarar så kan frågan ställas en gång till,
pappa svarar då istället för att helt enkelt säga helt enkelt bara att: Du har redan fått svaret från ....

Barnet har ju inte lätt att veta hur det skall förhålla sig i hela situationen, därför tycker i alla fall jag att det
är så otroligt mycket viktigare att pappa ser till att stärka min ställning också. Just nu känns det lite hopplöst.

Ann Sjovis

Äldre 30 Jul 13:44

#33

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 13:40:37 följande:

Inte bara mamman han underminerar utan även mig många gånger tyvärr.
Många problem kring det här, om jag t ex säger till om något kan han ändra på det.
Om vi pratar om något och barnet frågar något så kan jag svara och barnet ignorerar fullkomligt mitt
svar och ställer fråga igen riktad till pappa om jag då återigen svarar så kan frågan ställas en gång till,
pappa svarar då istället för att helt enkelt säga helt enkelt bara att: Du har redan fått svaret från ....

Barnet har ju inte lätt att veta hur det skall förhålla sig i hela situationen, därför tycker i alla fall jag att det
är så otroligt mycket viktigare att pappa ser till att stärka min ställning också. Just nu känns det lite hopplöst.

Fast du förstår väl också att det har varit stora förändringar i sonen liv som dessutom har kommit väldigt hastigt? Jag tror att du gör rätt i att prata med din kille men samtidigt också låter det ta tid. Lillkillen är bara 7 år, han behöver också tid att vänja sig vid allt det nya. Det är inte gjort i en handvändning.

Styvfamil2013

Äldre 30 Jul 13:45

#34

SupersurasunkSara skrev 2013-07-30 12:55:45 följande:

Oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo oooooooooh alla varningsklockor klämtar som aldrig förr i mig. Den här mannen skulle jag ALDRIG fortsätta med. Never ever.

Jag är ju nu också ganska beroende av att veta vad som händer och sker för att må bra så för mig hade det varit ett NO NO att bara ändra planer hux flux utan umgänge ska vara fasta tider, givetvis med chans till ändringar i akuta fall och även annars då och då, men grundkravet är fasta tider.

Barn har ju en förmåga att spela ut sina skilda föräldrar, mamma är dum (oftast för att hon vill ha regler osv) så då vill jag till pappa istället som bara är snäll (och roar mig/låter mig få som jag vill). Detta är aldrig ok, barnet ska INTE kunna smita undan konflikter på det viset, konflikter ska lösas med den förälder det gäller, om så krävs med stöd av den andra, om ena föräldern är rabiat och knepig.
Nu behöver det ju inte vara så i TS fall, men som sagt, min vilja och mitt välmående är lika viktigt som barnets, ett barn ska inte per automatik gå först bara för att det är ett barn, utan den som behöver det mest just då ska gå först. I detta fall behövde TS och mannen diskutera, alltså skulle sambon ha sagt nej till barnet om det inte var akut.

Lite så jag kan känna ibland, jag vill att barnet skall kunna komma oftare om det vill.
Men jag känner att mamman undermineras och att det blir påfrestande för mig när det sker oavbrutet hela tiden utan någon som helst struktur. Och att det ibland kunde vara skönt om någon hänsyn togs till mina känslor och tankar som t ex de gånger då jag faktiskt HAR planerat något som måste ställas in pga att barnet kommer

Ann Cistrus

Äldre 30 Jul 13:46

#35

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 13:40:37 följande:

Inte bara mamman han underminerar utan även mig många gånger tyvärr.
Många problem kring det här, om jag t ex säger till om något kan han ändra på det.
Om vi pratar om något och barnet frågar något så kan jag svara och barnet ignorerar fullkomligt mitt
svar och ställer fråga igen riktad till pappa om jag då återigen svarar så kan frågan ställas en gång till,
pappa svarar då istället för att helt enkelt säga helt enkelt bara att: Du har redan fått svaret från ....

Barnet har ju inte lätt att veta hur det skall förhålla sig i hela situationen, därför tycker i alla fall jag att det
är så otroligt mycket viktigare att pappa ser till att stärka min ställning också. Just nu känns det lite hopplöst.

Run for the hills! Låter kanske drastiskt men precis som SupersurasunkSara skriver så ringer varningsklockorna vilt! Livet som bonusmamma kan vara tufft nog med en vettig sambo och trevligt bonusbarn!

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

sextiotalist

Äldre 30 Jul 13:57

#36

Anonym (L) skrev 2013-07-30 12:08:40 följande:

Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som behöver rangordna sina familjemedlemmar...

Inte jag heller

Respekt skrev 2013-07-30 12:10:05 följande:

Nej, barnen kommer ALLTID först, men jag gissar på att du inte har några egna barn

Min sambo har tre barn, varav ett är gemensamt, nej, barnen kommer inte alltid först, hos oss är det ingen som kommer först med automatik.

SupersurasunkSara

Äldre 30 Jul 14:46

#37

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 13:45:34 följande:

Lite så jag kan känna ibland, jag vill att barnet skall kunna komma oftare om det vill.
Men jag känner att mamman undermineras och att det blir påfrestande för mig när det sker oavbrutet hela tiden utan någon som helst struktur. Och att det ibland kunde vara skönt om någon hänsyn togs till mina känslor och tankar som t ex de gånger då jag faktiskt HAR planerat något som måste ställas in pga att barnet kommer

Kan ni kompromissa? Att har ni bestämt något så får barnet itne komma, har ni inte bestämt något så får det komma?
OCH kan du prata med mamman? Fråga vid vilka lägen barnet inte vill vara där och är det pga hon har regler så bör ju pappan säga nej. Kommer han att göra det? Kan han förstå?

Styvfamil2013

Äldre 30 Jul 15:03

#38

SupersurasunkSara skrev 2013-07-30 14:46:15 följande:

Kan ni kompromissa? Att har ni bestämt något så får barnet itne komma, har ni inte bestämt något så får det komma?
OCH kan du prata med mamman? Fråga vid vilka lägen barnet inte vill vara där och är det pga hon har regler så bör ju pappan säga nej. Kommer han att göra det? Kan han förstå?

Nej kompromissa går nog inte, han är benfast på punkten att barnet skall komma närhelst han vill.
Har aldrig träffat mamman alls, har inte ens fått åka med för att hämta upp/lämna, jag tar ju överhuvudtaget inte någon del i deras liv bortsett ifrån att jag lagar maten, barnet alltid ropar godnatt och att jag följer med på utflykter av olika slag samt fotbollsspel mm... men i övrigt får jag inte ta del annat än som nu när det var tvunget till det när jag fick passa barnet i fem dagar när fritids var stängt.

Vad jag inte förstår är att inte mamman protesterar högljutt?

SupersurasunkSara

Äldre 30 Jul 15:10

#39

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 15:03:52 följande:

Nej kompromissa går nog inte, han är benfast på punkten att barnet skall komma närhelst han vill.
Har aldrig träffat mamman alls, har inte ens fått åka med för att hämta upp/lämna, jag tar ju överhuvudtaget inte någon del i deras liv bortsett ifrån att jag lagar maten, barnet alltid ropar godnatt och att jag följer med på utflykter av olika slag samt fotbollsspel mm... men i övrigt får jag inte ta del annat än som nu när det var tvunget till det när jag fick passa barnet i fem dagar när fritids var stängt.

Vad jag inte förstår är att inte mamman protesterar högljutt?

Återigen, lämna karln, han är inget att ha. Mamman kanske visst protesterar högt, du får ju inte följa med vid hämtningar/lämningar..
Men hur ska hon hindra barnet från att åka till pappan när pappan säger ja?

Litet My

Äldre 30 Jul 17:59

#40

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 15:03:52 följande:

Nej kompromissa går nog inte, han är benfast på punkten att barnet skall komma närhelst han vill.
Har aldrig träffat mamman alls, har inte ens fått åka med för att hämta upp/lämna, jag tar ju överhuvudtaget inte någon del i deras liv bortsett ifrån att jag lagar maten, barnet alltid ropar godnatt och att jag följer med på utflykter av olika slag samt fotbollsspel mm... men i övrigt får jag inte ta del annat än som nu när det var tvunget till det när jag fick passa barnet i fem dagar när fritids var stängt.

Vad jag inte förstår är att inte mamman protesterar högljutt?

Fast det låter väl ganska normalt om ni nyss träffats? Då ligger ju din "inblandning" på en fullt normal nivå.

Styvfamil2013

Äldre 31 Jul 07:22

#41

Litet My skrev 2013-07-30 17:59:08 följande:

Fast det låter väl ganska normalt om ni nyss träffats? Då ligger ju din "inblandning" på en fullt normal nivå.

På sätt och vis, men samtidigt inte.... att jag inte följer med att hämta och lämna bara för att är väl rätt normalt.

Däremot har jag många gånger tyckt att det är helt idiotiskt när vi t ex varit någonstans i samband med att barnet skall hämtas och då passerar den plats barnet är på ca 7 km hemifrån, men istället för att hämta upp skynda hem, lämnar av mig och kör tillbaka för att hämta barnet, bara för att sen återigen köra hem....

Linkken

Äldre 31 Jul 13:11

#42

Anonym (...) skrev 2013-07-30 10:51:22 följande:

Låter som ett helt normalt liv som bonusmamma.Du kommer alltid att komma i sista hand.Bioföräldrarna kommer hela tiden att bestämma över ditt huvud och barnet kan komma med väldigt kort varsel hem till er.

Detta läser man i var och varannan tråd här, att man alltid kommer i sista hand. Tycker det är onödigt att skrämma upp nyblivna styvföräldrar sådär... I början var jag också orolig över det, att aldrig komma först. Men efter att ha varit styvmamma i sex år känns det inte längre så. Visst, i början får man ta mycket hänsyn till barnen så att de får anpassa sig i lugn och ro (dock med regler och rutiner, så som TS har det låter helgalet och det kommer nog mannen ångra sedan då han inte längre orkar vara lekfarbror dygnet runt), men efter att alla hittat sin plats är alla lika viktiga. I alla fall hemma hos oss är det så. Kanske har jag bara hittat en ovanligt härlig karl då, men om han ser att jag behöver prata/vila/vara för mig själv, då respekterar han det och då blir också mina behov mötta, inte bara barnens.

En familj består ju av barn OCH vuxna, det har nog aldrig varit meningen att BARA barnen ska ta plats och få uppmärksamhet. Har vi något inplanerat och biomamman frågar om vi kan ta barnen redan den dagen säger min sambo nej, såvida det inte är akut. Som vuxen har man också rätt till kvalitetstid tillsammans med sin partner, det gäller oberoende hur familjekonstellationen ser ut.

Mitt råd till dig TS är främst att fundera på vad du vill ha ut av förhållandet, familjen och livet. För det kommer antagligen att bli tufft ibland och du vill nog vara säker på att det är värt det. I övrigt gäller samma sak som gäller i alla förhållanden, kommunicera med din gubbe. Förklara hur det känns. Mer än så kan du inte göra.

Litet My

Äldre 31 Jul 17:29

#43

Styvfamil2013 skrev 2013-07-31 07:22:45 följande:

På sätt och vis, men samtidigt inte.... att jag inte följer med att hämta och lämna bara för att är väl rätt normalt.

Däremot har jag många gånger tyckt att det är helt idiotiskt när vi t ex varit någonstans i samband med att barnet skall hämtas och då passerar den plats barnet är på ca 7 km hemifrån, men istället för att hämta upp skynda hem, lämnar av mig och kör tillbaka för att hämta barnet, bara för att sen återigen köra hem....

Har han berättat om dig för sitt ex? Tänkte om det var där skon klämmer. Låter lite som att han vill dölja dig.

Om du själv fick välja, hur hade du velat att det skulle se ut? Vad hade du velat göra? Vad hade du velat vara delaktig i? När du staplat upp det, tror du att det kan bli så med tiden?

Att man introducerar nya partners försiktigt är klokt, undrar också hur barnet reagerar, tycker han att du är ett positivt inslag eller något som känns jobbigt?Finns många bonusmammor bla här på FL som för mannens skull ställt upp och gjort allt och lite till medan mannen inte gjort ett jota, och när nykärleken lagt sig så känner de sig ganska utnyttjade och där startar konfilkten.

Tycker också att du självklart skall få veta när/om bonusen skall komma samt att det låter väldigt skumt i att du skall döljas eller tom köras hem när bonusen skall hämtas.

Styvfamil2013

Äldre 31 Jul 18:25

#44

Litet My skrev 2013-07-31 17:29:30 följande:

Har han berättat om dig för sitt ex? Tänkte om det var där skon klämmer. Låter lite som att han vill dölja dig.

Om du själv fick välja, hur hade du velat att det skulle se ut? Vad hade du velat göra? Vad hade du velat vara delaktig i? När du staplat upp det, tror du att det kan bli så med tiden?

Att man introducerar nya partners försiktigt är klokt, undrar också hur barnet reagerar, tycker han att du är ett positivt inslag eller något som känns jobbigt?Finns många bonusmammor bla här på FL som för mannens skull ställt upp och gjort allt och lite till medan mannen inte gjort ett jota, och när nykärleken lagt sig så känner de sig ganska utnyttjade och där startar konfilkten.

Tycker också att du självklart skall få veta när/om bonusen skall komma samt att det låter väldigt skumt i att du skall döljas eller tom köras hem när bonusen skall hämtas.

Jo han har berättat massor och de har varit separerade länge, men det har varit extremt stökigt ett bra tag och många konflikter.

Om jag hade fått välja så hade jag gärna velat ha mer känslan av att VI fyra är en famil och inte som nu när det känns som om de är en egen liten familj som bara bor med oss typ, inte helt lätt att förklara men ni kanske förstår ändå.

Jag "tror" att barnet är ganska positiv till mig även om det givetvis är en omställning att helt plödsligt inte ha pappa för sig själv. Men om vi är ute och gör saker t ex så frågas det efter mig om jag inte syns till och om det pratas om att göra något kan barnet vända sig till pappa sin och fråga får xxx följa med så jag tror barnet tycker om att umgås med mig och verkar vilja ha mig delaktig i saker som skall göras.

Vad gäller annat i hemmet så måste jag säga att det fungerar utomordentligt, rent praktiskt får jag absolut en helt ovärderlig hjälp, tack och lov. Och vad gäller vara hemma med bonusen så känner jag mer det är en chans för mig eftersom jag annars inte får vara delaktig i vardagsbestyren.

Men annars tycker jag mycket är tokigt och det känns svårt att inte veta hur man skall förhålla sig till allt och om man tänker rätt eller fel osv.

Litet My

Äldre 31 Jul 18:34

#45

Styvfamil2013 skrev 2013-07-31 18:25:03 följande:

Jo han har berättat massor och de har varit separerade länge, men det har varit extremt stökigt ett bra tag och många konflikter.

Om jag hade fått välja så hade jag gärna velat ha mer känslan av att VI fyra är en famil och inte som nu när det känns som om de är en egen liten familj som bara bor med oss typ, inte helt lätt att förklara men ni kanske förstår ändå.

Jag "tror" att barnet är ganska positiv till mig även om det givetvis är en omställning att helt plödsligt inte ha pappa för sig själv. Men om vi är ute och gör saker t ex så frågas det efter mig om jag inte syns till och om det pratas om att göra något kan barnet vända sig till pappa sin och fråga får xxx följa med så jag tror barnet tycker om att umgås med mig och verkar vilja ha mig delaktig i saker som skall göras.

Vad gäller annat i hemmet så måste jag säga att det fungerar utomordentligt, rent praktiskt får jag absolut en helt ovärderlig hjälp, tack och lov. Och vad gäller vara hemma med bonusen så känner jag mer det är en chans för mig eftersom jag annars inte får vara delaktig i vardagsbestyren.

Men annars tycker jag mycket är tokigt och det känns svårt att inte veta hur man skall förhålla sig till allt och om man tänker rätt eller fel osv.

Jag tror den känslan kommer med tiden, just nu ÄR ni förmodligen inte en familj på fyra, utan ni håller på att bli. Att få en bonusfamilj att bli en familj tar tid, alla skall hitta sina platser så att säga, är det barn med så tar man det långsamt. Utifrån sett av denna tråden tycker jag ni kommit en bra bit där jag ser mycket positivt på kort tid.

Jag är inte bonusmamma utan biomamma med ny partner, för oss tog det bortåt året innan alla hittat sina platser, vi visste vad vi ville sambon byggt upp en bra relation till sonen och ville ta mer ansvar osv.Det kommer men som sagt det kommer inte efter ett par månader, i synnerhet inte som ditt bonusbarn är i en ålder där han tänker/känner/reflekterar och har egna synpunkter att ta hänsyn till (min son var 1,5 år bara).

Anonym (nani)

Äldre 31 Jul 18:45

#46

Styvfamil2013 skrev 2013-07-30 15:03:52 följande:

Nej kompromissa går nog inte, han är benfast på punkten att barnet skall komma närhelst han vill.
Har aldrig träffat mamman alls, har inte ens fått åka med för att hämta upp/lämna, jag tar ju överhuvudtaget inte någon del i deras liv bortsett ifrån att jag lagar maten, barnet alltid ropar godnatt och att jag följer med på utflykter av olika slag samt fotbollsspel mm... men i övrigt får jag inte ta del annat än som nu när det var tvunget till det när jag fick passa barnet i fem dagar när fritids var stängt.

Vad jag inte förstår är att inte mamman protesterar högljutt?

Ujuj hade jag aldrig fixat, vill gärna ha koll på läget här hemma för att trivas och är inte särskilt förtjust i spontan besök från någon. Jag kan ha fel men jag tror på struktur är man hos mamma ja då är man där och är man hos pappa så är man där. Väldigt lätt annars att köra en rövare "får jag inte hos mamma åker jag till pappa" och det är defenitivt inte bra.

SupersurasunkSara

Äldre 1 Aug 19:53

#47

NI kommer inte bli en familj förrän han tillåter det och med attityden 'barnen går före allt' reduceras du till ett ligg i princip. Senare kanske du får ynnesten att passa hans barn när han har annat för sig. Flyttar ihop blir du hushållerska, barnpiga och ligg i ett. Ytterst praktiskt och bra för honom.

Funderingar från en bonusmamma.

INNEHÅLL